Blogginlägg från 2014-08-13

Covers: Neil Young

NEIL YOUNG: A letter home (Reprise/Third Man Records)

Jag inleder höstsäsongen på Håkans Pop med en tämligen nyproducerad coverskiva. Neil Youngs "A letter home" släpptes strax innan sommaren och jag uppfattade då att den bara skulle ges ut som vinyl men har sedan dess givits ut i alla konventionella format och finns även tillgänglig på Spotify.
   Inspelningsförfarandet på det här albumet är väldigt speciellt. Neil gick in i Jack Whites lilla inspelningshytt i Nashville och spelade in allt direkt utan omvägar på vinyl. Det så kallade soundet har följaktligen blivit väldigt primitivt, avskalat och i sina sämsta stunder bristfälligt. Men Neils ambitioner har varit att göra en skiva som fångat stunden och kanske ge 30-talsvibrationer.
   "A letter home" är uppenbart ett älsklingsprojekt. Det hörs. Från Neils knastriga öppningsfraser som riktas till hans döda mor via det personliga urvalet av covers till det hjärtliga resultatet är albumet mycket personligt. Innehållet låter som en rad Neil Young-demos fast med enbart covers.
   De avskalade primitiva arrangemangen och de förenklade inspelningarna må föra tankarna till tidiga bluesinspelningar på 30-talet men urvalet av låtar är med några få undantag hämtade från 50- och 60-talet. Neil påstår att det är material som påverkat honom i sin ungdom men är kanske inte så obskyrt och okänt som jag hade väntat mig.
   Här återfinns onekligen allmängods från låtskrivare som Bob Dylan, Tim Hardin, Bruce Springsteen och den kanadensiska kollegan Gordon Lightfoot. Neil drar sig inte för att avslöja sin uppskattning för redan etablerade namn men det är ju i det känsloladdade framförandet skivan har sin poäng.
   Som bäst är han i den nästan sönderspelade Dylan-låten "Girl from the north country" och i Bert Janschs "Needle of death", där han visslar snyggt och personligt, som en gång i tiden stod modell för hans egen "The needle and the damage done". Som vanligt har Neil inga ambitioner att smeka medhårs. Som mest irrationellt blir det när Jack White kliver in i studion och spelar piano på Willie Nelsons "On the road again". Eller på Springsteens "My hometown" där soundet befinner sig långt från teknik och hifi.
   Neil spelar också piano på en låt, "Since I met you baby", och då ekar det lite "After the goldrush".
   Neil Young har genom hela sin karriär pendlat mellan olika musikstilar och lyckas med "A letter home" ta ytterligare ett steg framåt genom att ta två tillbaka.

"Changes" (Phil Ochs)
1966. Singel med Jim & Jean.
"Girl from the North Country" (Bob Dylan)
1963. Från albumet "The Freewheelin' Bob Dylan" med låtskrivaren.
"Needle of Death" (Bert Jansch)
1965. Från albumet med samma namn med låtskrivaren.
"Early Morning Rain" (Gordon Lightfoot)
1966. Från albumet "Lightfoot" med låtskrivaren.
"Crazy" (Willie Nelson)
1961. Singel med Patsy Cline.
"Reason to Believe" (Tim Hardin)
1966. Från albumet "Tim Hardin 1" med låtskrivaren.
"On the Road Again" (Willie Nelson)
1980. Singel med låtskrivaren.
"If You Could Read My Mind" (Gordon Lightfoot)
1970. Från albumet "Sit down young stranger" med låtskrivaren.
"Since I Met You Baby" (Ivory Joe Hunter)
1956. Singel med låtskrivaren.
"My Hometown" (Bruce Springsteen)
1984. Från albumet "Born in the USA" med låtskrivaren.
"I Wonder If I Care as Much" (Phil Everly/Don Everly)
1957. Singel-b-sida ("Bye bye love") med The Everly Brothers

/ Håkan

Ove 15/09: Kolla också gärna in Bottle Rockets: Songs of Sahm...

Silja 5/09: Har du en riktigt bra idé om hur man tar bort ekot i kyrkor? Då är du nära e...

Anders Jakobson 4/09: Vilken hyllning! Tack och bock! ...

per 31/08: Jag älskade 50/50 från och med första lyssningen, bortsett ifrån de två sis...

Thomas 30/08: Hej Håkan. Jag tror vi hörde olika låtar. Jag hörde Satelliter och rakete. D...

Johan S 3/08: Håller med, tack för tipset Håkan!...

Silja 31/07: Var finns scenen sonheter Innergården?...

Olle Unenge 31/07: ”Men jag var mycket äldre då. Jag är yngre än då nu.”...

Ralph Svalander 7/07: Så kul att läsa detta. Jag var där. Har funderat på när det var. Trodde 71...

Silja 2/07: Ingen The Weight utan mitt önskemål!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.