Blogginlägg från 2014-08-15

Gedigen och fullvuxen rockmusik

Efter det korta Englands-äventyret som sångare i Hollies, 1972-73, blev Mikael Rickfors soloartist. Efter två snabba album, inte så uppmärksammade "Mikael Rickfors" (1975) och "The wheel" (1976), blev det under några år tyst från artisten Rickfors. Däremot var han produktiv som körsångare, låtskrivare och producent. Ofta tillsammans med Basse Wickman, ett samarbete som resulterade i den klassiska Rickfors-skrivna/producerade singeln "Son of Cathy's clown".
   1979 föddes idén på en seriös comeback med Rickfors som soloartist med eget band. "Kickin' a dream" (1979) var en strålande återkomst som följdes upp av en turné som nådde Örebro i januari 1980, se recension här.
   Även nästa album, "Tender turns tuff" (1981), följdes av turné (bland annat Örebro, se nedan) och bandet som kompade Rickfors på både skiva och scen fick en allt viktigare roll som skicklig grupp. En suverän samling musiker som hade stor del i Rickfors framgångar under några år: Per Lindvall, trummor, Håkan Mjörnheim, gitarr, Michael Hagström, gitarr/sång, Sam Bengtsson, bas, Peter Ljung, keyboards, och Thomas Opava, percussion. Ett samarbete som efter flera turnéer nådde sin höjdpunkt 1983 med albumet "Blue fun".
   Vårturnén 1981 var den sista med Michael Hagström som gitarrist. Han hade ambitioner på en solokarriär under namnet Micke Hagström, skivdebuterade 1982 med "Fountain of youth", och ersattes i fortsättningen av Rickfors nygamle kompis Lasse Finberg.


Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 6/4 1981.

MIKAEL RICKFORS
Konserthuset, Örebro 5 april 1981

Det är bland de mogna artisterna och fullvuxna musikerna som den bästa och mest gedigna rockmusiken görs. Mikael Rickfors med kompband var ett slående och perfekt exempel på att troget arbete slutligen ger resultat, både musikaliskt och kommersiellt framgångsrikt.
   Rickfors är ett hett namn just nu och biljetterna till söndagskvällens konsert i Konserthuset i Örebro såldes slut på bara några dagar.
   Redan för drygt ett år sedan gästade Rickfors och gruppen Örebro och gjorde då ett helgjutet intryck. Ett år och ett album senare har förutsättningarna ytterligare förstärkts.
   Bandet var nu ännu mer samspelt, låtarna satt ännu bättre och Rickfors var en ännu säkrare scenpersonlighet med sin lätt nonchalanta och lite truliga framtoning.
   Det rutinerade kompet var identiskt med musikerna på senaste albumet. Unge Per Lindvall har hunnit etablera sig som en stor trummis. Spelar ju också tillsammans med Janne Schaffer. Gitarrdominansen under konserten var tydlig men inte överdriven. Gitarr (Micke Hagström) lades på gitarr (Håkan Mjörnheim) och längst fram kramade Rickfors delikata och säregna klanger ur sin Fender.
   Materialet var givetvis huvudsakligen hämtat från det aktuella albumet "Tender turns tuff" men jag är av den bestämda (och reaktionära) uppfattningen att det förra albumet "Kickin' a dream" innehöll både starkare och mer originellt skrivna låtar. Den nya skivans låtar är mer högljudda och intensivare där gitarrernas framfart stundtals gränsade till det metallblanka som därmed sänkte nivån på Rickfors individuella utstrålning.
   På scen jämnade dock de båda skivornas olikheter ut och det var märkligt att höra hur väl låtarna på den förra plattan fortfarande står sig.
   Det var ett tätt och sammanpressat program av rent internationell klass på drygt en timme som Rickfors presenterade för sina hängivna men mestadels stillasittande fans i Örebro.

/ Håkan

Ove 15/09: Kolla också gärna in Bottle Rockets: Songs of Sahm...

Silja 5/09: Har du en riktigt bra idé om hur man tar bort ekot i kyrkor? Då är du nära e...

Anders Jakobson 4/09: Vilken hyllning! Tack och bock! ...

per 31/08: Jag älskade 50/50 från och med första lyssningen, bortsett ifrån de två sis...

Thomas 30/08: Hej Håkan. Jag tror vi hörde olika låtar. Jag hörde Satelliter och rakete. D...

Johan S 3/08: Håller med, tack för tipset Håkan!...

Silja 31/07: Var finns scenen sonheter Innergården?...

Olle Unenge 31/07: ”Men jag var mycket äldre då. Jag är yngre än då nu.”...

Ralph Svalander 7/07: Så kul att läsa detta. Jag var där. Har funderat på när det var. Trodde 71...

Silja 2/07: Ingen The Weight utan mitt önskemål!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.