Blogginlägg
Luftig pop blåste bort utomhus
Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 7/9 2013.
THE BANDETTES
Clarion Hotel/Live At Heart
5 september
Nya pigga popbandet The Bandettes, fyra unga tjejer med både energi och fina melodier i bagaget, kom lite sent till Örebro för utomhusspelningen på Våghustorget på eftermiddagen. Men till kvällskonserten på Clarion var de taggade och förberedda.
Bandnamnet skvallrar i min värld om snabb ettrig poppunk med elektrisk energi men är i verkligheten på skiva nästan det musikaliskt motsatta. Deras nyligen släppta debutalbum "Take me home" är en omväxlande och oväntat vuxen platta från fyra intensiva och entusiastiska tjejer. Skivan är akustiskt dominerad, har en lätt brist på förklarligt självförtroende, och är i snällaste laget för att orsaka en mediastorm. Däremot finns där en hitlåt, "The beard song", som kan bli deras inträdesbiljett till den etablerade världen.
För att släcka den värsta nyfikenheten var jag tvungen att uppleva bandet live utomhus men även där vägde deras näpna framtoning en aning lätt. Varje liten vindpust höll på att blåsa de vackra stämmorna av scenen.
Förväntningarna befann sig inför kvällsspelningen, inför en respektabel skara människor i publiken, på en ganska måttfull nivå. Och det är väl bland de förutsättningarna bandet har en poäng med sitt stundtals blygsamma sound. Inomhus på en riktig scen nådde bandets countrypop, där luftig lättsam pop mötte countryfierade arrangemang, fram till hotellfoajéns publik.
Däremot behöver nog deras scenvana struktureras upp lite, där långa mellansnack drog ned tempot och gjorde konserten musikaliskt kortare med tanke på den begränsade tiden på scen. Sedan kändes maskeraden på slutet under bandets mest kända låt "The beard song", när de tog på sig lösskägg, som ett studentskämt och inget som hör hemma i en seriös popkarriär.
/ HÃ¥kan
Genuint engelskt - men monotont
Ljudproblem sänkte glädjen
<< | September 2013 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | ||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 |
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 |
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 |
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 |
30 |
Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...
Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...
Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...
Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...
Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...
Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...
Mikael Johansson 27/06: Var där i konserthuset 1977, 16 år gammal. Visste inte riktigt vad som väntad...
Kjell J 16/06: Kolla gärna in denna ytterst förträffliga Youtube-kanal:@YesterdaysPapers (ti...
Valbobo 10/06: 1970 spelade faktiskt Cilla Black in en cover på Olles Det gåtfulla folket. Ko...
Andreas Lundell 19/05: Svensk pappa och irländsk mamma kan man väl klämma in....
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget: