Blogginlägg

"Texas Cannonballs"

TEXAS CANNONBALLS
Texas Cannonballs
(egen etikett)

Den här helt nya skivan med Austin-bandet Texas Cannonballs har kommit i min väg på lite okonventionella vägar. Skivan är egenproducerad, har en mycket begränsad spridning, saknar vanlig distribution och har via Chris Ruest, gitarrist och sångare i bandet, och några entusiastiska mellanhänder nått mina öron.
   Det här är ett band med amerikanska musiker som i flera fall har ett eller annat samband med Austins storheter Fabulous Thunderbirds. Texas Cannonballs tangerar ocksÃ¥ den gruppens musik i sitt strävande att spela livebaserad rockmusik. Bluesrock i en ganska smal och traditionell genre där det ofta ekar bekant fast repertoaren nästan uteslutande är originalmaterial.
   TvÃ¥ gitarrister längst fram, Chris Ruest och Hector Watt, som ocksÃ¥ sjunger och i kompet är det bÃ¥de tajt och stenhÃ¥rt, Preston Hubbard, bas, och Jim Starboard, trummor.
   Ruest, som ocksÃ¥ sitt eget band vid sidan om, har tillbringat de senaste mÃ¥naderna i Sverige tillsammans med bland annat Micke Finell. Men han är nog snart pÃ¥ väg hem till Texas för en spelning pÃ¥ Cypress Creek Café i Wimberley 6 september. Annars har Ruest trivts förträffligt i Sverige och kan tänka sig att flytta hit.
   Watt har ocksÃ¥ ett band vid sidan av Texas Cannonballs, Solid Senders (som absolut inte ska blandas ihop med Wilko Johnsons gamla kompgrupp). Och basisten Hubbard är kanske den mest kända medlemmen i Texas Cannonballs efter sina Ã¥r i bluesstorbandet Roomful Of Blues och sedan 1986 i Fabulous Thunderbirds och har även spelat bakom närbesläktade Jimmie Vaughan och Kim Wilson.
   Gruppens musik och sound pendlar mellan Chuck Berry och Rolling Stones och pÃ¥minner av naturliga skäl om Fab T-birds. Det här sammansvetsade gänget är säkert otroligt underhÃ¥llande live men pÃ¥ skiva blir det tajta livebaserade bandet ändÃ¥ lite profillöst fast de i sina bästa stunder presterar ett tveklöst sväng.
   Som jag nämnde tidigare ekar det bekant om bÃ¥de sound, Stones-intron och melodier pÃ¥ skivan. Kanske allra tydligast i "Hard way", en lÃ¥t som Watt har skrivit tillsammans med Austin-profilen Lou Ann Barton, som mer eller mindre är en förklädd Chuck Berry-lÃ¥t. Den stenhÃ¥rda och taktfasta bluesrocken gör även enstaka utflykter till rockabillyland, som i Jerry McCains "Geronimo rock".
   Variationen pÃ¥ skivan är som helhet kanske inte överdriven men pÃ¥ avslutningslÃ¥ten "Dreaming" överraskar bandet stort. En fantastiskt fin akustisk ballad med en makalös slidegitarr som kan jämföras med Mick Jagger/Stones och nÃ¥gra av de mer avskalade lÃ¥tarna pÃ¥ "Exile on Main Street". Inte illa.
   Skivan kan beställas här: danherbert40@me.com

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.