Blogginlägg

Strummer - stor redan i Örebro

Joe Strummer är död. En gång kompgitarristen och sångaren i Clash finns inte mer. Nyheten tog mig inte spontant med uppgiven sorg. Det var länge sedan Strummer gjorde något stort och han har det sista årtiondet strulat runt i något som kallats Mescaleros med en minst sagt otydlig musikalisk ambition. Närmast jämförbart med world music.
   Om man vill vara riktigt elak, vilket kanske inte passar sig sÃ¥ här pÃ¥ julafton, sÃ¥ har Joe Strummer inte gjort nÃ¥got minnesvärt sedan 1979 och "London calling". För det var just där, pÃ¥ den numera legendariska dubbel-LP:n, nÃ¥gra veckor före jul Clash nÃ¥dde sin absoluta höjdpunkt i rockens musikhistoria.
   VID DET LAGET hade de utklassat sina generationskamrater i band som Sex Pistols, Damned, Generation X och Chelsea. De hade ocksÃ¥ överlevt ett mindre lyckat samarbete med den amerikanske skivproducenten Sandy Pearlman. Däremot klarade de inte av att upprepa den sammanlagda styrkan som fanns pÃ¥ den fantastiska dubbel-LP:n. De gjorde sedan ett tafatt och alldeles huvudlöst försök att göra om bedriften med en trippel-LP, "Sandinista!", bara ett Ã¥r senare. Platt pannkaka.
   SÃ¥ lÃ¥ngt var samarbetet mellan Strummer och Mick Jones friktionsfritt. PÃ¥ bara nÃ¥gra skivor hade teamet Strummer-Jones etablerat sig som stora lÃ¥tskrivarpartners, helt jämförbara med Lennon-McCartney och Jagger-Richards, men det skulle naturligtvis spricka nÃ¥gra Ã¥r senare. Under sedvanligt uppslitande former.
   PLÖTSLIGT var tvÃ¥ gamla kompisar bittra fiender och det blev inte bättre av att Mick Jones mitt i fejden levererade sitt livs kanske starkaste lÃ¥t, "Should I stay or should I go". Den enda höjdpunkten pÃ¥ Clash-albumet "Combat rock". Just den lÃ¥ten kom Ã¥ren efter att symbolisera Clash (och Mick Jones) mer än Joe Strummer. Jones fick därmed en flygande start med sitt nya projekt Big Audio Dynamite medan Strummer försökte skaka liv i resterna av gamla Clash.
   Bland annat gav Strummer och nya Clash ut skivan "Cut the crap", en riktig parentes. Jag sÃ¥g den sista upplagan av Clash, med en nyfriserad Strummer i mohikanfrisyr, pÃ¥ Isstadion i Stockholm i februari 1984 där han desperat hade ersatt Jones med tvÃ¥ gitarrister men förlorat mycket av sin musikaliska själ.
   DÃ… ÄR MINNET av det fruktbara samarbetet mellan Strummer och Jones, och inte minst basisten Paul Simonon och trummisen Topper Headon, i Clash betydligt starkare. När de en sen söndag 9 oktober 1977, efter ett falskt bomblarm, gick upp pÃ¥ den ansprÃ¥kslösa scenen pÃ¥ Stora Hotellet i Örebro och förvandlade den överdimensionerade punkmyten till nÃ¥got mycket hänsynslöst rockigt och en förlösande nyttig upplevelse.
   DÃ¥ var det Joe Strummers taktpinne som slog hÃ¥rdast och hela bandet sÃ¥g hälsosamt friskt ut. Men nu, drygt 25 Ã¥r senare, orkade inte hjärtat pÃ¥ den 50-Ã¥rige Strummer slÃ¥ längre.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.