Blogginlägg

Jag kanske har hört för mycket

I SANN SERIÖS ANDA borde väl den här spalten diskutera ny svensk rock, Perishers eller Dynamo Chapel, men jag väljer i stället att uppröras över en numera så död pseudohändelse som Melodifestivalen. Som blivit en händelsefattig följetong över flera veckor och trots ett ökat antal deltagare bara blivit alltmer enkelspårig och fylld med massor av redan använda intron, refränger och rytmer.
   Det kanske är jag som är överkänslig? Jag kanske har hört och sett för mycket? Jag kanske är för naiv när jag har förhoppningar om att det i Melodifestivalen ska födas nya kreativa stjärnor som sjunger nya kreativa och vÃ¥gade lÃ¥tskrivares intressanta lÃ¥tar. Kravet pÃ¥ personlig kreativitet i sammanhanget stÃ¥r väl längst ned i prioritet har jag förstÃ¥tt. Det är trots allt bara bred och allmängiltig underhÃ¥llning vi talar om.
   I MELODIFESTIVALEN ska vi känna igen oss. Alla gester, tonartsbyten (som Jonas Gardell tjatar om varje vecka) och melodier gÃ¥r efter ett förutbestämt mönster som jag tycker är sÃ¥ ofattbart trÃ¥kigt och enbart föder likgiltiga tankar och uppgivenhet. Jag har inte tittat och lyssnat pÃ¥ alla bidrag i alla deltävlingar, exempelvis skriver jag det här innan tävlingen i Falun gick av stapeln i fredags.
   Men jag känner igen mönstret och tror inte att det plötsligt dök upp nÃ¥gra överraskningar som omkullkastar mina teorier. Nej, i schlagerns oskrivna lag ingÃ¥r nog ett visst mÃ¥tt av stulna inslag. Det har nog alltid varit sÃ¥, men jag tycker att under de senaste Ã¥ren har de blivit fler och allt pinsammare.
   REDAN PÃ… ABBA:S TID var det upphovsrättsliga efterspel. Som vi, av stolthet för att Sverige vann, gärna sopar under mattan. Men enligt de engelska lÃ¥tskrivarna som skrev "Build me up buttercup", en hit för Foundations 1968, hade "Waterloo" mer än slumpartade likheter med den lÃ¥ten. Och det kanske var sÃ¥ och det kanske ska vara sÃ¥.
   För att nÃ¥ en miljonpublik i alla Europas länder pÃ¥ en och samma gÃ¥ng sÃ¥ fÃ¥r kreativiteten och personligheten inte ta sig för stora friheter, bjuda pÃ¥ för stora överraskningar. Melodifestivalen ska, enligt den tysta överenskommelsen, vara som en blandning av "SÃ¥ ska det lÃ¥ta" och "Topplistan".
   DÃ¥ blir underhÃ¥llningen som bäst och minst krävande för den ovana lyssnaren. Men det är där, mitt i likgiltighetens epicentrum, som jag inte kan hÃ¥lla mig, inte bara luta mig tillbaka och fnysa Ã¥t alla möjliga och för all del omöjliga stölder ur populärmusikens lÃ¥nga historia. Vid förra helgens deltävling klingade mer eller mindre allt bekant.
   KUNDE EXEMPELVIS inte riktigt komma till ro efter Östen Me Restens bidrag. Att rytmen och takten var rakt av kopierad frÃ¥n "You can't hurry love" kunde jag leva med, det är trots allt den kanske mest Ã¥teranvändna detaljen inom popmusik under 35 Ã¥rs tid, men att refrängen sÃ¥ exakt pÃ¥minde om "Save your kisses for me", Brotherhood Of Mans eurovisions-bidrag frÃ¥n 1976, fick mig riktigt indignerad.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.