Blogginlägg

Tommy Ramone (1952-2014)

Så var det inga Ramones-medlemmar kvar i livet. Efter tre cancerrelaterade sjukdomar och en överdos är det amerikanska originalbandet, som för mig musikaliskt personifierade punkrock allra först, efter trummisen Tommy Ramones död nu bara ett minne blott som man lite slarvigt brukar slänga ur sig. Minnet av de olika medlemmarna i Ramones, som alla hade det påhittade gemensamma efternamnet Ramone, kan jag erkänna är lite luddigt både till utseende, genomgående svarta luggar och namn. Ändå är minnet av deras omvälvande rockmusik starkt och oförglömligt.
   Strax innan sommaren 1976 kom Ramones reptilsnabba rockmusik in i mitt liv första gången. Det var med all säkerhet den vakne och nyfikne radioprofilen Kjell Alinge, på sitt radioprogram Asfalttelegrafen, som introducerade bandets musik. En kompis till mig, Leffe, köpte skivan, bandets första album, och den inspelade kassetten gick i flera avseenden varm på min bandspelare på vår gemensamma Mallorca-semester sommaren 1976. På ett tre våningar högt lägenhetshotell i Palma Nova, med utsikt över Son Matias-stranden, ekade dagligen Ramones genomträngande snabba och korta låtar.
   Fram till 1976 hade mitt musikaliska intresse på 70-talet "inskränkt sig" till Nils Lofgren, Ulf Lundell, "Exile on Main St", Crosby, Stills, Nash & Young, Roxy Music, Eagles, Hoola Bandoola Band, "Born to run", Rod Stewart (tillsammans med Faces eller inte), Dan Fogelberg, Bad Company, ABBA, Jackson Browne, "Tapestry", John Holm, de olika Beatles-medlemmarnas soloskivor, "No other", Crazy Horse och ELO. Bland mycket, mycket annat.
   Ramones lät inte som någonting annat. Eddie & the Hot Rods hade visserligen (utan att vi visste det) redan givit ut skivor men det här var trots allt nästan ett år innan Clash debuterade, Sex Pistols till slut skivdebuterade officiellt och till och med några månader innan vi kunde stava till Stiff... Det är klart att Ramones hade skapat något oförglömligt.
   Med ett album med hela 14 låtar, där ingen låt var längre än 2:35 och den kortaste låten ("Judy is a punk") var blott 1:30, fick vi nya favoriter som "Blitzkrieg bop", "Beat on the brat" (vilken sagolik start på albumet), "I wanna be your boyfriend" och coverlåten "Let's dance".
   Vi kan väl också i rättvisans namn, så här i efterhand, komma överens om att variationen och utvecklingsmöjligheterna för Ramones och deras musik var väl en aning begränsade och inga skivor som Ramones gjorde efter sin debut, inte ens den uppmärksammade och Phil Spector-producerade "End of the century" (1980), kunde konkurrera om gruppens all time high.
   2001 dog sångaren Joey Ramone (Jeffrey Hyman) i lymfom. 2002 gick basisten Dee Dee Ramone (Douglas Colvin) bort efter en överdos heroin, 2004 dog Johnny Ramone (John Cummings) av prostatacancer och igår 11 juli 2014 dog Tommy Ramone (Thomas Erdelyi) i gallgångscancer.

/ Håkan

Ove 15/09: Kolla också gärna in Bottle Rockets: Songs of Sahm...

Silja 5/09: Har du en riktigt bra idé om hur man tar bort ekot i kyrkor? Då är du nära e...

Anders Jakobson 4/09: Vilken hyllning! Tack och bock! ...

per 31/08: Jag älskade 50/50 från och med första lyssningen, bortsett ifrån de två sis...

Thomas 30/08: Hej Håkan. Jag tror vi hörde olika låtar. Jag hörde Satelliter och rakete. D...

Johan S 3/08: Håller med, tack för tipset Håkan!...

Silja 31/07: Var finns scenen sonheter Innergården?...

Olle Unenge 31/07: ”Men jag var mycket äldre då. Jag är yngre än då nu.”...

Ralph Svalander 7/07: Så kul att läsa detta. Jag var där. Har funderat på när det var. Trodde 71...

Silja 2/07: Ingen The Weight utan mitt önskemål!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.