Blogginlägg
Singlar#97: The Move
THE MOVE: Tonight (Harvest, 1971)
1971 HADE JAG HAFT The Move, från Birmingham, som favoritgrupp i drygt fyra år. Jag tyckte gruppen och främst den spektakuläre ledaren och låtskrivaren Roy Wood överträffade sig själva för varje ny singel. Tänk bara på genombrottet "Night of fear", uppföljaren "I can hear the grass grow", fullständiga hits som "Flowers in the rain", "Fire brigade", den oväntade kommersiella floppen "Wild tiger woman" och den fullständiga publiksuccén "Blackberry way". Låtar som alla platsar på en all-time-singellista men eftersom jag på den här listan har valt bort de alldeles uppenbara skivorna väljer jag istället en mindre känd men lika stark Move-singel från den senare delen av gruppens historia.
The Move var 1971 inne i en tid av förvandling. Under flera år hade gruppen drabbats av flera medlemsförändringar. I januari 1970 lämnade sångaren Carl Wayne (som faktiskt inte längre sjöng på gruppens singlar, det gjorde Wood) och Jeff Lynne, ännu en Birminghamkille, äntrade gruppen och inte bara som Waynes ersättare utan han var också en etablerad låtskrivare och producent.
LYNNES ENTRÉ skulle påverka The Moves framtid (vars dagar var räknade...), Roy Woods tankar framåt (solokarriär och nya gruppen Wizzard) och framförallt det nya spännande projektet Electric Light Orchestra vars debutalbum höll på att spelas in samtidigt som "Tonight"-singeln släpptes i maj 1971.
Roy Wood skrev "Tonight" precis som han hade gjort med alla tidigare Move-singlar men produktionen delades av Wood och Jeff Lynne. Med tanke på att hjärtat vid det här tillfället till hundra procent låg i ELO-projektet var "Tonight" en överraskande anspråkslös men melodiskt poppig singellåt. Lika rytmiskt enkel som en gatutrubadurvisa och ändå en lika fullständigt fascinerande popklassiker i mina öron.
"Tonight" skulle hamna på The Moves sista album som släpptes på hösten 1971 samtidigt som gruppen gick i graven men som i samma stund uppstod som ELO med samma tre medlemmar i centrum: Wood, Lynne och trummisen Bev Bevan.
B-sidan på singeln är överraskande skriven av just Bevan, "Don't mess me up". Men sjungs av av Wood i ett Elvis Presley-inspirerat arrangemang av rock'n'roll/50-talsstuk som senare skulle bli något av Woods tema tillsammans med nya gruppen Wizzard. Jämför med temat på albumet "Introducing Eddy and The Falcons" (1974).
Det symfoniska poptemat i ELO var ursprungligen en Roy Wood-idé men efter debutalbumet lämnade Wood över ansvaret till Lynne som replikerade med att utveckla ELO till en av 70-talets mest framgångsrika grupper. Bevan följde med Lynne på ELO-äventyret.
En introbild med en gammal uppsättning Move. Jeff Lynne är inte ens med på bilden...
...men här finns han med men ser tämligen ointresserad ut. Playback-tv. Trio med Bev Bevan på trummor.
B-sidan, den Elvis Presley-inspirerade "Don't mess me up".
/ Håkan
"Louisiana Roll"
Singlar#96: The 101ers
<< | Augusti 2012 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | ||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 |
27 | 28 | 29 | 30 | 31 |
Fredrik Henriksson 21/01: Hej! Elton John var i Stockholm 1970. Min farmor hämtade honom på Arlanda...
Per-Ove 18/01: Någon som vet vilka år under 80-talet som Elton John Spelade i Stockholm/issta...
Mats Jarl 13/01: Nej, Clapton spelade bara med Bluesbreakers i England. John Mayall's första tur...
Björn Stein 12/01: Bente från 3 september 1975. Skär genom märg och ben 45 år senare...vilken v...
Jan Arne Martin Lennell 6/01: Ha, ha! Skrev nyss en kommentar på detta inlägg bl a om att albumet ej gick at...
Jan Arne Martin Lennell 6/01: Sitter och surfar på din sida. Denna har jag helt missat. Måste tyvärr erkän...
Peter Lundmark 5/01: God fortsättning på det nya året. Har följt din sida sedan starten och den h...
Per Theander 2/01: Hej! Kul att du nämner Tim Hardins absoluta mästerverk "Suite for Susan Moore...
Björn 1/01: Tack Håkan, för ännu ett år av underhållande, lärande och berörande läsn...
Hakan Nystrom 1/01: Otroligt tråkigt att höra !! Jag har alla hans plattor och hade länge hoppats...


Kommentarer till blogginlägget:
Här har vi en gemensam favoritgrupp. Personligen tycker jag The Move var bäst mellan 1966-68. Jag såg gruppen på Windsor Jazz & Blues Festival i augusti 1967, vilket var min jungfruresa till London och England. 16 år gammal och plötsligt mitt i smeten där allt, enligt min dåvarande världsbild, hände. På 2 veckor såg vi mängder av band, bl a dessa: http://www.ukrockfestivals.com/1967-windsor-festival.html (vilken tillgång Internet är) och det var ingen dålig laguppställning. Ändå var jag något besviken över att Pink Floyd ställde in, det pratades om att Syd Barrett fått ett nervsammanbrott.
The Move behärskade stämsången på ett briljant sätt och Ace Keffords tunga basgångar i “I Can Hear The Grass Grow” är något alldeles i hästväg. Hur variationsrik gruppen var visar väl följande fantastiska BBC-live http://www.youtube.com/watch?v=85CI3QoyCUc .Gruppen gjorde tyvärr aldrig “Sounds of Silence” på skiva, den finns inte ens med på deras platta med BBC-inspelningar. Hur man nu kan missa att ta med en sådan magisk tolkning är ofattbart.
Ser med spänning fram emot dina övriga 96 toppsinglar.
Tack för underhållande läsning.Svar:
Tack själv, Pelle. Givetvis är Moves fem-sex första singlar totalt sett bättre än "Tonight" men tyvärr också alldeles för självklara på min lista.