Blogginlägg från 2017-03-15

Spelglädje som smittar av sig

Bilder: Anders Erkman



BANDET MED DET MÄRKLIGA NAMNET VARMARE ÄN KÖRV existerade under 80-talet som en något lös samling musiker och sångare. Bildades någon gång 1984 som huvudsakligen ett coverband. Det var göteborgarna Totta Näslund, sång, Nikke Ström, bas, Bengan Blomgren, gitarr, som var centrala medlemmar under gruppens sporadiska fyra år, plus Mats Ronander, gitarr/sång, som helt spontant började spela tillsammans utan trummis på puben Dojan (egentligen Gyllene Hästskon) i Göteborg.
   Sommaren 1984 flyttade verksamheten till Stadshotellet i Strömstad där de just hade tagit över driften. Samtidigt började den lokale trummisen Bosse Johansson spela med den här än sÃ¥ länge ansprÃ¥kslösa kvartetten.
   Under ledning av Café Operas Pelle Unger plockade de disk, sÃ¥lde korv, spelade tennis och, kanske mest, spelade musik pÃ¥ kvällarna. Ur det stora kontaktnät de alla hade bjöd de in gästartister som dÃ¥ mycket heta Dan Hylander & Py Bäckman, Stig Vig, Monica Törnell och Ola Magnell. John Fogertys "Have you ever seen the rain" blev nÃ¥got av signaturmelodi för Varmare Än Körv.
   Namnet pÃ¥ gruppen härstammade frÃ¥n en lustighet (Hotter Than Hotdogs) som Bengan Blomgren vid ett tillfälle yttrade. Och namnet översattes sedan med en göteborgsk twist till Varmare Än Körv.
   Senare under 1984 rev kommunen Stadshotellet och dÃ¥ arrenderade trion Nikke, Totta och Bengan restaurang Simona i Strömstad i stället. Och gästartisternas skara ökade sommaren 1985 med namn som Eva Dahlgren, Anne-Lie Rydé och Robban Broberg.
   Bandets verksamhet, som ursprungligen vilade pÃ¥ spontanitet och avslappnad energi, blev sÃ¥ omtalad att när bandet i februari 1986 Ã¥kte till Florida för att spela, dÃ¥ under det lika lustiga amerikanska namnet Off Coors, följde ett filmteam under ledning av Joakim Strömholm med och allt dokumenterades i filmen "De' e' Varmare Än Körv i Key West". DÃ¥ hade kvartetten utökats med Ronanders fru, sÃ¥ngerskan Sanne Salomonsen, hennes gitarrist Aske Jacoby, det äkta paret Tove Naess (sÃ¥ng)/Hasse Olsson (orgel) och trummisen Pelle Alsing.
   Förutom sommarspelningarna pÃ¥ västkusten, där verksamheten 1987 hade flyttats till Havsbaden i Lysekil, började bandet turnera. Fick en mer eller mindre fast trummis i legendariske Bosse Skoglund och utökade med Jesper Lindberg, steelguitar/banjo.
   Minns inte med säkerhet medverkande musiker och sÃ¥ngare just den här kvällen i mars 1987 pÃ¥ Continental i Örebro. I recensionen räknar jag medverkande personer pÃ¥ scen till sju killar och tre tjejer och bandet borde den här kvällen ha varit: Totta Näslund, sÃ¥ng, Tove Naess, sÃ¥ng, Jesper Lindberg, steelguitar/banjo, Bosse Skoglund, trummor, Nikke Ström, bas, Hasse Olsson, orgel, Maria Blom, sÃ¥ng, Bengan Blomgren, gitarr, Bernt Andersson, munspel, och sÃ¥ngerskan Marianne N'lemvo med rastafrisyren.


Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 30/3 1987.

VARMARE ÄN KÖRV
Nya Continental, Örebro 28 mars 1987

Medlemmarna i Varmare Än Körv har aldrig betraktat sig själva som ett musikalisktfulländat band. De är ett kamratgäng som möts under detta udda namn och spelar gemensamma favoritlåtar och den glädje, sammanhållning och gemenskap som alstrades på scen smittade av sig på den stora publiken på ett helt fullpackat Nya Continental i lördagskväll.
   Det var ingen märkvärdig repertoar Varmare Än Körv hade, soundet avslöjade inte nÃ¥gra överflödiga repetitionstimmar och rent musikaliskt hÃ¥ller jag faktiskt en slant pÃ¥ Stockholm All Stars, ett annat coverband som spelade i Örebro i tisdags, men rock'n'roll är sÃ¥ mycket mer än mätbara referenser.
   Varmare Än Körvs svÃ¥raste uppgift i lördags var onekligen att samsas om det minimala scenutrymmet. Sju killar och tre tjejer lyckades genomföra konserten utan märkbara problem men visst hämmades den eventuella showen när det blev lika trÃ¥ngt pÃ¥ scen som i publiken.
   Sedan förra Ã¥rets turné i Sverige och Key West har bandet förlorat tvÃ¥ sÃ¥ngare, en gitarrist och mycket dignitet när Mats Ronander och Sanne Salomonsen nu ägnar sig Ã¥t egen verksamhet men Maria Blom, som är ny i det här gänget, fyllde verkligen upp tomrummet med besked.
   Maria, den fagra blondinen med den svarta rösten, sjöng Beatles "Help!" i en lÃ¥ngsam version, soulklassikern "I can't stand the rain" och "River deep mountain high". Den senare i en ny, rakt rockig och nästan igenkännlig version.
   Kvällens kung pÃ¥ scenen var Totta Näslund, som inledde konserten med ett fÃ¥ng bluesinspirerade lÃ¥tar, men i lika hög grad var Tove Naess kvällens okrönta drottning. När de bÃ¥da möttes i Bonnie Raitts "River of tears" slog det gnistor om denna fantastiska duett.
   Ã„ven detta fantastiska band borde fÃ¥tt del av applÃ¥derna denna kväll. Bengan Blomgrens slide och Jesper Lindbergs steel möttes fler än en gÃ¥ng pÃ¥ ett fantastiskt sätt. Bosse Skoglund (som hade egen hejaklack) spelade trummor med en enorm pondus och när Hasse Olsson fick ordning pÃ¥ sin inlÃ¥nade orgel kved den pÃ¥ gammalt hederligt vis.
   LÃ¥tarna med Varmare Än Körv hade hela tiden svÃ¥rt att mäta sig med originalversionerna men kompenserade bristerna med sÃ¥ mycket värme, innerlighet och utstrÃ¥lning att originalen trots allt för ett ögonblick bleknade.
   Kamratgängets ansprÃ¥kslösa mÃ¥lsättning har växt lÃ¥ngt ovanför mÃ¥nga huvuden och efter sommarens folkparksturné tillsammans med Stockholm All Stars kan nog Varmare Än Körv ta sig själva pÃ¥ mycket mer allvar än de just nu gör.

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.