Blogginlägg

Akustisk briljans och avslappnad underhållning

Olle Unenge, omgiven av Oskar Hansson och Janne Hedström, gav vid lördag lunchtid en akustiskt baserad konsert med både nya och gamla låtar.


OLLE UNENGE & ORKESTERN
Kulturkvarteret, Örebro 5 mars 2022
Konsertlängd: 12:30-13:38 (68 min)
Min plats: Sittande snrett till vänster ca 5 m från scenen.

IBLAND KAN LJUDET OCH SOUNDET AV en akustisk välstämd gitarr få livet att blomma upp på ett häpnadsväckande sätt. Som vid lunchtid tidigare idag när Olle Unenge tillsammans med sitt band, Oskar Hansson och Janne Hedström, tog entréscenen på Kulturkvarteret i Örebro i besittning. På ett lördagsarrangemang, som har förutsättningar att bli en regelbunden tradition, bjöd Olle på en rejäl portion med egna låtar plus en tolkning på svenska av en amerikansk låt.
   Olle, kanske mest känd som sångare i Tullamore Brothers som till vardags spelar irländska folkmusiklåtar, har sedan 2012 ett eget projekt på svenska som efter hans eget huvud ständigt har ändrat skepnad beroende på musikalisk omgivning med nya arrangemang som följd.
   På skiva har Olle släppt två album, ”Det kunde förvisso vara värre...” (2014) och ”Pensionerade hippies och tatuerade sexpack” (2018), och tillsammans med sina nya lekkamrater, Oskar Hansson på vidunderligt vackert spelad akustisk gitarr och Janne Hedström på angenäm melodisk bas, går han i april in i studion och färdigställer ett nytt album med nytt låtmaterial på ett för honom nytt sätt.
   Repertoaren på konserten tidigare idag var en mix hämtad från de båda skivorna och en liten majoritet av ännu inte utgivna låtar. Till sin helhet kanske inte konserten låtmässigt var tillräckligt spännande för den ständigt nyhetstörstande skribenten av dessa rader. Men arrangemangen med de välklingande gitarrerna, de finurligt välskrivna texterna och den genomgående sympatiska tonen i hela framträdandet gjorde de 68 minuterna på scen till en ljuvligt underhållande lunchupplevelse.
   ”Hitsen” från de tidigare skivorna, som exempelvis ”3-stjärnig Metaxa”, ”Åter i Marais”, ”Vid denna blåa dörr” och ”Det här gamla tåget”, fick här en uppgraderad tolkning som perfekt passade in i den nya musikaliska kostymen.
   En melodisk meny som via avslappnade spontana mellanack och ett och annat misstag i textleveranserna, som är så lyckligt välkommet och fick hela konserten att leva i varje detalj, gav den akustiska briljansen ett mänskligt ansikte.
   Men det var alltså det nya låtmaterialet som hade lockat mig mest till Kulturkvarteret detta tidiga klockslag en lördag. Jag har fått några försmak på de aktuella låtarna vid några tidigare konserter under de senaste åren och kan ännu en gång understryka hur texter, melodier och arrangemang håller ihop och gjorde hela lördagens repertoar till en lång härlig helhet.
   I de nya låtarna reser Olle till både Mallorca, Grekland och Stockholm för att sedan landa i en trivsam liten bar eller hämta inspiration i klassisk musik, ”Bach i regnet”, där Oskar Hansson fick visa seriösa kvalitéer på sin akustiska gitarr.



/ Håkan

Janne Lennell 3/06: Avundsjuk på att du har Kjells album...vill ha :)..men grattis till dig!...

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.