Blogginlägg

Refreshments sköt den gulliga julmusiken i sank

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 29/11 2005.

KONSERT
”Rock’n’roll X-mas”
The Refreshments
Geraint Watkins
Eva Eastwood & the Major Keys
Konserthuset, Örebro 27/11 2005

Ett väldigt välanpassat julpaket, med Refreshments i centrum, sköt den gosiga, gemytliga, glittriga, gulliga, glansiga och alldeles för feta julmusiken i sank på årets första advent. På ett nästan fullsatt Konserthuset.
   Visserligen blev vi bjudna både på ”Stilla natt”, med ett efterföljande julmedley som definitivt inte doftade Kalle Anka, och ”White Christmas” men det var i övrigt övervägande annorlunda och respektlösa varianter på de gamla kända jullåtarna.
   Med hjälp av grymma Chuck Berry-riff på gitarren och ett böljande sanslöst boogie-woogie-sväng på pianot så kändes allt nytt och fräscht.
   OK, när den gigantiske pianisten Johan Blohm tog sig ton kunde man vid flera tillfällen tro att någon zappat över till TV4 och Bingolotto. Men tillsammans med övriga bandet och diverse gästartister så slutade allt mycket lyckligt och inte bara en föreställning på rutin.
   Exempelvis var den Refreshments repertoar hårt säsongsanpassad och blev till en nästan hundraprocentig presentation av den julskiva bandet gav ut i fjol.
   Med ett stort management i ryggen verkar nu Refreshments ha övergivit klubbarna till förmån för konsertlokalerna och jag kan ju inte påstå att det svängde lika naturligt med en sittande, nästan fastspänd publik i stolsraderna.

Den numera traditionella julkonserten med Refreshments gör allt för att bryta just de traditionella reglerna. Där hopplöst framtvingad allsång är bannlyst och klämkäcka julsötsaker inte är tillåtna.
   Och att det just lät mycket uppdaterat och stundtals nytt om Refreshments gjorde kvällen till en mer än överraskande upplevelse. Deras mest kända låtar, bland annat ”55 Ford” och ”Miss you miss Belinda”, hastade de igenom i ett snabbt men mycket populärt medley.
   Och sedan dämpade de den elektrifierade attacken under några låtar och bjöd på fantastiskt finstämd, akustiskt dominerad, rock. Där de dessutom passade på att bjuda på en helt ny låt, mycket fina ”My Christmas baby”.
   Sedan höjdes tempot och stämningen i takt med gästartister som Geraint Watkins och återkommande Eva Eastwood.
   Watkins är en fantastisk engelsman som med ett brett leende, en halv pint öl i handen och ett dragspel på magen fortfarande kan få en rockklassiker som ”Promised land” att låta som livets viktigaste beståndsdel.
   Och dessutom spetsade han de avslutande versionerna av (smått E-Street-inspirerade) ”Santa Claus is coming to town” och ”Sweet little rock’n roller” till något alldeles extra.
   Att Eva Eastwood har fått chansen att inleda kvällarna med Refreshments är, vad jag förstår, en dröm som blivit sann. Så lycklig och så tacksam har jag sällan upplevt Eva på en scen.
   Och hon fångade chansen att bjuda på sig själv, i nya låtar och i nya kombinationer. Hennes egen ”Santa’s coming”, kompad av Refreshments, var bara en av kvällens överraskningar. Liksom den lätt vemodiga ”Som om ingenting har hänt”. Och även duetten ”Bottom line” med Johan Blohm.
   Bara 35 minuter på scen med sitt kompband Major Keys kan aldrig ge Eva Eastwood full rättvisa. Som med sitt energiska utspel brukar ge allt under två-tre timmar fick här komprimera sitt program märkbart.

Eva Eastwoods låtar:
He’s gonna be my boy
Hot chicks cool cats
Wendy’s wedding
What I wish for Christmas (ny)
Liv i repris
Underbara Kjell
Som om ingenting har hänt (ny)
Everybody’s gonna love it
Rockin’ around the Christmas tree

Extralåt
Go young man


Refreshments låtar:
Silent night-medley
I’m the real Santa
Blue Christmas (Johan)
New baby for Christmas (Johan)
The Billy Goat
Merry Christmas without you
Rock’n’roll X-mas
Run Rudolph run
My Christmas baby (NY!)
Pretty paper
The time I miss you the most
Medley (55 Ford/One dance, one rose, one kiss/We just can’t win/
A guy like that/Miss you miss Belinda)
Silent night (Geraint)
Winter wonderland (Geraint)
Promised land (Geraint)
It’s my own business (Geraint)
Bottom line (duet Eva+Johan)
Santa’s coming (ny Eva-låt) (Eva)
Should be lovin’ this
Santa Claus is coming to town (alla)

Extralåtar
White Christmas (Johan)
Sweet little rock’n’roller (alla)

/ Håkan

Janne Lennell 3/06: Avundsjuk på att du har Kjells album...vill ha :)..men grattis till dig!...

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.