Blogginlägg från 2014-01-05

Phil Everly (1939-2014)

Varje gång någon äldre musikalisk person lämnar det här livet och jag kan säga att "jag är för ung för att riktigt ha upplevt deras storhet" drabbas jag av ett problematiskt vemod. The Everly Brothers, där Phil Everly var ena halvan, hade sina största hits långt innan jag vaknade till liv musikaliskt 1962. Sedan har jag naturligtvis lärt mig att brödernas musik, deras oslagbara sångharmonier och många av deras odödliga hits är musikhistoria modell större.
   Det är med andra ord svÃ¥rt att förtränga lÃ¥tar som exempelvis "Bye bye love", "All I have to do is dream", "Wake up little Susie" och "Cathy's clown" frÃ¥n ens medvetande. Om jag ska fortsätta tänka pÃ¥ minnet efter Phil Everly som enbart en halv duo fick jag faktiskt en hyfsad Everly Brothers-revival pÃ¥ 80-talet när Dave Edmunds producerade den Paul McCartney-skrivna singeln "On The Wings Of A Nightingale" med den dÃ¥ Ã¥terförenade duon. En fantastisk singel och även det följande albumet "EB 84" hade sina höjdpunkter. Edmunds producerade ocksÃ¥ nästa album med bröderna, "Born yesterday", som lät bra.
   Bröderna hade en tidigare intressant period i början pÃ¥ 70-talet som jag blev medveten om lÃ¥ngt senare, när jag hade fÃ¥tt Warren Zevon som nÃ¥gon slags husgud. Ty Zevon jobbade under nÃ¥gra Ã¥r som kapellmästare Ã¥t bröderna och en av albumen han medverkar pÃ¥, "Stories we could tell" (1972), finns naturligtvis i skivhyllan.
   Och nu, först nu, ska jag redovisa mina minnen av soloartisten Phil Everly som inte direkt har gÃ¥tt till den allmänna musikhistorien. Zevon-kopplingen fortsatte pÃ¥ Phils soloalbum "Mystic line" (1975) där Zevon inte bara spelar keyboards utan även har arrangerat skivan och skrivit tvÃ¥ lÃ¥tar tillsammans med Phil Everly, "Lion and the lamb" och "January butterfly".
   Sedan kunde naturligtvis inte mitt Ian Gomm-hjärta missa den "stora nyheten" när Phil 1982 spelade in Gomms "Louise", strax innan han fick en mindre hit i en duo tillsammans med Cliff Richard med singeln "She means nothing to me".
   Phil Everly dog i fredags, 3 januari 2014, i sviterna av en lungsjukdom.

/ HÃ¥kan

En festivalavslutning med intensitet

NÄR NATTÖVNINGARNA PÅ DET SISTA FOLK AT HEART-DYGNET inleddes på lördagskvällen satt jag på hotellrummet och sammanfattade kvällssessionen och trodde att jag hade missat David Södergrens Hot Five som skulle ha uppträtt enligt programmet. Men det visade sig att det hade alla andra också gjort - för det var nämligen inställt.
   Däremot dök jag upp till Bagari-Hayes Projects första spelning pÃ¥ festivalen. Ett lite slimmat storband, en kvartett med Tommy Bagari, John Hayes Jr, Kajsa Zetterlund och Anders Moberg, som spelade akustiskt och sjöng nÃ¥gra lÃ¥tar frÃ¥n senaste skivan fantastiskt fint tillsammans.
   Ã„ven den här rapporten blir lite kortfattad dÃ¥ jag dels behöver leta i minnet om de till slut sex konserter som skulle avsluta min upplevelse av festivalen och dels mÃ¥ste jag förbereda en krönika till Nerikes Allehandas papperstidning som ska levereras innan lunch imorgon.
   Trodde i min enfald att sista natten med gänget mest skulle innehÃ¥lla nÃ¥gra repriser och sedan i säng tidigt. Men ack vad känslor om levande musik kan göra med en gammal kropp även sent pÃ¥ natten. Natten bara förlängdes och förlängdes och när jag lämnade konsertomrÃ¥det pÃ¥ vÃ¥ning 1 vid halv tre-tiden var det mÃ¥nga som ville locka med mig pÃ¥ än det ena, än det andra.
   Visst blev det nÃ¥gra välkomna repriser pÃ¥ artister jag hade sett tidigare, efter Bagari-Hayes följde Mathias Lilja, Mathilda Wahlstedt, Olle Unenge men innan Richard Lindgren Acoustic Band hamnade jag pÃ¥ en konsert med det unga bandet Bafoons. En akustisk trio, tvÃ¥ gitarrer och trummor, som sjöng flerstämmigt och var snarare pop- än folkmusikband.
   Den här gÃ¥ngen spelade Lilja solo med en akustisk gitarr med övervägande lÃ¥ngsamma lite vemodiga lÃ¥tar pÃ¥ repertoaren. Hämtade frÃ¥n albumet som tidigare under dagen hade fÃ¥tt ett releasedatum, 19 mars. En skiva att se fram emot.
   Mathilda visade sig ännu en gÃ¥ng äga en avväpnande naturlighet när hon i mellansnacken växlade mellan ansprÃ¥kslöshet och vanlig enkel vänlighet. Unenge hade bytt ut nÃ¥gra lÃ¥tar i sin repertoar sedan igÃ¥r men mandolinspelaren Janne Adolfsson och Richard Lindgren gästade programenligt.
   När de tre personerna dök upp en timme senare var det under Lindgrens namn med Simon Nyberg och Kajsa Zetterlund som extrainkallad fiolspelare. Ett i högsta grad inofficiellt framträdande som inleddes med en spontan Townes Van Zandt-duett mellan Richard och den nyblivne skivbolagskollegan Mathias Lilja. Även Lindgrens repertoar i övrigt hade mÃ¥nga spontana grepp denna sena natt.
   Festivalen fortsätter just nu i oförminskad styrka men utan att avslöja ett ljud tre vÃ¥ningar ovanför kan jag berätta. Och snart kan första Folk at Heart-festivalen bokföras som en total succé.

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.