Blogginlägg från 2015-09-04

Nu är det snart fredagskväll

Foto: Anders ErkmanRichard Lindgren missar jag aldrig.

LIVE AT HEART 6.0 HAR NÅTT TILL FREDAG och festivalen blir plötsligt på allvar. Så många spelställen, så många artister och det finns stackare, nämligen undertecknad, som krävs på svar vad som är värt att inte missa denna gyllene fredagskväll. För det första kommer jag att missa det mesta i vanlig ordning och en prioritering bland festivalens alla artister är helt nödvändig men ändå otillräckligt när det kommer förslag på två-tre-fyra artister samma klockslag.
   En enda provsmakning, låten som varje artist presenterar sig själv på Live at Hearts hemsida, räcker naturligtvis inte för att bilda sig en rättvis uppfattning om artist och musik men ger ändå en liten fingervisning åt vart det lutar och om det lovar gott eller inte.
   Därför skulle jag idag vilja tipsa om artister på fredagsprogrammet som jag vet att jag absolut missar men hoppas att ingen annan gör det. Folkmusikduon John Mitchell & Sofie Jonsson (ett duettnamn efterfrågas), Fluru med Malin Edblad, musikaliskt perfekta Pete & the Poets, norska sångfågeln Hege Brynildsen, några unplugged-varianter med Mighty Stef och The Hawkins, Anja Lagerqvist från Halmstad, Nashvilles Leah Nobel med en lockande Eilen Jewell liknande stämma och slutligen några internationella singer/songwriters som uppträder under så spektakulära namn som Grand Trunk Traveller och Summer Crowd Stereo.
   Det är mina små men väldigt spännande tips inför kvällen. Sedan har jag två konstellationer som jag nästan gråtande konstaterar att jag omöjligt får in i planeringen, Jonatan Lindner & Kapellet och The Plastic Pals. Lindner har jag följt med stora öron sedan This Morning Orchestra-tiden och skrev om hans senaste skiva på det här viset. Plastic Pals är en nyuppväckt favorit, en Stockholmsgrupp som produceras av Chris Cacavas (Green On Red) och uppger gruppnamn som Long Ryders, Dream Syndicate och Flamin´ Groovies som influenser. Och när jag lyssnar på deras senaste singel "Timing is everything" är det inget de behöver skämmas för. Till min fasa uppträder både Lindner och Plastic Pals endast vid ett enda tillfälle på årets Live at Heart. Aaargh!
   Vad är det då som händer som gör att jag under fredagskvällen missar alla ovannämnda guldkorn. Jag inleder kvällen med Ugandas stolthet Evon (som jag missat vid alla tidigare Örebro-tillfällen), fortsätter med Switchback från Chicago, ger DSH5 (David Södergrens Hot Five) chansen att utveckla sitt vinnande recept på folkrockmusik (enligt tillförlitliga källor kommer Karin Wistrand att gästa!), missar aldrig min skånske favorit Richard Lindgren, ser också fram mot Olle Unenge och hans stora band på lilla Behrn Hotell och tänkte avsluta kvällen med de lokala poprockhjältarna Les Gordons. Hoppas det blir som jag tror och har planerat.
   Sedan tror jag överdosen av levande musik är fulländad - för den här kvällen.

/ Håkan

Jag fick en ny favorit

Bilder: Carina ÖsterlingCrash n Recovery.


Bilder: Anders ErkmanKolonien.
NÄR TIMMARNA INTE RIKTIGT RÄCKER TILL för några djupa analyser får en tidig morgonpromenad i regn fungera som inspirationskälla. Och jag kommer väl ganska snabbt på att höga förväntningar inte bara är något negativt. Laddade och nästan taggade men definitivt förberedda så blev torsdagskvällens första kvällskonsert med Crash n Recovery den triumf och lyckad upplevelse som jag i min positiva dröm hade hoppats på. Det norrländska countrybandet är en relativt ny bekantskap. Jag hade innan konserten lyssnat igenom nya skivan relativt noggrant och stundtals upptäckt rent magiska detaljer men var även i övrigt som helhet imponerad.
   På Clarions breda scen och framför en ännu en gång fullpackad Live at Heart-lokal gick bandet med sångerskan Linda Engström i spetsen ut hårt med både taktfast country och välsjungna låtar. Linda, som också skriver en majoritet av gruppens låtar, hade live en otrolig stämma som ibland tangerade den alltför duktiga nivån men huvudsakligen hade hon en rivig och personlig röst. Nästa vecka, när jag recenserar deras nya album "Deep in the woods" (som jag förutspådde igår fanns den till försäljning efter konserten), kommer jag dra paralleller mellan Linda och en annan Linda, nämligen Linda Ronstadt.
   Förutom att de förutsägbart framförde låtar från den nya kommande skivan fick de även chansen att visa upp låtar från 2012-skivan "Post the storm" och även spela några helt nyskrivna låtar. Bandet, som i huvudsak härstammar från Forsed, är helt klart en ny favorit.
   Kvällen i övrigt på Live at Heart blev väl inte riktigt enligt den grandiosa planen som jag målade upp i går på den här platsen. Uttrycket "krypa till korset" är kanske lite magstarkt i sammanhanget men jag kom aldrig iväg till Nikolaikyrkan och avantgarde-experimentet Sturle Dagsland. Blev kvar i glada vänners lag men fick, medan jag lite på avstånd hörde folkmusikgruppen West Of Eden, motsägelsefulla rapporter om uppträdandet i kyrkan. Det pendlade mellan "fullständig katastrof" och "världsklass!". Vem i hela världen kan man lita på?
   Apropå tips, rapporter och upplevelser är hela Live at Heart en myllrande informationsbas där intressanta fakta byter ägare oavbrutet. Sprang på 3/8-delar, eller nåt sånt, Bagari-Hayes som la sig i den "heta" debatten om bandens genrebeteckningar. De kallar sig "country" i brist på att den perfekta beskrivningen "poprock" inte var tillgänglig.
   Sedan träffade jag en nöjd skivbolagschef, Rootsys Håkan Olsson, efter konserten med Crash n Recovery. Han ger ut bandets skivor men hade aldrig tidigare upplevt gruppen live men var, liksom jag, mycket imponerad. Diskuterade också arrangörens vedermödor med Anders Larsen och fick ett hett tips om att en av Örebros historiskt sett största rocksångerskor dyker upp på en Live at Heart-scen ikväll. Mer om det bland mina tips inför fredagskvällen som dyker upp här om några timmar.
   Kvällens roligaste kommentar kom från Simon Nyberg, som jag mest identifierar som banjospelare i Tullamore Brothers. Under fredag och lördag på Live at Heart spelar han i sex olika konstellationer på fem olika scener. På en fråga om det är svårt att hålla isär alla åtaganden musikaliskt svarade han väldigt jordnära:
   - Nej, det ska nog gå bra. Det absolut viktigaste är att ha en bra fungerande cykel!
   Efter Clarion behövde jag luft och stegen gick mot East West. Mitt förutspådda svåra val mellan rockiga Factory Brains och poppiga Le Maine slutade lite oväntat med en Kolonien-konsert, den unga folkpopkvartetten som hade ett spännande sound och mycket engagemang i ryggraden. Sedan kanske jag inte förstod glittret i ansiktet fullt ut.
   Petunia & the Vipers var slutmålet för min torsdagskväll på Live at Heart. Amerikanen Petunia, som uppenbart inte har något förnamn, gräver djupt i musikhistorien och har hamnat i 30-talet och joddlade stundtals som en återfödd Jimmie Rodgers. Showen innehöll också bildspel och steppdans för att göra upplevelsen än mer märklig. Under Live at Heart-kvällarna är det lokala musiker i kompbandet, huggormarna Clas Olofsson, steelgitarr (med Hawaii-klang), och Fredrik Landh, ståbas, som naturligtvis klarade jobbet galant.
   Det var roligt, intressant och underhållande men jag kunde inte med bästa vilja i världen bli tillnärmelsevis lika imponerad som min vän Pelle som var däckad av både musiken och uppträdandet. Sådana kärleksförklaringar sprider inspiration i världen.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.