Blogginlägg

"Round two"

ROADWORK
Round two
(Ball & Chain/Border)

Återföreningar kan ofta vara spekulativa dödsryckningar i nostalgins namn och kan knappast leva upp till gamla fina minnen. Jag hade därmed inga stora krav på det här projektet. Roadwork var ju i första hand en kompgrupp, visserligen med två bokstavligen lysande låtskrivare, men åren bakom Jerry Williams är verkligen beskrivna i minnet som en ytterst lyckad epok. Men 32 år efter den förra skivan och utan den spektakuläre Jerry i fronten, nåja han sjunger en låt här, är det svårt att känna stora förväntningar.
   Med den lite avvaktande utgÃ¥ngspunkten är Roadworks nya skiva huvudsakligen riktigt bra. Inget nytt, inget revolutionerande och absolut inget nydanande men det är otroligt tryggt och tidlöst att höra sÃ¥ traditionell rockmusik framföras sÃ¥ naturligt pÃ¥ skiva Ã¥r 2013.
   Ni kan väl historien om den här gruppen? Om inte sÃ¥ kan ni läsa här. Kanske var jag lite skeptisk till den här Ã¥terföreningen med anledning av att gruppens tidigare sÃ¥ starka lÃ¥tskrivarteam, Caj Högberg och Dougie Lawton, nu har splittrats. Nu är det fler lÃ¥tskrivare i gruppen.
   Lawton har del i de flesta av skivans lÃ¥tar men även Kaj Söderström och Peder Sundahl har bidragit flitigt med material. LÃ¥tar som genomgÃ¥ende har sina rötter i den sanna rockmusiken men tack och lov finns här även variation med hjälp av nÃ¥gra fina ballader, cajundragspel och gästsÃ¥ngare som Jerry Williams och Ingmar Wallén (Boppers). Även saxofonisten Micke Finell, skivans producent, och Billy Bremner bidrar pÃ¥ nÃ¥gra spÃ¥r. Och höjer temperaturen ytterligare i bÃ¥de arrangemang och energi.
   Det har alltid varit en tunn skiljelinje mellan svängig rock'n'roll och dansbandsgung, frÃ¥ga Refreshments som klivit över den gränsen ett antal gÃ¥nger pÃ¥ senare skivor, och Roadwork balanserar pÃ¥ nÃ¥gra lÃ¥tar nära det känslomässigt förbjudna där det simpla möter det förutsägbara. "Jennifer Brown" och "Wham-a-dam" representerar den lite tveksamma linjen.
   Roadwork hamnar ocksÃ¥ ibland i den gungande men ack sÃ¥ Status Quo-influerade boogierocken nÃ¥gra gÃ¥nger pÃ¥ nya plattan. Bland annat pÃ¥ "Sinkin' like a stone" och skivans enda gamla lÃ¥t, "That'll be all" frÃ¥n 1980.
   Däremellan är "Round two" en väldigt trevlig lyssning. Ofta när lÃ¥tarna befinner sig under den korta, snärtiga treminutersgränsen, när tempot är högt och aldrig tenderar att bli upprepande repriser. Poppiga "Bus stop", reptilsnabba "Busy playing my guitar" (visserligen över fyra minuter!), Fats Domino-parafrasen "Cajun moon" (med Wallén pÃ¥ sÃ¥ng), snygga balladen "Stay forever" och den Buddy Holly-ekande "Lucy Jane" är mina favoriter.

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.