Blogginlägg

Suggestiv och psykedelisk föreställning

Foto: Magnus Sundell
ISRAEL NASH
Nivå/Ritz, Örebro 29 april 2014.
Konsertlängd: 20:38-22:00
Min plats: Vid mixerbordet ca 20 m från scenen.

Går man på konsert ofta, som jag "råkar" göra, finns det ibland uppenbara risker att hamna bland liknande konsertögonblick där elektriska rockkonserter avlöser varandra. Hur bra jag ändå upplever konserterna står jag ibland och önskar en avklädd akustisk gitarr som variation. Det finns naturligtvis upplevelser åt det andra hållet också när jag bland akustiska solokonserter förtvivlat efterlyser en briserande elgitarr.
   På tisdagskvällen fick jag tillfälle att hänvisa till den senare varianten. Efter två nedtonade akustiska solokonserter på två kvällar i helgen, föralldel alldeles utmärkta Magnus Lindberg och Nick Lowe, kom Israel Nash (han som officiellt också hette Gripka i efternamn tidigare) och hans band och förlöste den lågmälda krampen i min kropp.
   Sedan blev ju inte Nash-föreställningen ett enbart rapande av högljudda elgitarrsolon, som marknadsföringen kanske ville göra gällande när de jämförde med Neil Young och Bruce Springsteen, för på senaste skivan "Rain plans" är soundet inte så rått och otyglat som tidigare. Och jag visste sedan den mycket imponerande konserten i konserten i höstas på Clarion att magisk atmosfär också är en del i Israel Nash-konserter numera. Eller psykedelisk som en mig närstående vän ville beskriva det.
   Tisdagskvällens konsert blev inte samma unika uppenbarelse som han bjöd på i höstas när han utan att skämmas spelade senaste albumet "Rain plans" från början till slut. Då var varje sekund lika spännande och underhållande. Nu med en mixad repertoar gamla, nya och äldre låtar blev det i mina öron lite splittrat men å andra sidan var min koncentration den här gången inte lika klockren som då när jag recenserade för tidningen.
   Som ni kan läsa på setlistan (se nedan) var det en blandad kompott och även en nyskriven låt, en tragisk dokumentär historia som jag tror hade titeln "Fearless". Fast den autentiska setlistan, fotograferad av Jan-Åke "Silja" Siljeström (tack!), stämde inte riktigt med verkligheten.
   Fören gångs skull stod jag inte och nitiskt noterade varje låt på konserten men minns att avslutningen, extralåtarna, var "Fool's gold" och "Mansions".
   Det nya Israel Nash-soundet hade även påverkat de gamla låtarna som exempelvis "Goodbye ghost" och "Baltimore". Ofta suggestiva ljudklanger som flöt in och ut i låtarna som ibland gick i varandra för att förvirra ytterligare.
   Huvudavdelningen av konserten avslutades med titellåten från senaste albumet, "Rain plans", och när Israel var inne i ett av sina mest inspirerade solon kunde man blunda och tänka på Neil Young på en klubb i Örebro.


/ Håkan

Kjell Jonasson 23/04: Lite galet i rubriken möjligen?...

Torbjörn Janson 19/03: Fantastisk platta! Minns en hejdundrande spelning i visserligen rätt trista Lis...

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.