Blogginlägg

Live At Heart: fjärde dagen/kvällen

Foto: Magnus SundellRootsy presenterade fyra nya skivor med fyra av sina artister.

Foto: Carina ÖsterlingOlle och Richard på Rootsy-event.


En koncentrerad Olle Unenge tajmar in Simon och Kajsa i Richard Lindgren Band.



Med fantastisk röst sjöng Richard Lindgren sina nya låtar från dagsfärska albumet "Driftwood (the 309 sessions)".

Bilder: Anders ErkmanRichard Lindgren Band samlade för en konsert med många nya låtar. Från vänster Richard, Olle, Simon, Kajsa och Robin.

Tanken var att ta det lugnt på lördagen, slappna av och vila från musik men plötsligt stod vi framför den intressanta Live At Heart-utomhusscenen på Våghustorget. Solen och värmen gjorde att vi fick leta skugga (i september!) samtidigt som Favorite Hippies, svenskt rockband med norrländska rötter och Rootsy-kontrakt, förberedde sitt korta scenframträdande.
   När Rootsy-chefen HÃ¥kan Olsson var pÃ¥ plats sparkade den elektriska kvartetten igÃ¥ng sina lÃ¥tar. Ett fylligt och mycket välspelat kort set där Örjan Mäki visade med bÃ¥de gitarr och röst att det vilar Neil Young-influenser i deras musik. Hursomhelst mycket trygg och bra rockmusik vilket jag kunde konstatera redan pÃ¥ skivan "Sidekick stories" som släpptes i veckan.
   Sedan var det trots allt lunch och vila som gällde innan Rootsys releaseevenemang pÃ¥ Rosengrens Skafferi pÃ¥ eftermiddagen lockade till sig intresserade. Ett underbart litet ansprÃ¥kslöst arrangemang där nya skivor med Favorite Hippies, Slow Fox, Ellen Sundberg och Richard Lindgren skulle uppmärksammas i samband med att artisterna framförde fyra-fem aktuella lÃ¥tar live.
   Favorite Hippies inledde och var lite mindre elektriska i Rosengrens mycket gemytliga lilla lokal som framstod som perfekt för mindre musikaliska sammankomster. Mäki hade inledningsvis tagit fram den akustiska gitarren men det blev inte mindre rock eller färre Neil Young-influenser för det.
   Slow Fox-systrarna sjöng textrader som "If I could learn to sing" ochdet blev väl den dagens understatement. DÃ¥ fick jag känslan att Slow Fox är den svenska motsvarigheten med ett annat systerpar, Kate & Anna McGarrigle. Och Sofia Henricssons sätt att hitta de exakt rätta tonerna genom att knipa med ögonen börjar bli en klassiker.
   Ellen Sundberg, som i vanliga fall har ett helt kompband omkring sig, hade enbart Johan Arveli pÃ¥ banjo med sig. BÃ¥de Slow Fox och Ellen Sundberg gjorde det märkliga valet att pÃ¥ en tillställning som ska promota tvÃ¥ nya skivor framföra lÃ¥tar som inte finns med pÃ¥ skivan. I högsta grad egensinnigt och överraskande och med all säkerhet välsignat av skivbolagschefen Olsson.

Så kom eftermiddagens på förhand mest emotsedda inslag, Richard Lindgren, som tillsammans med Olle Unenge skulle presentera fyra låtar från den dagsfärska skivan "Driftwood (the 309 sessions)". Båda spelade gitarr och därför var pianolåtarna på nya skivan inte aktuella.
   Richard inledde med "A miracle like you", där Richard visade med vilken bravur han kan skriva kärlekslÃ¥tar som inte blir patetiska. Fortsatte med "Letting go of you" som berättar det motsatta förhÃ¥llandet hur det är att lämna allt bakom sig. Sedan kom Mississippi John Hurt-coverlÃ¥ten "Make me a pallet on the floor" innan avslutningslÃ¥ten, inklusive lite allsÃ¥ng, blev "Guinness song", hyllningen till den svarta irländska ölen.
   Michael Blair, en av lÃ¥tskrivarna i House Of Songs och seminarieledare under Live At Heart, som hade smygt in i lokalen sÃ¥g ut att gilla det han hörde och sÃ¥g. Blair har ju lite att jämföra med. Han har ju spelat med nÃ¥gra av rockvärldens allra största, bland mycket annat Tom Waits, Elvis Costello, Suzanne Vega, Leo Kottke och Marc Ribot. Och mÃ¥nga svenska artister eftersom han bor bÃ¥de i Stockholm och Los Angeles.
   Jag inledde kvällsaktiviteterna genom att recensera Basko Believes (Johan Örjansson) och Landstrom, kommer i Nerikes Allehandas papperstidning imorgon mÃ¥ndag. I övrigt blev lördagskvällen för mig en total Rootsy-dominerad kväll. Och fastnade därmed pÃ¥ Teatercaféet artist efter artist. Live At Heart bygger ju pÃ¥ principen att varje timme byta ställe, vandra lite och söka nya spännande artister och scener. Men mina recensionsuppdrag fanns pÃ¥ Teatercaféet och däremellan andra intressanta artister.
   Under en timme avvek jag ändÃ¥ till närliggande Scandic Grand Hotell för att uppleva Landstrom i den lilla och väldigt varma konferenslokalen Markurells. Den utflykten gjorde att jag missade trion Glimra men tjejerna var fortfarande kvar i lokalen när jag Ã¥tervände. Jag hamnade i ett mycket samsprÃ¥k med Annelie Roswall (längst till vänster pÃ¥ bilden ovan), en av trions tvÃ¥ gamla Ainbusk-medlemmar. Hon bor i Visby och tycker att Glimra är ett demokratiskt projekt där alla skriver lÃ¥tar och sjunger. Själv spelar hon dragspel och koffert, som hon uttrycker det.

Norska skönsjungande countrytjejen Hege Brynildsen, som följde sedan, framförde ett set tillsammans med musikern/trollkarlen Freddy Holm, på både akustisk slide, fiol och mandolin, och Omar Östli på akustisk gitarr. Hon blandade egna låtar, från hennes album "Hege", med några smakfulla covers. Bland annat en långsam version av Fred Roses fina "Blue eyes crying in the rain" som är mest känd med Willie Nelson och Hank Snows "It don't hurt anymore" som fanns med på Johnny Cashs sista skiva.
   Ã„ven Geraint Watkins "Only a rose" fanns med pÃ¥ repertoaren. LÃ¥ten hade framförts timmen tidigare av Glimra (som jag alltsÃ¥ missade) pÃ¥ svenska men nu blev det pÃ¥ engelska och Glimra-trion bjöds upp pÃ¥ scen för att sjunga med.
   Sedan kom Richard Lindgrens första och enda seriösa bidrag pÃ¥ den här festivalen. Nu med hela sitt kompband, alla örebroare, plus fioltjejen Kajsa Zetterlund som förstärkte för en kväll. Ambitionerna var stora, att spela senaste albumet frÃ¥n lÃ¥t 1 till lÃ¥t 8. Inledande tekniska problem satte krokben för det lovande konceptet sÃ¥ det blev, efter inledande "hitlÃ¥ten" och outsidern "Five pints and a wink from Gwendolyn", bara sex av skivans Ã¥tta lÃ¥tar.
   Underbara nya lÃ¥tar som förutom nÃ¥gra covers, den irländska "I wish I had someone to love me" och John Hurts "Make me a pallet on the floor", var starka originallÃ¥tar av lÃ¥tskrivarproffset Lindgren. Inte ens tekniska strul med pianot kunde störa skönheten i hans mycket, mycket fina titellÃ¥t. En melodi som redan är en evergreen i mina öron.
   Med hjälp av Kajsa, Olle Unenge, gitarr, Simon Nyberg, mandolin/banjo, och Robin Mossberg, stÃ¥bas, fick Richard all önskvärd musikalisk uppbackning. Ett kompband som växer ihop med Richards lÃ¥tar och sound för varje spelning.
   Det har varit lÃ¥nga kvällar och mÃ¥nga sena nätter pÃ¥ alla Live At Heart-dagar och efter Richards framträdande blev det nästan godnatt med alla ambitioner att gÃ¥ vidare, leta nya lokaler och upptäcka spännande artister. SÃ¥ under Landstroms set, som jag redan hade upplevt nÃ¥gra timmar innan i en annan lokal, när tempot sänktes blev vi en aning sega och lät deras program avslutas innan vi sakta tog vÃ¥r mats ur skolan, tackade HÃ¥kan för tvÃ¥ fantastiska kvällar och tog adjö av Richard, hans fästmö Anita och Olle
   Ã„ven denna kväll tackade vi vänligt men bestämt nej till nÃ¥gon typ av fortsättning pÃ¥ mc-klubb pÃ¥ öster och istället stillsamt och eftertänksamt vandra hemÃ¥t i den svarta septembernatten.

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.