Blogginlägg

“Lyckost”

Postad: 2011-05-08 08:37
Kategori: Skiv-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 6/5 2011.

Eva Eastwood
Lyckost
(Darrow/Border)


En av Sveriges mest hårdjobbande sångerskor har gjort det igen. En skiva på svenska som kommer att ge eko över hela landet. Eller borde göra det. I skeptiska kretsar kommer det säkert att uppfattas som ett kommersiellt svek men vi som förstår med vilken kärlek Eva har skrivit låtarna, ännu en gång dekorerat texterna med gamla ytterst tidstypiska detaljer och sedan sjunger med all sin passion kan bara älska det vi hör komma ur högtalarna.
   Det ligger inte bara kärlek bakom den här skivan, det ligger också många års hårt jobb för att kunna nå så här långt. Från den rockabillyenergiska tjejen som debuterade i slutet på 90-talet med rock’n’roll modell äldre inspelad i en antik studio med bristfällig teknik till dagens fullfjädrade underhållare är steget musikaliskt trots allt inte så långt. Men teknik, sound och inspelningsfinesser betyder i Evas fall ingenting ty materialet, de egenskrivna låtarna och känslan har under hela hennes skivkarriär varit så charmiga och pricksäkra.
   Efter de inledande rockabillystänkande skivorna, då bland annat Nisse Hellberg uttalade sig väldigt positivt, kom Evas första lyckade försök att skriva på svenska, ”En ny stil i stan”. Med melodier som visserligen var nyskrivna men innehållsmässigt var placerade i 60-talets Svensktoppen och tjejpop à la Siw Malmkvist, Anna-Lena Löfgren och Anita Lindblom. De kommersiella framgångarna lät inte vänta på sig.
   Efter den plötsliga succén retirerade Eva till engelska texter och började en musikalisk vandring på betydligt mer kommersiella vägar. Låtmaterial på fortsatt hög kreativ nivå men soundmässigt var hon, skivbolag och studiomusiker på jakt efter den perfekta produktionen. Där referenserna hette Shania Twain och Fleetwood Mac och inte den gemytliga tjejen från Åsbro.
   Men nu är Eva tillbaka på personlig hemmaplan med charmig svenskpop och ett komp som till 3-4-delar påminner om det Major Keys hon flitigt turnerade tillsammans med under många år. Inte överraskande svänger det genomgående om de hårt koncentrerade låtarna, som aldrig är längre än 3:30. Som utan andra förstärkta effekter än strategiska stråkar, en doo-wop-kör, ett rock’n’roll-piano och hennes egna röstresurser lever ett härligt liv helt på egen hand.
   Vackra mäktiga ballader, tidlös schlager och rock’n’roll av rockabillystuk blandas med klassisk tjejpop och allt känns så naturligt och personligt. Skivans bästa låt, ”Kom i min famn”, kunde knappast Towa Carson ha sjungit bättre och låtskrivaren Peter Himmelstrand hade inte ens kunnat toppa denna fascinerande pärla. Och, banne mig, hör jag inte spår av tidiga Björn & Benny i den låten också.
   Eva Eastwood har gjort en hjärtligt förtjusande skiva och ingenting annat.

/ Håkan




10 år (7)
Beatles (59)
Blogg (375)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Jul (51)
Konserter (204)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Minns (95)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Maj 2011 >>
Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30 31          

Peter Utas 26/05: Sent omsider snubblar jag över detta och undrar var skivan går att hitta? Ser in...

Hakan 20/05: Exakt! Nar inte Lennart langre finns ar det ju hit man gar....

Peter Lundmark 17/05: Är djupt imponerad av ditt arbete med Håkans Pop, har nog följt sidan sedan star...

LSvendsen 4/05: Släpptes den som LP eller bara CD? ...

Silja 1/05: Går i SVT i morgon 2/5 23.05!...

Anders 20/04: Kan vi inte få lyssna på (läsa) hela sommarprogrammet, nu har jag väntat i snart...

Stephen 16/04: Kul anekdot runt inspelningen av Da doo ron ron. Versionen som finns på Stardust...

Lasse 12/04: Ursprungligen skulle det ha varit tre låtar skrivna av Mickey Jupp. Men som det...

Jarmo Anttila 6/04: Omslaget är en kopia av/hyllning till J Geils Band "Bloodshot"...

Hans 31/03: Lustigt att vi båda föll för omslaget och medverkande musiker som avgjorde köpet...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.