Blogginlägg från 2022-03-30

ALL TIME BEST #17: "Flyktligan"

Postad: 2022-03-30 07:54
Kategori: ALL TIME BEST



JOEL ALME: Flyktligan (Razzia, 2015)

FRÅN 2008, NÄR JOEL ALME SOLODEBUTERADE på skiva, har hans karriär på något sätt gått under radar som en udda fågel medan andra Göteborgskollegor har tagit zenit längst fram i strålkastarljuset. Men kvalitetsmässigt har Joel varit min stora favorit hela tiden. Av en märklig tillfällighet, eller egentligen av väldigt förklarliga skäl (kvalitén!), hade jag Almes första tre album både högt och lågt på mina årsbästalistor 2008, 2010 och 2012. Och när ”Flyktligan” kom 2015 visade det sig att Joel Alme överträffade sig själv med sitt allra vassaste album.
   Jag har ju redan uppmärksammat Joel Almes suveräna personlighet lite längre ned på min 150-lista, #76 för debutalbumet ”A master of ceremonies” (2008), och vore världen och min bedömning millimeterrättvis borde alla hans sex album, inklusive göteborgarens senaste album ”Bort, bort, bort” som inte gjorde någon normal musikintresserad lyssnare besviken för drygt två år sedan, ha en plats på min lista. Men mest av allt vill jag att min bästa-lista bjuder på stor och gränslös variation.
   Först av allt, innan min hyllning av ”Flyktligan”-albumet, vill jag göra en kort resumé av Joel Almes artistkarriär fram till 2015: Under några tidiga 00-år var Joel sångare och låtskrivare i gruppen Spring In Paris. Sedan blev han för en kort tid basist i Martin Elissons Hästpojken innan han alltså solodebuterade 2008 med ”A master of ceremonies”.
   Och sedan följde, lite regelbundet, albumen ”Waiting for the bells” (2010) och ”A tender trap” (2012), på samma höga kvalitetsnivå innan ”Flyktligan” släpptes där personligheten är än mer markerad när Joel bestämde sig för att börja skriva låtar på svenska. Lyrik som i de flesta fall bör sorteras in under den sällsynta kategorin ”gripande realistiska textrader”.
   Från en redan mycket hög nivå på ”Flyktligan”. I den bedömningen.
Med hjälp av det svenska språket och Joels personliga berättelser lyftes hans personlighet till himmelska höjder och repertoaren blev ännu starkare. Texter som enligt berömd Göteborgsmodell framförs med skeva och till viss del vingliga röstresurser med personlig älskvärd falsksång i centrum. Till melodier och arrangemang som pendlar mellan avklädd pop och klassisk svensk vistradition.
   Just arrangemang är något som har dekorerat Joel Almes skivor sedan starten. Stråkar och till och med större arrangemang har förstärkt de vidunderliga melodierna och stora känslorna. På debuten gränsade det ibland till Weeping Willows-land men på ”Flyktligan” finns det åtskilliga känsloladdade stråkpartier som understryker det ofta förekommande vemodet i Joels melodier.

PÅ NÅGRA LÅTAR PÅ ”FLYKTLIGAN” finns det tydliga beröringspunkter med stadens store son/artist, Håkan Hellström, men där han omfamnar Ullevi-stora folkmassor med en rykande positiv rockshow i stor skala är Joel Alme de små gesternas man. Han lyckas på ett mirakulöst sätt att i arrangemangen kombinera det storslagna uttrycket med naken och sparsmakad elegans.
   Joel har alltid varit dålig på att ge credit åt arrangör på sina skivor, så även på ”Flyktligan”, om det nu inte är så enkelt och lättförklarat att det är han själv eller att det är ett samarbete med producenten Mattias Glavå som också står bakom arrangemangen. Det får vi som lyssnare inte veta, vi får ”bara” veta vilka personer som spelar flöjter, fioler, viola och cello på skivan.
   Ballader har länge varit Joel Almes favorituttryck där han ur sin socialt trasiga bakgrund kan berätta om alla tillkortakommanden med sitt ärligt poetiska språk. Väldigt ofta ackompanjerad av delikata stråkarrangemang. Något som han på ”Flyktligan” utvecklar ytterligare när det svenska språket kommer in i hans musik.
   Den blixtrande närheten i produktionen, den glittrande tonen i den akustiska gitarren och de himmelska stråkarna ger Joels sedvanligt vingliga röst en perfekt språngbräda. Och sångerna ligger sedan som ett fantastiskt pärlband. Poppiga "Innan staden vaknar" (i ett härligt överraskande poppigt arrangemang), bitterljuva "Våran sort", underbara "Jag kan bara ge dig allt" och den magiska visan "Aldrig bra på livet" är bara fyra exempel. På ett album som jag aldrig kan sluta lyssna på.
   ”Flyktligan” är bara ett 28 minuter långt album men är ännu ett skönt bevis på att bedömning av musik aldrig handlar om kvantitet utan ren och skär personlig kvalité. Less is more som det heter på ren svenska...

”INNAN STADEN VAKNAR”, den klatschigaste låten på ”Flyktligan”, är ett popmästerverk.



/ Håkan




10 år (90)
Beatles (62)
Blogg (515)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Jul (80)
Konserter (242)
Krönikor (173)
Larm (20)
Listor (57)
Maxi12" (35)
Minns (168)
Örebro (96)
Pubrock (13)
Stiff (49)

<< Mars 2022 >>
Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30 31      

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Johan S 25/11: En riktigt gammal favorit!...

Björn 21/11: Hej Håkan! Som jag läser det har du inte blandat ihop något. "Geordie-sånga...

Peter 17/11: Haha, keep up the good work!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.