Blogginlägg från 2015-10-29

"Magical ride"

JETBONE
Magical ride
(Juicy Peach/Rootsy)

Jetbone var bara ett av alla band och artister som jag missade under senaste Live at Heart. Här är ännu ett band som det pigga skånska skivbolaget Rootsy har fiskat upp i Norrland. Kvintetten kommer från Sundsvall och "Magical ride" är bandets andra album men för mina öron är Jetbone en ny och trevlig bekantskap.
   Det har under senare år funnits stunder där jag har varit övertygad om att det engelska bandet Temperance Movement (finns med i tack-listan på Jetbone-skivan) perfekt skulle axla manteln som Stones och Faces har lämnat efter sig men jag tycker vi har svaret på närmare håll: Jetbone. När de öser på som mest på nya skivan blir det en mix av 70-talet och amerikansk southern rock. Med hänsyn till grannar har jag inte spelat skivan med så hög volym som jag inbillar mig att bandets musik mår som bäst av. Där bandet kan avreagera sig med sin uppenbara energi och när alla de givande detaljerna trängs i den komprimerade produktionen.
   Få band har idag resurser till två leadsångare men det har Jetbone, Alin Riabouchkin och Gustav Sjödin, men det är svårt att skilja rösterna åt. Tung gitarrorienterad rock där det finns plats för piano och därmed också gospeltendenser, speciellt när tjejkören piskar upp stämningen. Den här musiken och det här soundet är nog trots allt mer anpassad livescenen än en trång inspelningsstudio. Där känslan i energin är viktigare än några smarta låtskrivaridéer. Musik av samma levande sort som en gång Joe Cocker och Leon Russell sysslade med på "Mad dogs and Englishmen"-tiden. Notera att Jetbones skiva är mastrad i Ardent Studios i Memphis och ni förstår autenciteten i Jetbones sound.
   Skivan inleds i högt tempo med "C'mon" där ekot av Stones och Faces möts och gitarr, blås och piano jagar på varandra medan sångaren sjunger för livet. Åtminstone låter det så. På balladen "Mixed emotions" understryks "Exile on Main Street"-parallellerna men det överraskande tempobytet på slutet passar säkert bättre live än på skiva.
   På mediokra "No way out" misstänker jag att produktionen inte riktigt kan ge bandet full rättvisa på skiva men i "Working hard for your money" är det full energi i sång, pådrivande körrefräng och de hårda, distade gitarrerna.
   Men Jetbone är bandet som också kan lugna ned intensiteten med hjälp av en kyrkokör i "Woman". Det kanske inte direkt går att jämföra låten med "You can't always get what you want" men jag anar förebilden och Jetbones ambition.
   Viljan och inspirationen är naturligtvis gränslös i det här bandet och det resulterar ibland i lite för långa låtar och överdimensionerade gitarrsolon. Överambitiöst brukar det kallas men bandet kan tydligt sin musikhistoria. Döper sin låt till den lånade titeln "Everybody needs somebody to love" (Solomon Burke-ballad som just Rolling Stones gjorde känd på 60-talet) men gör den till en rockigt intensiv låt med hes hetsig sång, återigen med kör och blås som tempohöjare. Detsamma i taktfasta "Fifth time loser" och där når Jetbones album sin höjdpunkt.
   Men "Magical ride" är inte bara ös och drag och bristande variation. Ballader som "Rosalie" och "You are my love" balanserar förnämligt upp helheten.

/ Håkan

Ove 15/09: Kolla också gärna in Bottle Rockets: Songs of Sahm...

Silja 5/09: Har du en riktigt bra idé om hur man tar bort ekot i kyrkor? Då är du nära e...

Anders Jakobson 4/09: Vilken hyllning! Tack och bock! ...

per 31/08: Jag älskade 50/50 från och med första lyssningen, bortsett ifrån de två sis...

Thomas 30/08: Hej Håkan. Jag tror vi hörde olika låtar. Jag hörde Satelliter och rakete. D...

Johan S 3/08: Håller med, tack för tipset Håkan!...

Silja 31/07: Var finns scenen sonheter Innergården?...

Olle Unenge 31/07: ”Men jag var mycket äldre då. Jag är yngre än då nu.”...

Ralph Svalander 7/07: Så kul att läsa detta. Jag var där. Har funderat på när det var. Trodde 71...

Silja 2/07: Ingen The Weight utan mitt önskemål!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.