Blogginlägg

Ljudet blev aldrig bättre än dåligt

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 11/12 2006.

KONSERT
MABD
Klubb Smart/Satin, Örebro 9/12 2006

Mattias Alkberg BD, som nu vill bli kända under den anonyma bokstavskombinationen MABD, presenterade ett musikaliskt trendbrott på sin senaste skiva, den stundtals briljanta ”Ditt hjärta är en stjärna”. Där saxofon, av inlånade Jonas Kullhammar, och bland annat klockspel i arrangemangen gjorde allt mycket vuxnare och bredare.
   Men allt som den fina skivan byggde upp i form av förhoppningar och förväntningar revs fort och effektivt ned sent i lördagskväll på Klubb Smarts säsongsfinal.
   I MABD:s sättning finns givetvis ingen brölande saxofon, där jämförelsen med exempelvis Ulf Lundell och Bruce Springsteen är uppenbar, och det fanns definitivt inte plats för några snygga detaljer som klockspel. Nej, soundet som kastades ut från den lilla scenen gick mer i linje med bandets två första hårt rockiga, som en del kallar punkiga, skivor.
   Visserligen hade de uppdaterat repertoaren med många nya låtar. Eleganta ”Stockholm” där gitarrsolot blev en klen ersättning till den saknade saxofonen. ”Reevolution” som jag måste jämföra med bob hund. ”Nere på parkeringen” och ”Fotografiskt minne” där gitarrfigurerna i den sistnämnda, medvetet eller omedvetet, har hämtat mycket näring i en gammal Yardbirds-singel från 60-talet.
   Och så naturligtvis den fina balladen ”Helg igen” som kom att inleda den här kvällen så melodiskt och vackert. Där det så långt inbjöds till ett fint samkväm men sedan artade sig kvällen till en benhård föreställning. Jag har inget emot hög volym och furiöst tempo men när ljudet aldrig blev bättre än dåligt så fick jag aldrig någon musikalisk kompensation för att det fladdrade i min skjorta.
   Främst påverkade det miserabla ljudet sången som varken gick fram i låtarna eller mellansnacken. Och jag tror även publiken tröttnade till slut och när bandet avslutade sin sista aviserade låt så var det nästan tomt framför scenen.
   Det var då Alkberg själv kom på den briljanta idén att gå direkt på extralåtarna vilket fick till följd att trummisen och klaviaturkillen aldrig återkom.
   Så konserten, som nu hade närmat sig övertid, avslutades med två elektriska gitarrer och en bas. Ivrigt påhejade av några spridda men hängivna fans.

/ Håkan

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Mikael Johansson 27/06: Var där i konserthuset 1977, 16 år gammal. Visste inte riktigt vad som väntad...

Kjell J 16/06: Kolla gärna in denna ytterst förträffliga Youtube-kanal:@YesterdaysPapers (ti...

Valbobo 10/06: 1970 spelade faktiskt Cilla Black in en cover på Olles Det gåtfulla folket. Ko...

Andreas Lundell 19/05: Svensk pappa och irländsk mamma kan man väl klämma in....

bridgeman 16/05: Hej, kollade på youtube klipp från konserten i Örebro med Cocteau Twins. Låt...

Peter 9/05: Setlistet stämmer inte. Varken Quarter to Three, Twist and shout eller, Oh Carr...

Kjell Jonasson 8/05: Litet lyssnartips: https://sverigesradio.se/avsnitt/the-lemon-twigs-alskar-sven...

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.