Blogginlägg

Spencer Davis (1939-2020)

NÄR JAG IGÅR LÄSTE OM SPENCER DAVIS dödsfall kände jag inte så mycket, fick spontant inget nostalgiskt känslosvall eller någon exklusiv bild av honom som person eller artist. Han var ju ett känt namn men ändå ingen frontperson med oförglömliga kreativa rötter. Precis som i grupper som J Geils Band, Manfred Mann och Dr Hook fanns det en annan person som var den viktiga profilen utåt i bandet.
   I Spencer Davis Group var det naturligtvis den unge Stevie Winwood och det var när jag idag läste hans minnesord, om hur viktig walesaren och den bluesinspirerade gitarristen Spencer hade varit som gruppledare och person när han tog hand om den då blott 15-årige Stevie. Dave Masons minnesord ökade på respekten för Spencer.
   Spencer Davis blev ansiktet utåt när Spencer Davis Group bildades i augusti 1963 men han stod musikaliskt i skuggan av den nio år yngre och mycket talangfulle Stevie. Bandet var ju huvudsakligen ett coverband första åren men jag ser nu, först nu, att Spencer skrev låtar tidigt i gruppens karriär. B-sidan på första singeln, ”Sittin' and thinkin'”, kom från hans penna/gitarr och Spencer sjöng för övrigt den låten.
   Men det var de fantastiska singlarna ”Gimme some loving” och ”I'm a man” som gav Spencer Davis Group en exklusiv plats musikhistorien.
   Tillsammans med de övriga medlemmarna i bandet skrev Spencer flera singel-b-sidor, ”This hammer”, ”Stevie's blues” och ”High time baby”, under åren 1965-1967 innan Stevie våren 1967 lämnade gruppen och gjorde Spencer Davis Group till en helt annan grupp. De lämnade r&b-genren för mer tidstrogen popmusik. Spencer figurerade fortfarande på ett hörn bland låtskrivarna men resultaten väckte begränsad kommersiell uppmärksamhet.
   Efter Stevie Winwood blev profilerna mindre i bandet med namn som Phil Sawyer, gitarr, Eddie Hardin, keyboards, Ray Fenwick, gitarr, och Elton Johns senare kompsektion Nigel Olsson, trummor, och Dee Murray, bas. Innan bandet splittrades 1969 när Spencer flyttade till USA men kom tillbaka till England 1973 för att återförena bandet i ett år.
   Spencer Davis solokarriär sedan dess har varit under min radar men det värmer att läsa Steve Winwoods minnesord om sin gamle ”arbetsgivare”:
   Spencer was an early pioneer of the British folk scene, which, in his case embraced folk blues, and eventually what was then called “Rhythm and Blues”. He influenced my tastes in music, he owned the first 12-string guitar I ever saw, and he was taken with the music of Huddie “Lead belly” Ledbetter, and Big Bill Broonzy. I’d already got a big brother who influenced me greatly, and Spencer became like a big brother to me at the time.
   He was definitely a man with a vision, and one of the pioneers of the British invasion of America in the sixties. I never went to the U.S. with Spencer, but he later embraced America, and America embraced him.
   I feel that he was influential in setting me on the road to becoming a professional musician, and I thank him for that.
   Spencer Davis avled av lunginflammation 19 oktober 2020.

/ Håkan

Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...

Silja 13/02: Kul!...

Silja 10/02: Det var värst! Imponerande berättelse om all musik som du har fått uppleva i ...

Johan S 9/02: Det var inte illa! Ett helt liv i musikens tjänst! Bra jobbat Håkan!...

Christer 8/02: En sån där konsert som jag ångrar att jag inte gick in på, speciellt efter j...

Rikard Bengtsson 22/01: Dubbelgura-bilden är ju från Domino 1978. Den sista bilden på Lowe kan vara f...

Björn 24/12: Små marginaler, men den här är i topp år 2000 med The United States Air Forc...

Björn 23/12: Merry Jul o Gott Nytt År, tack för ännu ett år med ypperlig journalistik och...

Claus Stenhøj 24/10: "Bucket T" endast i Sverige? Se her: https://www.discogs.com/release/3904137-Th...

Claus Stenhøj 24/10: Mycket fin genomgang. Men du er lite hård ved The Troggs, som visseligen var et...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.