Blogginlägg från 2014-08-11

BOX #20 BEE GEES

BEE GEES: Tales from the Brothers Gibb/A history in song 1967-1990 (Polydor, 1990)

DEN HÄR FÖLJETONGEN PÅ MINA BÄSTA och mest intressanta skivboxar, den rangordnade listan på cd-samlingar, är i första hand inte graderade efter musikaliska favoritpoäng. Utan mer bedömda utifrån sammanhållande tema, heltäckande innehåll, bra dokumentation, snygg presentation och mindre hur jag själv älskar det musikaliska i varje sekund och varje ögonblick.
   Första exemplet, nummer 20 på min box-lista, är ett typexempel på box där mitt subjektiva förhållande till en kort tidsperiod i artistens karriär spelat mycket större roll än det rent musikaliska i mitt val av cd-box.
   Förlåt, jag var som en lite yngre musikintresserad pojke väldigt hängiven beundrare av en brödratrio från England med en spännande och intressant historia bakom sig. Så hängiven att jag någon gång våren 1968 ställde mig i en skolsal på Olaus Petri-skolan i Örebro och höll ett föredrag om just BEE GEES. Jag var ju egentligen en gränslöst stor Beatles-fantast men jag tyckte väl då att det inte fanns så mycket mer att berätta i det redan kända ämnet. Därför valde jag Bee Gees som då firade alla poptriumfer som fanns. Singel på singel seglade varannan eller var tredje månad upp på Englandslistans topplaceringar.
   Som 15-åring blev jag fascinerad av historien om tre bröder, Barry, Robin och Maurice, som föddes i England men emigrerade till Australien och kom tillbaka till sitt hemland och blev popstjärnor. Att de i sin popmusik var häftigt influerade av Beatles gjorde inte saken sämre.
   Den här Bee Gees-samlingen är gammal, utgiven för 24 år sedan, så 90- och 00-talet är helt ignorerat. Utan att ha någon större koll på trion under de senare decennierna vill jag nog påstå att bandets nya material är marginellt intressant jämfört med pophitsen från 60-talet och discoboomlåtarna från 70-talet.
   Mitt förhållande med bröderna Gibb i Bee Gees började alltså som en kärlekshistoria på 60-talet men blev sedan en ojämn resa som musikaliskt ibland pendlade upp men också ofta ned.
   Den här intressanta, om än inte i varje detalj musikaliskt fantastiska, samlingen löper över fyra cd med liner notes (har inte hittat något lämpligt svenskt uttryck) av Rolling Stone-journalisten David Wild som berättar hela historien. Efter alla de klassiska singlarna som Bee Gees med enorm produktivitet släppte på 60-talet, fick bröderna snart problem både med varandra och kommersiellt för att kunna upprepa framgångarna. Robin Gibbs avhopp, Bee Gees som duo under något år, återförening, försoning, en allt tynande tillvaro och inte minst allt mer ointressanta skivor gjorde första halvan av 70-talet till gruppens stora downperiod.
   Köpte visserligen albumen men utan att jag riktigt förstod varför. Bee Gees skivorna höll mig vaken men inte mer när jag plötsligt 1975 blev rikligt belönad med albumet "Main course". Teamet bröderna Gibb och producenten Arif Mardin hade året innan tillsammans presterat en riktig kalkon till album, "Mr Natural", och oddsen var höga för en framgångsrik fortsättning.
   På "Main course" föll allt på plats. Rytmerna, r&b-influenserna och popsoundet förenades i några fantastiska låtar som "Jive talkin'" och "Nights on Broadway". De dansanta takterna och Barry Gibbs falsett blev sedan Bee Gees inkörsport till den kommande gränslöst framgångsrika discovågen ("Saturday night fever") och paradoxalt nog mitt totala ointresse för deras musik.

DEN HÄR SAMLINGEN ÄR I URVAL mycket representativ för Bee Gees utveckling från 1967 till 1989. För att göra den här samlingen riktigt heltäckande borde kanske några låtar från pre-"New York mining disasster 1941"-tiden ha varit representerade. Bröderna hade ju en hyfsat flitig karriär i Australien 1963-66 innan de flyttade tillbaka till England och släppte åtskilliga singlar och några album. Allt finns samlat på tre olika samlingsvolymer under titeln "Rare, precious & beautiful" som gavs ut i England efter deras genombrott. Hitlåten "Spicks & specks", på Tio i topp december 1967, borde musikaliskt ha en plats här.
   Att idag lyssna på Bee Gees skivhistoria väcker gamla minnen, både positiva och negativa. Hela historien är intressant men det finns omotiverade stickspår, anonyma singel-b-sidor och albumspår som kanske inte är värda en plats på en prestigeladdad box/samling som ska stå för det mesta och bästa som Bee Gees har presterat genom åren.
   "Barker of the UFO", b-sida till "Massachusetts", är verkligen ren utfyllnad och "And the sun will shine", från albumet "Horizontal", är oväntat blek. Kanske har jag lyssnat för mycket på Paul Jones mustiga Peter Asher-producerade coverversion, med Paul McCartney på trummor(!).
   Men det finns också b-sidor som håller måttet. Att åter bekanta sig med "Sinking ships", "The singer sang his song" och den tydligt Beatles-influerade "Sir Geoffrey saved the world" är en ynnest.
   Även några sololåtar med Bee Gees-medlemmarna har fått plats bland gruppens alla viktiga låtar. Givetvis Robin Gibbs sirapsdignande "Saved by the bell" och Maurice Gibbs "Railroad" men överraskande inte Barry Gibbs "Shine shine" från 1984. Sedan hade det givetvis varit en bonus om deras låtskrivarframgångar på 80-talet med material till Kenny Rogers/Dolly Parton, Dionne Warwick, Barbra Streisand och Diana Ross hade blivit uppmärksammade också. Förslagsvis istället för de ganska omotiverade livespåren på slutet.
   Dokumentationen av låtarna på samlingen är alldeles förträfflig. De personliga kommentarerna till alla låtar är både lustiga, självkritiska och informativa. Barry Gibb om "I'll kiss your memory": "I think we've written a few good country songs in our time, although I'm not sure this is one of them". Och Maurice Gibb menar att "If I can't have you" är skriven för ABBA. Kan det vara sant?

/ Håkan

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.