Blogginlägg

"New arrival"

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 28/1 2003.

A TEENS
New arrival
(Stockholm/Universal)

Ungdomarna i A Teens är verkligen i händerna på kommersiella marknadskrafter och bakom den plastiga fasaden är det så förtvivlat svårt att upptäcka fyra talangfulla tonåringar.
   För jag är naiv nog att tro att den unga kvartetten både har sång- och danskvalitéer som borde räcka till för att göra en dansorienterad popskiva med större personliga särdrag än "New arrival" är.
   OK, höstens stora hit "Floorfiller" kommer att sälja det här albumet som smör och mina invändningar mot en groteskt bristande helhet i låturvalet och ett övervägande blekt sound rör naturligtvis inte A Teens-publiken i ryggen.
   Från starten som anspråkslösa ABBA-kopior har gruppen utvecklats på ett spännande sätt. Mot dansant pop med ett melodiöst anslag som fram till "Floorfiller" hade en mycket positiv klang.
   Men nu kommer det uppföljandet albumet, som var tänkt som det slutliga utropstecknet som skulle etablera gruppen i danspopgenren, och bara sprider förvirring och poänglöst effektsökeri.
   Det finns ett par låtar, "A perfekt match" och "Have a little faith in me", som är i nivå med "Floorfiller" men resten är antingen plastreggae, pojkbandsballader eller (vilket är ännu värre) fem covers som är 17 år gamla och ännu äldre.
   När de, eller snarare producentteamen bakom, dessutom inte gör det minsta för att sätta någon som helst personlig eller annorlunda prägel på "Shame, shame, shame", "School's out", "The letter", "One night in Bangkok" och "Can't help falling in love". Då hjälper det inte att dra in gamle Alice Cooper i skivstudion.
   Det är för genomskinligt och dessvärre alldeles förödande för en karriär som hade allt att vinna men nu redan verkar vara på väg utför.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.