Blogginlägg

Singlar#98: The Young Rascals

THE YOUNG RASCALS: How can I be sure (Atlantic, 1967)

"HOW CAN I BE SURE", i titeln ställdes en fråga utan frågetecken, var den amerikanska gruppen Young Rascals åttonde singel. Den låg aldrig på svenska Tio i Topp och ingen annan Young Rascals- eller efterföljande Rascals-skiva heller. Men den nådde USA-listans fjärdeplats hösten 1967 ty på hemmaplan var den här gruppen sedan drygt två år tillbaka etablerad och genuint framgångsrik. Gruppen var kanske det mest kända amerikanska namnet i kategorin blåögd soul.
   Gruppen bildades sent 1964 och 3/4-delar av kvartetten kom frÃ¥n gruppen Joey Dee & the Starliters, Eddie Brigati, sÃ¥ng, Felix Cavaliere, keyboards och sÃ¥ng, och Gene Cornish, gitarr. Trummisen Dino Danelli, frÃ¥n New Jersey, som fulländade gruppen hade tidigare spelat jazz och r&b i mindre kända band.
   Efter den blygsamt framgÃ¥ngsrika debutsingeln "I ain't gonna eat out my heart anymore" (1965) fick gruppen ett häftigt genombrott med energiurladdningen "Good lovin'" som toppade USA-listan vÃ¥ren 1966.
   Gruppen hade än sÃ¥ länge förlitat sig pÃ¥ lÃ¥tmaterial frÃ¥n andra lÃ¥tskrivare men frÃ¥n tredje singeln "You better run" var det teamet Brigati/Cavaliere som skrev gruppens singellÃ¥tar. Efter nÃ¥gra mindre framgÃ¥ngsrika singlar fick gruppen vÃ¥ren 1967 ännu en massiv USA-etta med "Groovin'". En mogen och fullvuxen ballad som pÃ¥ allvar etablerade gruppen i USA:s musikhistoria.

PÅ GRUPPENS FÖRSTA SINGLAR var det de legendariska producenterna Tom Dowd och Arif Mardin som stod för produktionen men 1967 hade gruppen själva tagit över även det jobbet. "Groovin'" följdes av ett album med samma namn där låten "How can I be sure" fanns med och den melodiska och melankoliska atmosfären på gruppens singlar fick en naturlig fortsättning.
   Med "How can I be sure" tog Young Rascals ett steg in i den odödliga musikhistorien lÃ¥ngt över den kortsiktiga popmusiken med bara tillfälliga favoriter. Jag placerar lÃ¥ten i samma exklusiva kategori som mÃ¥nga Burt Bacharach-lÃ¥tar där den mjuka catchy melodin, Eddie Brigatis sÃ¥ng, valstakten och den franska touchen med dragspelet och det känsliga anslaget i pianot är tidlöst och oförglömligt. Det är just Arif Mardin som har skrivit det vackra arrangemanget.
   Young Rascals hade pÃ¥ nÃ¥gra Ã¥r utvecklats till en mer vuxen och mogen grupp och i mars 1968, ett halvÃ¥r efter "How can I be sure", kortade gruppen ned sitt namn till bara The Rascals och började samtidigt rikta in sig pÃ¥ mer politiska texter. Men egentligen finns väl de funderingarna redan i den här lÃ¥ten: "How can I be sure?/In a world that's constantly changing...".
   B-sidan "I'm so happy now" är allt annat än melankolisk eller politisk. En enkel popdänga, skriven av gitarristen Cornish som ocksÃ¥ sjunger, med ett typiskt 1967-popsound med struttig rytm och häftiga trumpeter. Och med absolut ingen djupare innebörd i texten.

Intressant fotnot: Dino Danelli spelar trummor på Little Stevens 80-talsalbum "Men without women" (1982) och "Voice of America" (1984).



B-sidan "I'm so happy now".


/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.