Blogginlägg

Stig Vig (1948-2012)

Postad: 2012-01-27 09:51
Kategori: Minns

Stig Vig är död och med all säkerhet också Dag Vag, gruppen. Stig, eller Per Odeltorp som han egentligen hette, VAR Dag Vag och någon gång i slutet på 70-talet, innan skivorna började komma och Stockholmspressen hade upptäckt Dag Vag, var jag nog övertygad att hans artistnamn var just Dag Vag.
   Hursomhelst hade jag väl inget initierat ”kärleksförhållande” till Dag Vag och deras musik när det begav sig. Däremot en massa minnen, specifika upplevelser, kring gruppen och har även en hel del minnesbilder att redovisa.
   Starkaste minnet utspelar sig under några veckor i november 1980. Dag Vag hade i september släppt sitt tredje album, ”Palsternacka”, där de gjorde en cover på Ebba Gröns singel ”Vaskarubli”, och i november turnerade de båda heta grupperna tillsammans. Och fick vid ett tillfälle äran att inleda kvällen i Eriksdalshallen i Stockholm då Elvis Costello & the Attractions var huvudakt.
   Jag var på plats och kunde inte annat än imponeras av scenenergin som både Ebba Gröns punkiga rock och Dag Vags reggaeinfluerade rock förmedlade från den stora scenen. Inför en vild publik avslutades deras framträdanden med båda grupperna på scen och en helt sanslös version av ”Staten & kapitalet”. Redan då förstod jag att Costello skulle få svårt att tillfredsställa publiken. Men jag kunde väl aldrig ana att när Ebba Grön/Dag Vag gick av scenen lämnade helt enkelt den större delen av publiken lokalen för att aldrig återkomma.
   Inför ett huvudsakligen tomt Eriksdalshallen fick Costello med kompband en svettig och helt omöjlig uppgift att göra en anständig konsert. En frustration hos Costello som fanns kvar när han några dagar senare kom till Örebro och en inte helt lyckad men högljudd konsert på Konserthuset-
   Dag Vag stod nog på toppen av sin karriär här och några veckor senare skulle England invaderas av Sveriges ledande rockreggaeband. Jag råkade vara på plats i London och fick uppleva två konserter, på Rock Garden och The Venue, inför en engelsk publik som mest bestod av svenska au-pairer och/eller svenska turister. Och en samlad pressmaffia från Expressen, Aftonbladet och GT.
   Dag Vag på engelska var ingen hit så att säga men jag fick vid ett tillfälle dela toalettränna med Tage Dirty, Stig Vigs trummande bror.
   Nästa gång jag såg Dag Vag var 1982 och då hade Kenny Håkansson (Beno Zeno) lämnat gruppen som soundmässigt uppenbart hade stagnerat och året därefter splittras. Gitarrockiga Ojj 600 blev nästa hemvist för Stig och även Zilverzurfarn och bandets album producerades av Mats Ronander.
   1988 återförenades Dag Vag första gången men det var en ganska poänglös och onödig återkomst med få musikaliska höjdpunkter på konserten. Däremot såg jag ännu en återförening, numera permanent, under 00-talet på två konserter faktiskt imponera eller som jag skrev vid ett tillfälle: "De har faktiskt lyckats uppdatera sina hårt smittande rytmer och egensinnigt komiska texter fantastiskt bra".
   Det var märkligt när jag letade bild på Stig Vig till den här artikeln och upptäckte hur svårt det var att skilja på gamla och nya bilder av honom. Antingen såg han gammal ut 1980 eller väldigt ung ut på senare tid.
   När Tage Dirty för någon dag sedan påstod att det kommer att bli svårt att ersätta Stig Vig måste han väl i denna sorgliga stund skämtat. Jag ser det som helt omöjligt att byta ut sångaren, den enorma ledargestalten och lustige textförfattaren i detta historiskt sett oförglömliga band.
   Stig Vig (Per Odeltorp) dog i måndags 23 januari 2012.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (382)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (10)
Jul (51)
Konserter (205)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Maxi12" (12)
Minns (102)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Januari 2012 >>
Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30 31          

Siim 17/11: Tack Håkan för en alltid inspirerande artikel, gav mig också inspiration till at...

Olle Unenge 24/10: https://tommyhansson.wordpress.com/category/ciaron-bourke/...

Anders Thelin 7/10: Hej Håkan Tillhör också den exklusiva skara som har El Mirage i samlingen, inkö...

Bubbert 3/10: Bekantar mig precis med hans återföreningsskivor med Mudcrutch (2008 och 2016), ...

Wendyanne 14/09: Är ganska säker på att spelningen med King Kurt på Kolingsborg var på våren 1983...

stefan 13/09: Billy spelar bara på Marlboro Man och enligt mig så är den första versionen de g...

Janne Lennell 2/09: Lipstick.. och Have...är ju en fantastisk avslutning på första sidan...

Janne Lennell 2/09: The Vanjas (som jag såg förra året på Rosengrens) i all ära..men The Magnettes s...

Bubbert 26/08: Wow, Caroline Giertz från TV7:s flummiga spökprogram!...

Anders 24/08: Är det månne Motors som ligger på parkettgolvet?...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.