Blogginlägg
Roxette fick isen att töa
Bilder: Anders Erkman
"Join the joyride! world tour" var Roxette-turnén som följde upp duons tredje album "Joyride" som släpptes på våren 1991. Turnépremiär i Helsingfors 4 september och Karlskogaspelningen var tredje konserten på den långa turnén som med flera avbrott sträckte sig fram till maj 1992. Då hade de besökt världsdelarna Europa, Nordamerika, Centralamerika och Sydamerika.
Kompet bakom Per och Marie var precis detsamma som på skivan plus körsångerskan Vicki Benckert.
Kanadensiska gruppen Glass Tiger, aktuella med albumet "Simple mission", var förband på turnén men gjorde inget större intryck.
Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 9/9 1991.
"Join the joyride! world tour"
ROXETTE
GLASS TIGER
Nobelhallen, Karlskoga 7 september 1991
Det blåser kring Roxette. Det var en grupp i rejäl medvind som kom till Karlskoga och Nobelhallen i lördags för sin tredje konsert på en turné som väntas pågå över ett år framåt! Det var Marie Fredrikssons kväll och stundtals sjöng hon så isen smälte.
Produktionen och showen är givetvis den mest påkostade som någon svensk artist eller grupp haft och nog hade jag väntat mig något häftigt. Jag fick det dubbla.
Jag tänker inte så mycket på bomberna, explosionerna och tomteblossen. Det var de sofistikerade strålkastarna, de många färgkombinationerna och den tredimensionella känslan som tog andan ur mig.
Visuellt och ljudmässigt en femstjärnig show. En i alla detaljer smakfull underhållning. Med så starka ljus- och ljudchocker att även den publik, som i Nobelhallen, förvandlades till en viskande massa i de många allsångsstunderna.
På skiva är Roxette Per Gessles idéer och tankar till 95%. På scen var det till minst lika stor del Marie Fredrikssons förtjänst att Roxette har chanser att besegra världen även som livegrupp.
Gessles texter har inga djupsinnigheter men Maries uttrycksfulla röst suddade bort alla tvivel. Varje gest, varje pose kändes både naturlig och betydelsefull.
Det var Maries närvaro som gjorde "Spending my time", "It must have been love" och "Excited" till så mycket större attraktion på scen än på en tillplattad skiva.
Vi ska inte heller glömma de lugnare, mer akustiska inslagen i konserten, "Watercolours in the rain" och de nyarrangerade "Paint" och "Things will never be the same".
Då har jag nämnt det bästa och mest udda på lördagskvällens Roxette-konsert.
För de riktigt hängivna Roxette-fantasterna var säkert varje låt en ny höjdpunkt. Och få artister kan rada upp så många hits på kort tid (en timme och 45 minuter) som Roxette.
Duons senaste USA-hit "Fading like a flower" kom redan som tredje låt och hade mer muskler och mindre amerikansk radio. Annars är det tunga, bedövande, hårdrocksinfluerade soundet som ska besegra USA i vår. Som också, inte oväntat, fick den bästa responsen i Nobelhallen.
"Joyride", titellåt på både album och turné, kom först bland extralåtarna och fick mindre uppmärksamhet än jag väntat mig. Avslutningen var maffig och mänsklig med "Listen to your heart" och den annorlunda bra "Perfect day" med dragspel och allt, I en helt upplyst hall.
Det var då vi upptäckte att isen smält under våra skor. Av värmen från de enorma strålkastarna eller Marie Fredrikssons hjärtevärmande röstresurser återstår för experterna att försöka analysera.
Pelle Alsing (drums, percussion)
Vicki Benckert (backing vocals, accordion, electric guitars, mandolin)
Anders Herrlin (bass)
Jonas Isacsson (electric guitars)
Clarence Öfwerman (keyboards)
Staffan Öfwerman (backing vocals, keyboards, percussion)
LÃ¥tarna:
Hotblooded
Dangerous
Fading like a flower
Church of your heart
Sleeping single
Spending my time
Watercolours in the rain
Paint
Knocking on every door
Wait
Big L
Things will never be the same
It must have been love
Dressed for success
Soul deep
The look
Extralåtar
Excited
Joyride
Listen to your heart
Extra extralåt
Perfect day
/ HÃ¥kan
Anspråkslös men läcker underhållning
90:#16 I´m alive
| << | Januari 2014 | >> | ||||
| Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
| 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | ||
| 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
| 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
| 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 |
| 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | ||
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...
Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...
Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...
Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...
Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...
Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...
Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...
Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...
Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...
Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker.
Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress.
Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt.
E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget: