Blogginlägg

Med ålderns rätt

Jag kan naturligtvis inte komma förbi det här ämnet. Joakim döpte min första presenterande krönika på Kollegiet till ”Entré hög ålder” och det var givetvis helt sant. Sedan har jag skrivit rubriker på egen hand till alla mina texter här. Och jag har inte blivit yngre.
   Kanske klokare men dagar läggs till dagar, blir till veckor och månader och till slut växer det till år och decennier. Tiden går, som man lite lättjefullt brukar säga.
   Men jag blir nog bara mer och mer intresserad. Och allt mindre begränsad, tycks det mig. För tiden räcker inte till och det är både ett mysterium och ren och skär fakta.
   När jag började bli intresserad av musik, på 60-talet, gjorde varje artist eller grupp ett par-tre album varje år och några exklusiva singlar däremellan. Det var inga problem att hålla sig fullständigt uppdaterad via radioprogram och tidningar.
   Numera gör varje artist eller grupp högst ett album om året men för de allra största namnen går det ofta tre-fyra-fem år mellan släppen. Alltså borde det vara lättare att både spara tid och energi i detta århundrade. Ändå tycks det som att tiden krymper alltmer.

Branschen har alltså växt över alla gränser. Mediabruset är intensivare än någonsin, kanalerna där det distribueras musik är ju ofattbart många. Trots att musikbranschen befinner sig mitt inne i en kris går det att lyssna på ny musik dygnet runt alla veckans dagar.
   Kanske är jag för intresserad? Jag vill ju gärna höra det ultimata, det som min kropp och hjärna tycker är allra bäst för välmåendet. Med ålderns rätt kanske inte mitt aktiva lyssnande har de ultimata förutsättningarna efter modellen 24-7. Jag nästan kräver fullt koncentrerad lyssning för att bilda mig en seriös uppfattning om det jag lyssnar på. Mp3-spelare oavbrutet i öronen blir nog aldrig min vardagliga kopp té.
   Jag kanske har ett mer händelserikt liv att återblicka till än någon annan Kollegiet-medlem. Sedan vill jag understryka att alla mina Kollegiet-kollegor lever ett gränslöst mycket mer intressant liv än jag någonsin gjorde i deras åldrar. Det är bara mängden av år fyllda med otaliga konserter och en och annan minnesrik detalj som gör mitt liv så mycket mer värt i backspegeln än i framtiden.
   Det är ju otroligt töntigt att skriva om sin ålder men den här våren har det dykt upp så extremt många åldersrelaterade saker i mina ögon så det finns liksom ingen återvändo.
   Thåström fyllde 50 för några månader sedan och Jerry Williams 65 några veckor senare. I dagarna är det hela tio år sedan Ronnie Lane och Jeff Buckley dog. ”At my age”, som jag vill översätta till ”Med ålderns rätt”, heter Nick Lowes nya skiva som släpps 7 juni.
   Samma vecka släpper Paul McCartney en ny skiva, ”Memory almost full”, och visst börjar minnet bli fullt. Hans år som 64-åring fick en allt annan än nostalgisk prägel. En bitter och uppslitande skilsmässotvist, med stor mediabevakning, satte hinder för det.

Såg ett Trivial Pursuit-spel som hade musikfrågor som tema. ”Från 1990-tal till nutid” hette det som underrubrik. Mycket provocerande för en som tycker att 90-talet och 00-talet flyter ihop till ett enda decennium. 90-talet är alltså redan nostalgi?
   80-talet, däremot, känns i nuläget som nostalgi och lite dammigt gammalt så där. Däremot skulle jag vilja ha tillbaka 70-tal och 60-tal. Musikaliskt såväl som sentimentalt socialt. Det var ju faktiskt lättare att leva då. Inte så mycket att hinna med, inte så många skivor på hyllan med de orecenserade albumen och inte så många konserter som direkt följdes av nya konserter som nu.
   Då var det fler och oftare resor till Stockholm där konserterna var inledningen på otroliga festhelger och man kunde landa några dagar senare och skriva sin recension och den publicerades framåt tisdagen utan att någon brydde sig.
   Nu är nu för blott några sekunder och innan man vet ordet av tillhör det historien. Jag må vara gråhårig men vägrar inse att jag är för gammal för det här.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.