Blogginlägg från 2014-10-06

Finfina YouTube-klipp

Jag är dålig, för att inte säga direkt usel, på att rekommendera musik via intressanta YouTube-klipp. På det området är de norrländska grabbarna på den intressanta musikbloggen Popgeni ett föredöme och det är på deras sida jag allt som oftast upptäcker både bra, aktuell ny och inte så sällan för mig okända artisters musik. Som nu senast när jag "blev presenterad" för den australiska gitarristen och sångerskan Courtney Barnett.
   Den vänsterhänta gitarristen med sin starka/personliga röst kan uppträda i många olika sammanhang och är lika imponerande varje gång. Här får ni tre olika alternativ. Både som ett rockigt Chrissie Hynde-alternativ ("History eraser", se ovan), i en smeksamt känslig duett (Velvet Undergrounds "Sunday morning") med Billy Bragg eller i ett poppigt mästerverk (Died Pretty-låten "Everybody moves") tillsammans med förre Hoodoo Gurus-medlemmen Dave Faulkner. Båda två ser/hör ni här nere.
   Popgeni-grabbarna presenterar allt under rubriken "Talang och charm utöver det vanliga" och det är precis så jag också uppfattar det.





/ Håkan

Paul Revere (1938-2014)

Ni som påstår att Paul Revere, silversmeden och den amerikanska patrioten, dog redan 1818 har naturligtvis rätt men jag vill rikta strålkastarna åt ett mer musikaliskt håll. Paul Revere & the Raiders, det populära garagerockbandet, hade återkommande hits under 60-talet och uppskattades lika mycket bland finsmakarna som bland skivköparna.
   Paul Revere (han var faktiskt född med det namnet!) spelade keyboards i bandet men var dock ingen framträdande gruppmedlem. Jämför med Spencer Davis i sitt engelska band. I Revere & Raiders var det sångaren Mark Lindsay som stod längst fram och gjorde att bandet från 1966 på sina skivor kallades Paul Revere And The Raiders Featuring Mark Lindsay och från 1969 enbart hette Raiders och då fick sin kanske största hit (förstaplatsen på Tio i Topp 1971) med John D Loudermilk-låten "Indian Reservation (The Lament Of The Cherokee Reservation Indian)".
   Men gruppens historia började mycket tidigare i slutet på 50-talet. 1962 spelade Revere & Raiders in den legendariska garagerocklåten "Louie Louie" samtidigt i samma studio som The Kingsmen men det var den senare gruppen som fick en stor hit med låten. Men Revere & Raiders skulle få många fler hits på 60-talet.
   Från 1965 fick de singelframgångar med låtar som "Just like me", "Kicks", "Hungry", "Good thing", "Ups and downs" och "Him or me - what's it gonna be?". Flera låtar låg på Tio i Topp och flera var skrivna av poplåtskrivarna Barry Mann och Cynthia Weil fast gruppens sound lutade mer åt det rockiga hållet.
   Paul Revere, organisten i sitt band, dog i lördags 4 oktober 2014.

/ Håkan

Perssons Pack slutade på topp

Foto: Tommy Sundström
PERSSONS PACK
Nalen, Stockholm 4 oktober 2014
Konsertlängd: 17:05-18:46 (101 min)
Min plats: Stående till vänster ca 25 m från scenen.

Jag visste det. Jag såg Perssons Pack för bara drygt två månader sedan, se här, så det var ingen större överraskning att bandet redan på sin matinékonsert på Nalen i Stockholm i lördagseftermiddag till och med toppade den upplevelsen.
   Huvudkonserten på lördagskvällen, bandets absolut och definitivt sista konsert tillsammans, var tidigt utsåld och på den extrainsatta eftermiddagskonserten blev det till slut också fullt. Lång kö utanför Nalen mellan 16 och 17, trängsel på toalett och i garderoben, och en packad konsertlokal tog emot bandet.
   En välfrekventerad bar och många sångsugna fans gjorde stämningen än mer fullkomlig i den fanatiska publiken, som i elfte timmen begåvats med namnet "packetheads", som nästan kunde texterna bättre än Persson själv. Och vid ett tillfälle, under "Packets paradmarsch", låg publiksången ett irriterande steg före sångaren på scen att han mitt i låten tvingades avbryta och frågade snällt om det var han eller publiken som uppträdde.
   Det var "stående" ovationer efter nästan alla låtarna. En repertoar som nästan var identisk med Örebro-spelningen fast sedvanligt i en helt annan ordning. Även entrén var bejublad när Persson hötte med näven och bandet, där tre medlemmar bar hatt, sparkade igång "Ikväll tar vi över stan".
   På lokalens vänstra sida var Magnus Linds dragspel inte så framträdande men på "Hemma" fick han utrymme för ett långt solo. En låt som Persson introducerade med en lång anekdot om när han bodde på Sveavägen i Stockholm mittemot McDonalds i ett tjejkollektiv...
   Men på vår vänstersida fick vi å andra sidan mycket av Niclas Frisks majestätiska gitarrspel. Han var både oerhört skicklig och spontan i sina insatser och hela bandet sjuder så här i elfte timmen av kunnande och ett förbluffande tajt samspel. Nästan för skickliga för att befinna sig i den slarviga musikgenren folkrock.
   Om startlåten var en liten överraskning så var slutet med "Gråmånen" och "Bröllopsdag" desto mer enligt det så kallade programmet. Innan det tog slut och vi glada kunde konstatera att Perssons Pack slutade på topp.

/ Håkan

BOX #16 ULF LUNDELL

ULF LUNDELL: Under vulkanen 1972-2007 (Rockhead/Capitol/EMI, 2007)

NU ÄR TIDEN MOGEN ATT SLÄPPA FRAM den största och allra mest omfattande boxen på min 20-lista. ULF LUNDELLS fullständiga dammsugning av demos, repetitionstejper, studio-outtakes, råmixar, demo-outtakes, liveinspelningar, singel-b-sidor, livekonsert (dvd), officiella videor (dvd) och massor med alternativa versioner av redan utgivna låtar har resulterat i sanslösa 14 cd och en dubbel-dvd. Givetvis oöverträffat inom Sveriges gränser.
   Lundell hade redan 1991 givit ut en karriäromfattande cd-box, "Livslinjen", (som om jag inte minns fel säkert dyker upp på min cd-box-lista lite högre upp...) som gräver djupt bland outgivna låtar. Men på "Under vulkanen" har Ulf Lundell och Kjell Andersson, skivbolagets legendariske A & R, efter rent detektivarbete hittat fler rariteter och gamla exklusiva demos än vad som egentligen kunde vara rimligt.
   Utan att vara speciellt revolutionerande måste sju självinspelade demos från åren 1972-74 betraktas som sensationellt sällsynta upptäckter i jakten på okänt Lundell-material. Bland de avskalade låtarna tycker jag "Måste viska" borde vara en låt som funnits med i tanken när skivkontraktet var i hamn 1975.
   Kontinuiteten från början till slut över alla skivor är nästan fullständig med några få undantag. Hela boxen inleds med kanske den nyaste låten, titellåten, i en avskalad akustisk demoversion. Effekten eller kanske bristen på effekt blir uppenbar när alla ovannämnda demos med amatören Lundell följer direkt på.
   Samma lite oförklarliga brist på kontinuitet upptäcker jag på hela konserten från 2002 som täcker samlingens två dvd-skivor. Där livespår från 1985 och 1993 och tolv videor är insprängda mitt i konserten. Det är både onödigt tydligt och avslöjande när en starkt sjungande Lundell med fullt självförtoende 2002 sjunger "Senare år" som sedan följs i nästa låt av en ymnigt svettande, andfådd och ruskigt hes 1985-modell av Lundell som försöker sjunga "Lit de parade".
   Men annars är "Under vulkanen" fylld av många intressanta spår och unika nedslag i Lundells långa karriär. Hur många nya och tidigare okända Lundell-låtar som här får sin premiär har jag inte orkat räkna efter men boxen är rik på exklusiva låtar. Där kanske alla de engelskspråkiga inspelningarna från 1981 avsett för albumet "A real home for the boys", och för mig helt okända fram till 2007, är boxens stora och mest imponerande överraskning. Där Bobby Gloome (alias Ulf Lundell) gör elva låtar inklusive en cover (Donovan) på ett för honom främmande språk och går i land med uppgiften med beröm godkänt.
   Uppskattningsvis är 95% av materialet här unikt och tidigare osläppt men det finns på de två sista cd-skivorna några officiella singel-b-sidor som känns motiverade att ingå i det här sammanhanget.

MUSIKEN ÄR GIVETVIS HUVUDNUMRET PÅ DEN HÄR rekordstora boxen men den 118 sidor tjocka boken med alla låttexter, inspelningsinformation och ett rikt bildmaterial tillhör också det jag blir imponerad av. På ett bedövande vackert sätt har designgurun Kjell A, tillsammans med Pär Wickholm, formgivit boken och sedan skrivit ett mycket intressant och initierat förord om bakgrunden till den här samlingen.   
   Lundells alla anspåkslösa demos, som här presenteras för första gången, har ofta en sällsynt förmåga att öppna ögonen (och öronen) för vad arrangemang och professionella musikers påverkan kan förvandla ett ganska entonigt framträdande till en storslagen slutlig triumf. Jämför exempelvis "En ängel på isen" hur den växt "från ax till limpa".
   Samtidigt finns det också en mängd ganska intetsägande demos på den här samlingen där det är uppenbart varför låten inte har hamnat på en slutlig skiva. Lyssna på det en gång ratade materialet från "Den vassa eggen"- och "Evangeline"-inspelningarna med ett undantag (se nedan). Men råmixarna från den förstnämnda skivan är härligt fria från spekulativt sound och färdiga arrangemang.
   Boxens helt kronologiska ordning passerar "Fanzine", det kanske konstigaste Lundell-albumet av de alla, som följs av den i mina öron helt fulländade "I ett vinterland". Jag hade nog alltför höga förväntningar kring demomaterialet där och upptäcker inga nya fynd till låtar men däremot två utsökta alternativversioner av "Palatset" och "Jag saknar dej".
   Lundells kanske mest produktiva tid i karriären var runt 2005 när han släppte tre album (inklusive en dubbel) på mindre än ett år. Ändå fanns det kvar mycket material i arkivet från den tiden men där handlar det mycket om blues/rock/shuffle-modellerade låtar med klart begränsad originalitet.
   Boxens titellåt, som förekommer i både en avskalad demoversion och live på konsert, är tyvärr ingen av Ulf Lundells klassiker.
   De två sista cd-skivorna ägnas till sin helhet åt redan officiellt utgivna låtar, singel-b-sidor och låtar på samlingsalbum, och plötsligt blir materialet helt förklarligt av jämnare kvalité.

UR MÄNGDERNA AV DEMO I BOXEN har jag rätt snabbt sorterat bort låtarna han reciterar, bluesrockstandard-arrangemangen och den där majoriteten av omelodiösa, entoniga, ödsligt ekande och stillastående sångerna.
   Trodde in min enfald att jag lätt skulle kunna plocka ut de tio absolut bästa favoritögonblicken på "Under vulkanen", men hamnade snarare på 25... Men efter hårda förhandlingar med mig själv har jag ändå lyckats stryka ned den ursprungliga listan till stipulerade tio:

   Måste viska
   Att Lundell redan någon gång 1972-74 kunde sjunga och skriva bra låtar kunde inte begränsad teknik hindra.

   Is it really Wednesday?
   En viskande Lundell sjunger naturligt och suggestivt på engelska.

   Människan
   1984-demo som ofattbart nog aldrig har hamnat på en skiva.

   Sov kungar
   Majestätisk "Det goda livet"-demo.

   Res dej och gå
   Intensiv akustisk gitarr-demo som står sig bra i jämförelse med Lundells utgivna material.

   Jag är inte Gud
   Studioouttake med band från 1992 som tveklöst hade höjt kvalitén på "Måne över Haväng"-albumet.

   Pengarna tillbaka
   Förvånansvärt starkt studioouttake-material, framfört på elgitarrer, piano och trummaskin, som inte kom med på "Xavante".

   Land
   Fulländad demo skriven till teater i Göteborg 1994, vemodig fullträff.

   Det vi aldrig lät oss få
   Underbar tolkning av Steve Earles "Poison lovers", duett med norskan Kirsti Torhaug.

   Jag saknar dej
   Ännu en storslagen duett (med Lena Jinnegren) och en fantastisk alternativversion på en redan helt perfekt låt i original.


HÄR FÖLJER MIN FULLSTÄNDIGA RECENSION av "Under vulkanen" i Nerikes Allehanda 19 december 2007. En recension, kan jag nu erkänna, som var framtvingad i all hast där jag stressad lyssnade mig igenom väldigt schematiskt och koncentrerade mig på de nya låtarna.

ULF LUNDELL
Under vulkanen 1972-2007
(Rockhead/Capitol/EMI)

"Under vulkanen" är samlingsnamnet på en box med 14 cd och två dvd. Varje cd innehåller runt 75 minuter musik så det är ett enormt omfattande material att sätta tänderna i. En perfekt julklapp till den store fanatiske Lundell-älskaren.
   Som helhet betraktad är boxen ingenting vi egentligen behöver. Vi har fullt upp med Lundells storartade skivproduktion under 32 år som förklarar både storhet och svaghet hos en artist vars musikaliska kraft är större än något annat i det här landet.
   De här otaliga spåren blir blott pusselbitar i en ganska oöverträffad artistkarriär. Men jag saknar Ulfs egna kommentarer till varje låt på ungefär samma sätt som han gjorde på förra samlingen, "Livslinjen".
   Många demoinspelningar visar ändå prov på Ulf Lundells musikaliska kvalitéer som jag underskattade hos honom på 70-talet. Ändå framstår det rika demourvalet som ganska upprepande, inspelningarna med band är ofta alternativtagningar av utgivna låtar och de få topparna är sporadiska och sällsynta. Med ett undantag.
   Projektet med tio låtar på engelska från 1981, där han kallar sig för Bobby Gloome, är snudd på väldigt bra. Nu är det ju bara akustiska demo-inspelningar men visst låter det både trovärdigt och konkurrenskraftigt med Ulf på engelska.
   Sedan går boxen mot slutet in i en typ av tomgång där låtarna blir längre och längre, mer och mer recitation och mindre och mindre melodiskt finurliga. Där det pendlar mellan planlösa visor och gränslöst upprepande och förutsägbar boogierock.
   Till boxen hör också två dvd. Club Zebra-spelningen från 2002 är ingen absolut toppnotering bland Lundells legendariska konserter. Däremot finns det enskilda höjdpunkter bland extramaterialet. Där gamla livelåtar från 1985 och 1996 trängs med videoinspelningar, replokalsfilmningar och hotellrum i Lund.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.