Blogginlägg

”Albert, tyfonen”

Postad: 1997-05-16 16:04
Kategori: Skiv-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 16/5 1997.

NILS ERIKSON
Albert, tyfonen
(Epic)


NILS GJORDE KANSKE inte förra årets bästa svenska skiva (däremot den femte bästa, om ni frågar undertecknad) men den klart mest personliga. Med rund skånsk accent och ett osvenskt ljudbygge placerade han det vardagliga namnet Nils Erikson i svensk pophistoria med debuten "Spår".
   Han balanserar fortfarande på gränsen till det pretentiösa men hamnar hela tiden rätt. Nya skivan har dessutom fler konkreta melodier och färre äventyrliga arrangemang. "Kungen", "Ingen lever som de lär", "Stjärnfall", "Flaskposten" och "Ibis" är alla hits. Lågmälda små diamanter som skulle kunna gå hem både i Tracks, caféprogrammen och i stugorna. Om de skulle få chansen.
   DET ÄR EGENTLIGEN bara ett spår, fem minuter långa "Drömsång" med enbart en textrad, som svävar ut i något som liknar otydlighet. Där afrikansk mässa möter Peter Gabriel. Och de intensivt smattrande slagverken, som den här gången huvudsakligen spelas av riktiga musiker, dekorerar många låtar. Du kan ana ledstjärnan Gabriel i soundet igen men inte alls lika tydligt. Den svenska vistraditionen är minst lika framträdande. En vemodig klang av nordiskt temperament. I "Varje korn av sand", den vemodigaste sången av dem alla, understryks den stämningen med hjälp av ett stråkarrangemang som faktiskt ekar Procol Harum och "A salty dog". Sällsynt vackert.
   NILS ERIKSSONS DEBUT tog mig med storm. Den svåra andraskivan upplever jag inte lika omvälvande men är ändå av extremt bra klass. Det känns som jag i Nils Erikson funnit en vän för livet.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (408)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (55)
Konserter (227)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (48)
Maxi12" (35)
Minns (113)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Maj 1997 >>
Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31  

Björn Stein 18/03: Relaterat: Ian Dury hyllar sin hjälte under 3.33 på den fantastiska Sweet Gene V...

Tommy 18/03: Det har kanske inte med saken att göra, men jag vill påminna om Ian Dury&The Bl...

Janne 15/03: Van Morrisons No guru no metod no teacher gick inte hem, ser jag. Smaken är olik...

Bubbert 13/03: Vad har hon pysslat med sedan 1986/1987 ?...

Bubbert 2/03: Liten petitess, årtalet i bildtexten ska vara 2019, inte 2018....

Perre 1/03: Håkan, tack för den bästa runan som skrivits såhär dagarna efter...

Peter Lundmark 27/02: Saknad, men aldrig glömd....

Björn Stein 27/02: "Jag sitter ensam på min kammare och slåss med tomma ord Blickar tankfullt ut p...

Björn Stein 27/02: Tack Håkan...3+7=11 ...

Dan Jansson 25/01: Hej! Läser med nöje din artikel om Basse Wickman. Själv håller jag på med en ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.