Blogginlägg från 2013-09-07

Luftig pop blåste bort utomhus

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 7/9 2013.

THE BANDETTES
Clarion Hotel/Live At Heart
5 september

Nya pigga popbandet The Bandettes, fyra unga tjejer med både energi och fina melodier i bagaget, kom lite sent till Örebro för utomhusspelningen på Våghustorget på eftermiddagen. Men till kvällskonserten på Clarion var de taggade och förberedda.
   Bandnamnet skvallrar i min värld om snabb ettrig poppunk med elektrisk energi men är i verkligheten på skiva nästan det musikaliskt motsatta. Deras nyligen släppta debutalbum "Take me home" är en omväxlande och oväntat vuxen platta från fyra intensiva och entusiastiska tjejer. Skivan är akustiskt dominerad, har en lätt brist på förklarligt självförtroende, och är i snällaste laget för att orsaka en mediastorm. Däremot finns där en hitlåt, "The beard song", som kan bli deras inträdesbiljett till den etablerade världen.
   För att släcka den värsta nyfikenheten var jag tvungen att uppleva bandet live utomhus men även där vägde deras näpna framtoning en aning lätt. Varje liten vindpust höll på att blåsa de vackra stämmorna av scenen.
   Förväntningarna befann sig inför kvällsspelningen, inför en respektabel skara människor i publiken, på en ganska måttfull nivå. Och det är väl bland de förutsättningarna bandet har en poäng med sitt stundtals blygsamma sound. Inomhus på en riktig scen nådde bandets countrypop, där luftig lättsam pop mötte countryfierade arrangemang, fram till hotellfoajéns publik.
   Däremot behöver nog deras scenvana struktureras upp lite, där långa mellansnack drog ned tempot och gjorde konserten musikaliskt kortare med tanke på den begränsade tiden på scen. Sedan kändes maskeraden på slutet under bandets mest kända låt "The beard song", när de tog på sig lösskägg, som ett studentskämt och inget som hör hemma i en seriös popkarriär.

/ Håkan

Genuint engelskt - men monotont

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 7/9 2013.

THE MIGHTY STEF
Stora Örebro/Live At Heart
5 september 2013

Det irländska poprockbandet The Mighty Stef har tack vare Live At Heart, där de uppträtt ett flertal gånger tidigare, skaffat sig en stor publik i Örebro. Som följt bandet under de senaste årens utveckling från folkmusikinfluerad rock till ganska stabil, låtstark och ofta energisk poprock.
   Förseningar gjorde att Mighty Stef-konserten inte drog igång förrän en kvart över midnatt med riktigt energistinn och gitarrdominerad rockmusik. Bredvid Stefan Murphy, Mr Mighty Stef själv, stod gitarristen Dan Fitzpatrick och pumpade på med klassiska gitarrackord. Och basisten Gary Lonergan var som vanligt sitt livliga jag.
   Från inledningslåten "I love the underground" och 45 minuter/åtta låtar framåt höll Murphy och bandet flaggan högt med ett maffigt och volymstarkt gitarrljud som trots ett diskutabelt orent ljud aldrig passerade gränsen till det otillåtna. Med en repertoar som innehöll en majoritet av kända låtar från bandet.
   Två gitarrer, bas och trummor och inga keyboards, som brukar ingå i sättningen, gav sammantaget ett rockigare men också mindre varierat sound som, tyckte jag, påverkade den fläckfria helheten något. Det kan ha varit den sena timmen eller en viss trötthet efter sex timmar av nästan oavbruten livemusik i öronen men jag tyckte mig då, framåt ett på natten, upptäcka en liten släng av monotoni i The Mighty Stefs musik. Och just i de sekvenserna tenderade låtarna bli lite längre än nödvändigt.
   Annars är det alltid en ynnest att få uppleva en genuin engelsk accent och ett mer än anspråkslöst brittiskt manér på scen. Stefan Murphy har ett mänskligt förhållande till sin publik och borde vara ett föredöme i hela rockbranschen.

/ Håkan

Live At Heart: tredje kvällen

Foto: Carina ÖsterlingTullamore Brothers i trädgården på Skolgatan tidig fredagskväll. Från vänster Thomas Gustafsson, Simon Nyberg, Kajsa Zetterlund, Olle Unenge och Mats Lindström.

På Live At Hearts tredje dag släppte jag just dagsaktiviteterna åt sitt öde och koncentrerade mig på kvällskonserterna. Som den här gången inleddes med en spontan trädgårdsspelning, visserligen utanför det officiella Live At Heart-programmet, på Skolgatan i Örebro. Där i den gröna miljön uppträdde Black River String Band och Tullamore Brothers precis som de skulle göra några timmar senare på Stora Hotellet. Två band som tillhör två grenar på samma musikaliska träd men som så naturligt har ett släktskap och låter i mina öron mycket bra.
   Så mycket mer från fredagskvällens händelser blir de inte just nu. Jag lovar att återkomma och berätta om nya fina konsertupplevelser, ett absurt privat möte med en artist jag hade sett tidigare i veckan, överlämnandet av en ny skiva med Richard Lindgren, ytterligare grannlåt med herrar Olofsson och Landh och folkmusik i en stor festlokal. Och mycket mer.   
   Jag måste ju leva också och tänker ta den ljusa delen av lördagen i akt och befinna mig utomhus i de centrala delarna av Örebro. Livet kan ju inte bara bestå av äta, sova och gå på konsert...
   På återseende och snart publiceras här också recensionerna av The Bandettes och The Mighty Stef som just nu går att läsa i Nerikes Allehandas papperstidning.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.