Blogginlägg

Tributes: Fats Domino

”Goin’home” (Vanguard, 2007)
Samlingen ”A tribute to Fats Domino” är lika mycket en hyllning till Fats Domino som en uppmaning till omvärlden att tänka på offren för Hurricane Katrina, den fatala stormen som ödelade stora delar av New Orleans 29 augusti 2005. 30 låtar på två cd, snygg förpackning, en kort presentation av Fats och en lite längre beskrivning av vad som hände de där dagarna i slutet på augusti.

Den här maffiga samlingen understryker alla mina fördomar och alla mina negativa synpunkter kring en skiva som samlat så många artister, så många olika musikstilar och blandar live- och studiomaterial om vartannat. Ändå är det här en synnerligen högkvalitativ tribute-skiva där känslorna hos alla medverkande artister följer med ut ur högtalarna.
   Fats ”Antoine” Domino var rock’n’roll innan musikformen fanns i slutet på 40-talet. På de här skivorna handlar det inte så mycket om att tolka eller ge låtarna, Fats allra bästa och mest kända, ett annorlunda stuk. Det blir respektfullt men också ofta väldigt förutsägbart. Ändå älskar jag oförbehållsamt en tredjedel av den här samlingen.
   Hyllningen inleds med den enda gamla inspelningen, John Lennons Phil Spector-producerade ”Ain’t that a shame” från coverskivan ”Rock’n’roll” (Apple, 1975). En ekofylld ultimat urladdning. Även Beatles-kollegan Paul McCartney finns med i en nyinspelad Allen Toussaint-producerad ”I want to walk you home”. Mycket elegant och bra version.
   Tom Petty tillsammans med ett Jim Horn-förstärkt Heartbreakers gör en enkel men genial ”I’m walkin’”, Bonnie Raitt glänser med både röst och slidegitarr, Robbie Robertson sjunger fint och spelar lätt bluesig gitarr och den liveinspelade Corinne Bailey Rae gör ”One night (of sin)” så syndig som Elvis Presley aldrig fick göra. Inför en tokigt galen publik.
   Givetvis är även Robert Plant alldeles fantastisk i sina båda låtar. Dels cajunkryddat i ”It keeps rainin’” där det underbart känsliga introt följs av ett komp av dragspel och supertajt band, Lil’ Band o’ Gold. Och dels tillsammans med en gospelkör och två slagverkare. Vilken röst!
   Neil Young bjudser på både frustration och musikalitet i ”Walking to New Orleans” där han samarbetar med Jubilee Singers med vackra, mycket vackra stråkar i bakgrunden. Även Lucinda Williams sedvanligt brustna röst och Doug Pettibones skeva elgitarr gör ”Honey chile” till en pärla.
   I övrigt är det en hel del blues med BB King, Taj Mahal, Buddy Guy, Lenny Kravitz, Willie Nelson och Los Lobos. Och sedan en emotionell och pampig avslutning med Preservation Hall Jazz Band och ”When the saints go marching in”.

Skivans innehåll:

Skiva 1
1. Ain't That A Shame – John Lennon
2. I'm Walkin' – Tom Petty & The Heartbreakers
3. Goin' Home - BB King & Ivan Neville's Dumpstaphunk
4. Blueberry Hill – Elton John
5. My Girl Josephine - Taj Mahal & The New Orleans Social Club
6. Every Night About This Time - Dirty Dozen Brass Band & Joss Stone/Buddy Guy
7. I Want to Walk You Home – Paul McCartney featuring Allen Toussaint
8. Whole Lotta Loving – Lenny Kravitz
9. Don't Leave Me This Way - Dr. John
10. I'm In Love Again/All By Myself – Bonnie Raitt & John Cleary
11. Please Don't Leave Me – Art Neville
12. Going To The River – Robbie Robertson & Galactic
13. Blue Monday – Randy Newman
14. It Keeps Rainin' – Robert Plant & Lil' Band O' Gold
15. One Night Of Sin – Corinne Bailey Rae

Skiva 2
1. Walking to New Orleans – Neil Young
2. Valley Of Tears – Robert Plant & Soweto Gospel Choir
3. My Blue Heaven – Norah Jones
4. Honey Chile – Lucinda Williams
5. Rising Sun – Marc Broussard & Sam Bush
6. When I See You – Olu Dara & Natchezi Band/Donald Harrison Jr.
7. Be My Guest – Ben Harper & The Skatalites
8. Let The Four Winds Blow - Toots & The Maytals
9. I Hear You Knockin' – Willie Nelson
10. I Just Can't Get New Orleans Off My Mind – Irma Thomas & Marcia Ball
11. Don't Blame It On Me – Bruce Hornsby
12. I'm Gonna Be A Wheel Someday – Herbie Hancock & George Porter Jr./Zigaboo Modeliste/Renard Poché
13. Fat Man - Los Lobos
14. So Long - Big Chief Monk Boudreaux & Galactic
15. When The Saints Go Marching In - Preservation Hall Jazz Band

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.