Blogginlägg

Singlar#97: The Move

THE MOVE: Tonight (Harvest, 1971)

1971 HADE JAG HAFT The Move, från Birmingham, som favoritgrupp i drygt fyra år. Jag tyckte gruppen och främst den spektakuläre ledaren och låtskrivaren Roy Wood överträffade sig själva för varje ny singel. Tänk bara på genombrottet "Night of fear", uppföljaren "I can hear the grass grow", fullständiga hits som "Flowers in the rain", "Fire brigade", den oväntade kommersiella floppen "Wild tiger woman" och den fullständiga publiksuccén "Blackberry way". Låtar som alla platsar på en all-time-singellista men eftersom jag på den här listan har valt bort de alldeles uppenbara skivorna väljer jag istället en mindre känd men lika stark Move-singel från den senare delen av gruppens historia.
   The Move var 1971 inne i en tid av förvandling. Under flera år hade gruppen drabbats av flera medlemsförändringar. I januari 1970 lämnade sångaren Carl Wayne (som faktiskt inte längre sjöng på gruppens singlar, det gjorde Wood) och Jeff Lynne, ännu en Birminghamkille, äntrade gruppen och inte bara som Waynes ersättare utan han var också en etablerad låtskrivare och producent.

LYNNES ENTRÉ skulle påverka The Moves framtid (vars dagar var räknade...), Roy Woods tankar framåt (solokarriär och nya gruppen Wizzard) och framförallt det nya spännande projektet Electric Light Orchestra vars debutalbum höll på att spelas in samtidigt som "Tonight"-singeln släpptes i maj 1971.
   Roy Wood skrev "Tonight" precis som han hade gjort med alla tidigare Move-singlar men produktionen delades av Wood och Jeff Lynne. Med tanke på att hjärtat vid det här tillfället till hundra procent låg i ELO-projektet var "Tonight" en överraskande anspråkslös men melodiskt poppig singellåt. Lika rytmiskt enkel som en gatutrubadurvisa och ändå en lika fullständigt fascinerande popklassiker i mina öron.
   "Tonight" skulle hamna på The Moves sista album som släpptes på hösten 1971 samtidigt som gruppen gick i graven men som i samma stund uppstod som ELO med samma tre medlemmar i centrum: Wood, Lynne och trummisen Bev Bevan.
   B-sidan på singeln är överraskande skriven av just Bevan, "Don't mess me up". Men sjungs av av Wood i ett Elvis Presley-inspirerat arrangemang av rock'n'roll/50-talsstuk som senare skulle bli något av Woods tema tillsammans med nya gruppen Wizzard. Jämför med temat på albumet "Introducing Eddy and The Falcons" (1974).
   Det symfoniska poptemat i ELO var ursprungligen en Roy Wood-idé men efter debutalbumet lämnade Wood över ansvaret till Lynne som replikerade med att utveckla ELO till en av 70-talets mest framgångsrika grupper. Bevan följde med Lynne på ELO-äventyret.

En introbild med en gammal uppsättning Move. Jeff Lynne är inte ens med på bilden...



...men här finns han med men ser tämligen ointresserad ut. Playback-tv. Trio med Bev Bevan på trummor.


B-sidan, den Elvis Presley-inspirerade "Don't mess me up".


/ Håkan

Uffe Ericson 5/04: The Searchers gjorde sin absolut sista live spelning den 31 mars i år och har n...

jeff christer 1/04: Har läst dina fina artikel om dom två sire skivorna , mycket bra . har båda p...

Björn Stein 18/03: Relaterat: Ian Dury hyllar sin hjälte under 3.33 på den fantastiska Sweet Gene V...

Tommy 18/03: Det har kanske inte med saken att göra, men jag vill påminna om Ian Dury&The Bl...

Janne 15/03: Van Morrisons No guru no metod no teacher gick inte hem, ser jag. Smaken är olik...

Bubbert 13/03: Vad har hon pysslat med sedan 1986/1987 ?...

Bubbert 2/03: Liten petitess, årtalet i bildtexten ska vara 2019, inte 2018....

Perre 1/03: Håkan, tack för den bästa runan som skrivits såhär dagarna efter...

Peter Lundmark 27/02: Saknad, men aldrig glömd....

Björn Stein 27/02: "Jag sitter ensam på min kammare och slåss med tomma ord Blickar tankfullt ut p...