Blogginlägg

”Northern skies”

FAVORITE HIPPIES
Northern skies
(Favorite Hippies)

DÅ KAN VI NOG ”OFFENTLIGT TILLKÄNNAGE” att Neil Young & Crazy Horse har en skandinavisk motsvarighet i det norrländska rockbandet Favorite Hippies. Minnet blir allt sämre med åren men jag kommer ihåg att för ungefär sju år sedan recenserade jag Favorite Hippies första album, ”Sidekick stories”, och jämförde då det här bandet med Neil Youngs långa klassiska samarbete med sitt kompband. Inledningsvis låter den här skivan, nästan sju år och två skivor senare, som något liknande men ”Northern skies” är ändå inte en kopia av varken förebilderna eller debutskivan. Nej, nya albumet är fyllt av originell och personlig rockmusik.
   Det är naturligtvis, som inledningen på skivan ger sken av, det elektriska uttrycket som dominerar på ”Northern skies” men precis som i Neil Youngs musikaliska värld pendlar soundet brett på skivan. Från elektriska chocker via några melodiskt akustiska låtar, bland annat ”Perfect timing”, till den där countryfierade rockmusiken som nästan har fått Neil Young-stämpel genom åren.
   Bandets frontfigur, låtskrivaren, sångaren och gitarristen Örjan Mäki, spelar stundtals också steelguitar och med inlånad pianist har soundet ibland flyttat från bandets hemvist i Tornedalen till Nashville 1972 och inspelningarna av ”Harvest”. ”But country songs with cowboy chords/makes me feel like a man” som det heter i texten till en låt på skivan. Jag tar för givet att Örjan även spelar munspel på skivan fast det lite märkligt inte står omnämnt på skivan.
   Kanske drar jag parallellerna och jämförelserna lite för långt i beskrivningen av Favorite Hippies musik ty bandet är ett ruskigt drivet rockgäng som redan 2013 imponerade live och lär idag vara än mer tajta och samspelta fast kompsektionen bytts ut under vägen. Men Örjan Mäki, som vi har sett och hört som medlem i Willy Clay Band, bakom Chip Taylor två gånger (maj 2010 och september 2010) och i andra sammanhang, råkar ju också ha en röst som påminner om Neil Young...
   ”Organize” är lite tyngre southern rock-influerad med distad sång och lite för stökig för mina öron men orgeln skänker originalkänsla på den här överlag gitarrbrusiga skivan. Och den hårt Chuck Berry-inspirerade ”I need a rocker”, med ett hamrande piano, tillhör nog parenteserna på skivan. Glad frejdig rock'n'roll men överraskande fri från originalitet.
   Det är i slutändan mer som musikaliskt skiljer än förenar Favorite Hippies med Youngs Crazy Horse. Ibland gränsar arrangemangen som sagt till lite tyngre southern rock men då kommer en lång, lång (6:51) ballad, ”Wolf hour” som är både suggestiv, melodisk och elektrisk, och avbryter det förväntade. Visserligen högljudd gitarr men inte alls så där brötigt spontan med en fin klang, på samma gång energisk och elegant, som jag aldrig har hört från Neil Young. Avslutas ändå lite oväntat abrupt och snopet.

/ Håkan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.