Blogginlägg från 2014-10-02
Det kom ett brev...
Försändelsen pressades in i brevinkastet med milt våld och slog i golvet med en hyfsad duns. Där innanför lägenhetsdörren nedanför brevlådan på hallmattan låg det plötsligt ett mycket noggrant plastinbakat brev/paket. Tydlig adressat på framsidan tillsammans med fyra brevfrimärken och ett glatt "GRATTIS" på baksidan.
Innehållet i det här skivformade paketet var ingen hemlighet för mig, jag hade fått förvarning. Men det var ändå med förväntansfullt darrande händer jag med viss möda tog mig in i den välemballerade försändelsen och kunde befria det nya albumet med den rutinerade men ändå debuterande gruppen Bo-Dogs. Med en välskriven pressrelease av traditionellt klassisk form, som nästan är bortrationaliserad i dagens digitala värld, bredvid Bo-Dogs rödglänsande digipackomslag steg spänningen ytterligare kring den här skivan.
Bo-Dogs är Wilmer X-profilen Nisse Hellbergs nya sidoprojekt som musikaliskt befinner sig väldigt långt från hans numera rutinerade solokarriär. Dels är materialet på engelska och dels är genren genomgående garagerock, eller pubrock som pressreleasen också vill beskriva det som. På olika vägar har jag hört att de stora skivbolagen tackade nej till det här kanske smalare och mindre kommersiella konceptet. Det förklarar varför Bo-Dogs hamnade på det lilla Örebrobaserade skivbolaget Low Impact Recordings.
På det bolaget blir Bo-Dogs skivbolagskollegor med The Maharajas, som också är aktuella med ett nytt album samma dag, och grupper som Strollers, The Maggots och The Sewergrooves tillbaka i tiden.
Nisse har ett rutinerat manskap med sig i Bo-Dogs. Basisten Chips Kiesbye från Sator har producerat både Wilmer X och Hellbergs soloskivor. Gitarristen Kent Norberg kommer också från Sator och trummisen Patrik Herrström har figurerat bakom både Timo Räisänen och Andreas Kleerups Me And My Army.
Albumet "Bad bad dog!" med Bo-Dogs släpps inte förrän 29 oktober och jag ska inte komma med någon exklusivt tidig recension, det var sånt vi sysslade med på 80-talet, utan bara konstatera att Nisse Hellberg skrammelmässigt har tagit sig tillbaka till sina rötter men att hans låtskrivarkvalitéer nu är bättre. På ett album där ingen låt är längre än 2:46. Det finns all anledning att återkomma till den här skivan om drygt tre veckor.
/ Håkan
<< | Oktober 2014 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | ||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 |
27 | 28 | 29 | 30 | 31 |
Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...
Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...
Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...
Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...
Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...
Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...
Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...
Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...
Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...


Kommentarer till blogginlägget:
mvh/Håkan