Blogginlägg

"Släktens sista skall"

JONAS HJELTE
Släktens sista skall
(Alavas Musik)

Redan i helgen, när jag upplevde Py Bäckman och Janne Bark live, konstaterade jag att det är en mördande konkurrens i musikbranschen och att kända namn inte automatiskt säljer skivor eller lockar massorna till konsert. På skiva ett rutinerat hantverk som dock inte står ut bland floder av svenska kvalitativa texter och melodiös pop. Utan att måla någonting på väggen så finns risken att Jonas Hjelte, som har sina rötter i Kumla, hamnar i samma anonyma fålla fast kvalitén är obestridlig både på sång, produktion, arrangemang och låtar.
   Jag ska inte ännu gång tjata om att det ibland ekar Peter LeMarc om några av hans låtar här men på bland annat den självbiografiska titellåten, med några starka textdetaljer, hamnar jämförelsen tveklöst någonstans i det området.
   Majoriteten av låtarna är däremot poprock som kanske i några fall skulle kunna göra en jordnära succé i Melodifestivalen med sina texter och catchy refränger. Kanske inte tillräckligt visuellt och spektakulärt för den scenen men någon gång, något år, borde musik och text kunna tas på allvar även i den hysteriska världen. Och då föreslår jag "Vad du än tror" eller "Dom långa nätterna" om Jonas skalar bort de alltför tydliga Ulf Lundell-sekvenserna i den senare låten.
   Allt på skivan är liveinspelat i studion, som i det här fallet är Bärfendals hembygdsgård i Bohuslän, och på sina ställen framkallar det en viss nerv i både framförande och arrangemang. Och det spelas genomgående snyggt och fantasifullt när delikata gitarrsolon och en flödande orgel verkligen hörs i arrangemangen som dock alltför sällan överraskar på riktigt. Men när "Surfande vän" utvecklas från en trygg traditionell singer/songwriter-låt till något spännande och när det intensiva gitarrintrot presenterar "Lika fri" når albumet sin höjdpunkt.
   Fast avslutningslåten, godnattsången till sonen Cornelis, är nog i sin helhet skivans vackraste minuter. Där Jonas fru Anns duettröst understryker närheten och kärleken till ett barn utan att det blir det minsta överdrivet sött och sliskigt.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.