Blogginlägg

Nu har Trouble Boys gjort sin debut

Postad: 2011-01-08 16:23
Kategori: Live-recensioner



KONSERT
THE TROUBLE BOYS
Akkurat, Stockholm 6 januari 2011
Konsertlängd: 20:03-20:42 och 21:32-22:34 (101 minuter)
Min plats: ca 7 meter rakt framför scenen.


Så var de äntligen på scen. Trouble Boys, bandet som bildades under hösten under ”uppmärksammade” former, har under helgen gjort sina första officiella spelningar. Inledde i tisdags i Gävle, fortsatte i onsdags i Sandviken, sedan Stockholm i torsdags (se nedan), ner till Ulricehamn igår och tillbaka till ”hemmaplan” och Bollnäs ikväll.
   Det blev ingen sensationell debut i torsdag på Akkurat men ändå en fullt godkänd insats från den här pubrockinfluerade rock’n’roll-maskinen. Där de två huvudpersonerna, Sean Tyla och Billy Bremner, stod med båda fötterna i den traditionella myllan men bjöd samtidigt på några egna både överraskande och förväntade toppnummer.
   Det svenska kompet i bandet gjorde det lätt för Tyla och Bremner. Sveriges mesta kompsektion, trummisen Ingemar Dunker och basisten Tommy Cassemar, var en tung anledning till att det svängde så genomgående tajt genom konserten medan organisatören och för kvällen sparsmakade saxofonisten Micke Finell fyllde ut fint med akustisk gitarr och viktig körsång.
   Ljudmässigt var det dessvärre en närmast svag start på konserten. Synd på så vackra pärlor som inledde, den överraskande The Force-låten ”Close to a headline”, Bremners uppenbara svaga sång i Mickey Jupps ”You’ll never ge me up” ”Ju ju man” och sedan Tylas klassiker ”Amsterdam dogs”. Men det berodde nog mer på tekniken, vi stod länge och misstänkte en lätt räddhågsen ljudmix, eller det fatala misstaget att vi själva placerat oss för långt från scenen och halvvägs in i restaurangen…
   Men det skulle på alla sätt bli bättre. Med bland annat Tylas version av John Hiatts “Memphis in the meantime” när det började rulla på bra med både ljud och sound. Och på den Bremner-låt som jag helt felaktigt först noterade som ”Trouble boys” men som mycket riktigt heter ”Stalkin’ the flock” och har samma driv och rockiga känsla.
   När bandet lagom hade fått upp värmen i ännu en Force-låt, ”Gotta change da boogie”, där Tyla och Bremner växlade plats vid mikrofonen, var det dags för paus. En paus som sträckte sig över mäktiga 50 minuter som normalt sett brukar ta död på stämning och känsla i publiken. Men stämningen återhämtade sig snabbt efter paus.
   Efter ytterligare en Force-låt, ”Brokenhearted lovers”, en giftig ”Trouble boys” med saxofon som extra krydda, ”West Texas trucking board” (kvällens enda rena Ducks Deluxe-låt) och sedan med den tempohöjande ”I knew the bride” med Bremner på sång nådde konserten sin höjdpunkt.
   Med ytterligare några fint poppiga Bremner-låtar, ”Knocked me over with a feather” och ”No if, but, maybe” (med några typiska gitarrsolon), och den dansbandsaktiga coverlåten ”I just had to laugh” med Tyla vid mikrofonen så var det dags för den långa raden av avslutande covers.
   Den countryfierade Stones-låten ”Dead flowers” passade bandet perfekt och sedan gav countrylåten ”Six days on the road” och Doug Sahms ”Adios Mexico” en amerikansk touch på konsertens avslutning.
   En entusaiastisk publik fick in bandet ytterligare en gång med en oannonserad, helt oplanerad slutlåt, ”Walking the dog”, som också var extralåt redan i höstas på Tyla Gang-konserten.

Låtlista:
Close to a headline
You’ll never get me up (in one of those)
Ju ju man
Amsterdam dog
Keep this house rockin’
Memphis in the meantime
Stalkin’ the flock
Gotta change da boogie

Paus

Brokenhearted lovers
Trouble boys
West Texas trucking board
I knew the bride (when she used to rock’n’roll)
(You could have) Knocked me over with a feather
I just had to laugh
No if, but, maybe
Dead flowers
Six days on the road

Extralåt
Adios Mexico

Extra extralåt
Walking the dog

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (382)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (10)
Jul (51)
Konserter (205)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Maxi12" (13)
Minns (102)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Januari 2011 >>
Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
31            

Siim 17/11: Tack Håkan för en alltid inspirerande artikel, gav mig också inspiration till at...

Olle Unenge 24/10: https://tommyhansson.wordpress.com/category/ciaron-bourke/...

Anders Thelin 7/10: Hej Håkan Tillhör också den exklusiva skara som har El Mirage i samlingen, inkö...

Bubbert 3/10: Bekantar mig precis med hans återföreningsskivor med Mudcrutch (2008 och 2016), ...

Wendyanne 14/09: Är ganska säker på att spelningen med King Kurt på Kolingsborg var på våren 1983...

stefan 13/09: Billy spelar bara på Marlboro Man och enligt mig så är den första versionen de g...

Janne Lennell 2/09: Lipstick.. och Have...är ju en fantastisk avslutning på första sidan...

Janne Lennell 2/09: The Vanjas (som jag såg förra året på Rosengrens) i all ära..men The Magnettes s...

Bubbert 26/08: Wow, Caroline Giertz från TV7:s flummiga spökprogram!...

Anders 24/08: Är det månne Motors som ligger på parkettgolvet?...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.