Blogginlägg från 2024-02-16

Covers: Yo La Tengo

YO LA TENGO: Sleepless night (Matador, 2020)

DET FÖRSTA JAG TÄNKER PÅ innan jag börjar lyssna på den här Yo La Tengo-ep:n, fem covers och en originallåt, är att jag aldrig tidigare har lyssnat på bandet och det lite annorlunda spanskklingande bandnamnet är fram till nu helt obekant. Så jag börjar med en research av New Jersey-bandet och lyssnar på de mest populära låtarna från en ganska fyllig diskografi, Yo La Tengo har ju existerat sedan 1984.
   Bandet uppges spela indierock med underrubriker som ”noise pop” och ”experiemntal rock” och det har säkert skrämt upp mig tidigare och lite skeptisk har jag prioriterat bort Yo La Tengos musik. När jag lyssnar på några äldre men mycket populära låtar möts jag av ganska imponerande tongångar som är tydligt melodisk och är inte alls varken ”oväsen” eller ”experimentell” så plötsligt får jag förväntningar på den här ep:n.
   Men först läser jag vidare om bandets diskografi och upptäcker att covers är vanligt förekommande på både skivor och scen. Ett par hela coveralbum har bandet gjort under sitt officiella namn men också under alter ego-namnet Condo Fucks. Eftersom jag uppskattar ep:n ganska mycket finns det nog möjlighet att i framtiden återvända till Yo La Tengos covermaterial.
   På bara sex låtar har bandet blandat låtmaterialet med en positiv bredd som jag med ett beskrivande ord skulle kunna kalla americana. De får ihop en genuin musikalisk helhet genom att blanda gammal amerikansk country och folkmusik (Delmore Brothers och Derroll Adams), Bob Dylan och The Byrds med engelsk 60-talspop. Och för att utmana ödet ytterligare bjuder de på en egen originallåt. Men Yo La Tengo lyckas göra den här musikaliska pyttipannan till en smakfull meny.
   De gör en helt egen och långsam tolkning av Dylan-låten och har också dragit ned tempot i den obskyra engelska poplåten ”Smile a little smile for me”. En låt som aldrig blev en hit våren 1969 fast det just då kryllade med liknande lättsamma popdängor som ”Sorry Suzanne”, ”Boom bang-a-bang”, ”In the bad, bad old days” och ”Surround yourself with sorrow” på Englandslistan.


1. Blues Stay Away From Me (Rabon Delmore/Alton Delmore/Henry Glover/Wayne Raney)
1949. Singel med Delmore Brothers.
2. Wasn’t Born to Follow (Gerry Goffin/Carole King)
1967. Från albumet "The Notorious Byrd Brothers" med The Byrds.
3. Roll On Babe (Derroll Adams)
1967. Fån albumet "Portland town" med låtskrivaren.
4. It Takes A Lot To Laugh, It Takes A Train To Cry (Bob Dylan)
1965. Från albumet "Highway 61 revisited" med låtskrivaren.
5. Bleeding (Yo La Tengo)
Original.
6. Smile a Little Smile for Me (Tony Macaulay/Geoff Stephens)
1969. Singel med The Flying Machine.

/ Håkan

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.