Blogginlägg

Tributes: Van Morrison

”No prima donna” (Exile/Polydor, 1994)
Undertiteln är “The songs of Van Morrison” och huvudpersonen är i allra högsta grad bokstavligen inblandad. Tillsammans med Phil Coulter har Van producerat samtliga tio låtar på skivan.

För det första tillhör de här tio Van Morrison-låtarna inte klassikerna i hans katalog. Med undantag för ”Crazy love”, ”Tupelo honey” och ”Madame George” är det material från Van Morrisons mindre kända repertoar.
   Och med ungefär lika många undantag är det versioner som står i skuggan av Vans egna original. Och då har ändå Van varit med och producerat. Tillsammans med Phil Coulter, den irländske artisten som kanske mest är känd för sina pop- och schlagerlåtar på 60-talet.
   Den här skivan innehåller övervägande lättsamma, ofta jazzinfluerade och mindre intressanta framträdanden. Gospel med Lisa Stansfield, falsettsoul med Brian Kennedy och easy listening-muzak med Phil Coulter är inget som lägger sig på minnet.
   Inte heller Sinead O’Connors storbandsjazz och Fats Domino-liknande pianolåt ”You make me feel so free”, Cassandra Wilsons lättsamma sommarbris till jazz i ”Crazy love” och duetten med Brian Kennedy och Vans dotter Shana Morrison är något uppseendeväckande.
   Däremot gillar jag skådespelaren Liam Neeson när han läser irländsk poesi till säckpipa, Hot House Flowers ”Bright side of life” till eget komp, Elvis Costellos accapella-version av ”Full force gale” tillsammans med den irländska vokaltrion Voice Squad och Marianne Faithfulls utsökta version av ”Madame George” till enkelt komp och Shana Morrison i kören.

Skivans innehåll:
1. You Make Me Feel So Free - Sinéad O'Connor
2. Queen of the Slipstream - Brian Kennedy
3. Coney Island - Liam Neeson
4. Crazy Love - Cassandra Wilson
5. Bright Side of the Road - Hothouse Flowers
6. Irish Heartbeat - Brian Kennedy
7. Full Force Gale - Elvis Costello
8. Tupelo Honey - Phil Coulter & His Concert Orchestra
9. Madame George - Marianne Faithfull
10. Friday's Child - Lisa Stansfield

/ Håkan

Håkan Gustafsson 10/08: Brillijant skiva/grupp! Förutom dina referenser så har jag alltid tyckt att de...

Björn Amberfält 8/08: Instämmer till fullo! Hade den stora stora ynnesten att få närvara vid turné...

Peter Bergman 27/05: Deliverance = Den sista färden...

Kjell Jonasson 23/04: Lite galet i rubriken möjligen?...

Torbjörn Janson 19/03: Fantastisk platta! Minns en hejdundrande spelning i visserligen rätt trista Lis...

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.