Blogginlägg

Covers: Steve Forbert

STEVE FORBERT: Any old time (Koch, 2002)

Efter Steve Forberts stora år, som jag räknar 1978 till 1992, fortsatte jag skaffa hans skivor men det var mer av gammal god vana än av strikt musikaliskt lockande skäl. Men jag bläddrar bland de senare skivorna och blir onekligen sugen att återupptäcka 90-talsmaterialet när jag hittar spännande producentnamn som Garry Tallent och Jim Dickinson på hans album.
   Nåväl, den här coverskivan, med enbart gamla Jimmie Rodgers-låtar från tiden runt 1930, hade jag däremot ingen större koll på innan Richard Lindgren, Skånes svar på Townes Van Zandt, tipsade om den i samband med en konsert i Örebro. Då spelade han Rodgers låt "My blue eyed Jane" som han själv hade upptäckt när Bob Dylan tolkade den på tribute-skivan "The songs of Jimmie Rodgers" men kände i sammanhanget också till den här Jimmie Rodgers-hyllningen.
   Tributeskivan imponerade inte på mig i sin helhet och där fanns inte plats för Forbert fast det finns starka skäl för det. Både Jimmie Rodgers ("Father of Country Music") och Forbert har nämligen samma födelsestad, Meridian i Mississippi nära gränsen till Alabama, om än 57 år emellan...
   Låtarna på tribute- och Forbertskivan är till viss del gemensamma och har sitt ursprung från åren runt 1930. Däremot går de inte att knyta till något visst album eller samling i en tid när låtar bara var låtar på en 78-varvare.
   Inte heller Forbert har haft några ambitioner att ändra på de urgamla arrangemangen, den karaktäristiskt joddlande sången återfinns på minst tre låtar, med fiol, dobro, dragspel, (spik?)piano, banjo och munspel på en majoritet av låtar. Det är väl egentligen bara på en enda låt, den Buddy Holly-liknande "My Rough And Rowdy Ways", det förekommer framträdande elektriska gitarrer. Samtidigt är det albumets höjdpunkt.
   Övriga låtar är soundmässigt fast i det signifikativt ekande 30-talssoundet med tidiga country- eller bluesstänk i låtarna. Produktionen är på inget sätt påkostad, ändå har det tydligen behövts tre producenter (Tallent gör comeback på en Forbert-skiva), men det spelas begåvat genom hela skivan.
   Den rutinerade men ändå tämligen okände Bill Hullett briljerar på olika gitarrer, banjo, dobro, mandolin och ukulele. Och bland övriga musiker märks Will Kimbrough och gamla Forbert-bekantingar som Bobby Lloyd Hicks, trummor, och Bobby Ogdin, piano.

1. Waiting On A Train (Jimmie Rodgers) 2:25
1929.
2. My Blue Eyed Jane (Jimmie Rodgers/Lulubelle White) 2:47
1931.
3. Why Should I Be Lonely? (Estelle Lovell/Jimmie Rodgers) 3:22
1931.
4. Any Old Time (Jimmie Rodgers) 3:01
1930.
5. Ben Dewberry's Final Run (Arthur Jenkins) 3:33
1928.
6. Miss The Mississippi And You (Bill Halley) 3:28
1932.
7. Blue Yodel #9 (Beale and Main) (Jimmie Rodgers) 3:32
1931.
8. Gambling Barroom Blues (Shirley Lee Alley/Jimmie Rodgers) 3:30
1933.
9. Desert Blues (Jimmie Rodgers) 3:17
1929.
10. Train Whistle Blues (Jimmie Rodgers) 3:01
1930.
11. My Rough And Rowdy Ways (Elsie McWilliams/Jimmie Rodgers) 3:12
1930.
12. My Carolina Sunshine Girl (Jimmie Rodgers) 3:08
1929.

/ Håkan

Ove 15/09: Kolla också gärna in Bottle Rockets: Songs of Sahm...

Silja 5/09: Har du en riktigt bra idé om hur man tar bort ekot i kyrkor? Då är du nära e...

Anders Jakobson 4/09: Vilken hyllning! Tack och bock! ...

per 31/08: Jag älskade 50/50 från och med första lyssningen, bortsett ifrån de två sis...

Thomas 30/08: Hej Håkan. Jag tror vi hörde olika låtar. Jag hörde Satelliter och rakete. D...

Johan S 3/08: Håller med, tack för tipset Håkan!...

Silja 31/07: Var finns scenen sonheter Innergården?...

Olle Unenge 31/07: ”Men jag var mycket äldre då. Jag är yngre än då nu.”...

Ralph Svalander 7/07: Så kul att läsa detta. Jag var där. Har funderat på när det var. Trodde 71...

Silja 2/07: Ingen The Weight utan mitt önskemål!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.