Blogginlägg

Grabbarna är redan stora

Postad: 2010-03-05 07:58
Kategori: 70-talskonserter

Efter flera års harvande och två album fick City Boy sommaren 1978 en stor hit med "5-7-0-5". Nya albumet "Book early" kom samma höst och den följande turnén ledde till Sverige. I samband med en intervju med bandet på Hotell Malmen i Stockholm såg jag konserten på Göta Lejon 18 januari men också dagen efter i Örebro Konserthus.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 20/1 1979.

CITY BOY
Göta Lejon, Stockholm 18 januari 1979


Lol Mason (sång)
Steve Broughton (sång och gitarr)
Max Thomas (sång och keyboards)
Chris Dunn (bas och sång)
Roy Ward (trummor och sång)
Mike Slamer (gitarr)

City Boy på scen är populärt. Åtminstone i Sverige där hela turnén är slutsåld och därmed gör oss i Sverige till ett andra hemland för gruppen vid sidan av Australien och Kanada där de också säljer många skivor. De kommer närmast från framgångar i Kanada till Stockholm och inte mindre framgångar.
   Allehanda hade möjlighet att närvara vid soundcheck på Göta Lejon några timmar före konserten och fick uppleva hur noga förberedelserna var inför en konsert med City Boy.
   Där var de sex killarna i gruppen och gjorde sig hemmastadda på den något trånga scenen påjagade av den entusiastiske ljudteknikern som befann sig vid mixerbordet i salongens mitt. Varje instrument och mikrofon kollas och det blev ett virrvarr av musik när de inte drog igenom hela låtar. Och i salongen satt managern Ralph Simon och strölyssnade medan han var djupt försjunken i en tjock roman.
   Eko, ljussättning och ytterligare instrument kollades och diskuterades. Och Simon sjönk allt djupare i romanen.
   Så småningom blev alla nöjda och drog sig tillbaka medan folk intog sina platser innan showen, något försenad, kunde börja.
   City Boy har en något annorlunda sättning med två sångare som också är sina respektive motpoler. Till vänster den lille Steve Broughton, som också spelade gitarr och var mest sprallig, och vid sidan av honom Lol Mason, en skäggig bastant kille som man nog helst vill undvika på en mörk bakgata. Båda sjöng de fantastiskt bra och kompletterade varandra utmärkt.
   Det var full fart från start. Rockiga ”Walk on the water” angav direkt kvällens ton och publiken var genast med på noterna. Redan på andra låten, ”Moving in circles”, stod publiken på de främsta bänkraderna upp.
   Sedan följde 13 låtar jämnt fördelade från alla deras skivor. En klockren show som inte avslöjade några misstag. Noga planerat och omsorgsfullt arrangerat kunde inget gå fel. Ur deras digra repertoar saknade jag inte många färgstarka låtar. Kan i denna stund bara minnas en, ”Sunset boulevard”.
   Däremot kunde jag glädjas åt monumentala låtar som ”5000 years” med härligt tvära kast, Young men gone west”, där Steve spelade akustisk gitarr utmärkt. Sedan visade sig trummisen Roy Ward vara en duktig sångare i ”5705”, vilket jubel, och ”Cigarettes” innan Lol bytte till vit kavaj och Steve till kråsskjorta och hög hatt inför finalen med titellåten från gruppens andra album, ”Dinner at the Ritz”. En pampig och storslagen avslutning med allsång och ”Over the rainbow”. Och publiken hade ännu inte fått nog.
   Vad som förut var en axelryckning var så dags en självskriven sanning. City Boy är stora. Inga framgångar i världen kan förstöra dessa duktiga och trevliga killar.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (399)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (226)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (35)
Minns (108)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Mars 2010 >>
Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30 31        

Perre 11/10: Ja detta är första upplagan av The Hollywood wampires Som Alice döpte gänget ti...

Katja Aittaniemi 7/10: Det var tider det :) Jag stod bakom scenen och satt på huk under emellanåt då ja...

per 5/10: Hej! Jag försöker hitta en digital version av en inspelning från Clashs konsert...

Gertrud 26/08: Hejsan! Läser ditt inlägg idag, och vill berätta en liten historia som hände mig...

Per Lindmark 21/08: Upptäckte din blogg idag och svävar runt på moln. Vilken guldgruva. Riskerar at...

Tommy Näzell 17/08: Tack för att du lagt upp detta Håkan. Det återkallar sköna minnen, vi var några ...

Per Magnusson 12/08: Hej Håkan, det skall bli spännande att följa din topplista gällande det bästa fr...

Tuffe Tom 24/07: Hej Håkan! Håller med om att Damn...kan vara höjdpunkten ihop med Hard Promis...

Mikael 18/06: Jag är helt enig med dig. Detta är Springsteens masterpiece! Helt oöverträffad i...

Lise-Lotte Andersson 12/06: Hej, Var på Bristol i Södertälje och såg Steve Gibbons kommer inte ihåg vilket ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.