Blogginlägg

Pugh var naturligt avslappnad i rollen av sig själv

Postad: 2008-07-13 08:38
Kategori: Live-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 12/7 2008.

PUGH ROGEFELDT
Satin, Örebro 10/7
Konsertlängd: 22.19-22.58 + 23.23-24.16
(39+57=96 minuter)
Min plats: Ca 6 meter till höger om scenen.


I våras skrev Pugh Rogefeldt svensk rockhistoria när han samlade killarna, nu gubbarna, som kompade honom på hans första skiva 1969 och gav ut en nyproducerad skiva. Tillsammans med bandet turnerar han under sommaren, med det nya materialet, men gör också några akustiska solospelningar. Som på Satin i torsdagskväll inför ett hundratal mer eller mindre hängivna konsertbesökare.
   När han uppträder ensam är det främst de historiska och många gånger legendariska låtarna som publiken vill höra. Vilket fick till följd att konserten blev en huvudsakligen nostalgisk upplevelse. Med en härlig stämning som förvandlade den annars omöjliga konsertlokalen till en riktigt mysig plats.
   Mycket tack vare huvudperson själv, Pugh, som var så naturligt avslappnad i rollen av sig själv och verkligen bjöd på anekdoter och underhållande mellansnack i pauserna på låtyarna i den mer eller mindre kända repertoaren.
   Pughs låtar, både gamla, halvgamla och några nya, har ju en märkvärdigt tidlös prägel. Som aldrig blir omoderna eller tappar i aktualitet.
   Trubaduren och rockaren Pugh var ännu en gång en ren och skär underhållare. När han utan att anstränga sig kände sig tvingad att berätta om händelser ur sitt långa liv i artistbranschen. Således inledde han med en lång fängslande berättelse om hur han skrev låten ”Jag är en liten gosse” tillsammans med Bernt Staf. Det var onekligen en okonventionell och spontan start på en konsert.
   Lika stor underhållning var det när han mitt i Grymlings-låten ”Mitt bästa för dej” började härma både Mikael Rickfors, Magnus Lindberg och Göran Lagerberg. Eller den långa anekdoten om hur Pugh en gång uppmuntrade Mats Ronander att börja spela gitarr.
   Det var en konsert med många positiva detaljer. Inte minst de musikaliska fast det bara var en artist och tre gitarrer på scen. Och en gitarrtekniker, Werner Theunissen, som aktivt också medverkade på sång och slagverk.
   I skuggan av allt prat och snack så är det i efterhand lätt att glömma hur skicklig Pugh är med sina gitarrer och munspel. I den 17 låtar långa repertoaren gick det en röd tråd av den där typiska Rogefeldt-länslan och lika unikt originell är han som musiker när han lekande lätt trollade fram melodier, komp och stämningar med enbart en akustisk gitarr till hjälp.
   Slidegitarren i ”Bolla och rulla” och den sedvanliga munspeluppvisningen i ”Jag har en guldgruva” var bara russinen i den smakfulla kakan,
   I mitt tycke kanske repertoaren blev lite för nostalgiskt centrerad, de två låtarna från senaste skivan var minsta lika bra som de äldre och mer kända låtarna, men det var ändå tillfredsställande att finna några av låtarna från ”Ett steg till” spela en mindre huvudroll i kvällens repertoar. Som avslutades med en alldeles ljuvlig version av den storslagna, men sällan framförda, ”Storseglet”.

Pughs låtar:

Jag är en liten gosse
Mitt bästa för dej
Dom stora äter upp dom små
Dinosaurie
Lust hunger
Dinga-linga-Lena
Finns det lite stolthet kvar, finns det också hopp om bättring

Paus

Två lika med ett
Bolla och rulla
Spårljus
Visan om Bo
Jag har en guldgruva
Hog Farm
Surabaya Johnny

Extralåtar
Små lätta moln
Vandrar i ett regn
Storseglet

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (382)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (10)
Jul (51)
Konserter (205)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Maxi12" (13)
Minns (102)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Juli 2008 >>
Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30 31      

Siim 17/11: Tack Håkan för en alltid inspirerande artikel, gav mig också inspiration till at...

Olle Unenge 24/10: https://tommyhansson.wordpress.com/category/ciaron-bourke/...

Anders Thelin 7/10: Hej Håkan Tillhör också den exklusiva skara som har El Mirage i samlingen, inkö...

Bubbert 3/10: Bekantar mig precis med hans återföreningsskivor med Mudcrutch (2008 och 2016), ...

Wendyanne 14/09: Är ganska säker på att spelningen med King Kurt på Kolingsborg var på våren 1983...

stefan 13/09: Billy spelar bara på Marlboro Man och enligt mig så är den första versionen de g...

Janne Lennell 2/09: Lipstick.. och Have...är ju en fantastisk avslutning på första sidan...

Janne Lennell 2/09: The Vanjas (som jag såg förra året på Rosengrens) i all ära..men The Magnettes s...

Bubbert 26/08: Wow, Caroline Giertz från TV7:s flummiga spökprogram!...

Anders 24/08: Är det månne Motors som ligger på parkettgolvet?...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.