Blogginlägg

"My dead town"

BOBBY SANT
My dead town
(Sakuntala)

På sitt andra album lyfter Karlstadssångaren och låtskrivaren Bobby Sant upp den ibland tämligen utslitna genren singer/songwriter en nivå. Mot ett personligt, stundtals påträngande, uttryck som ibland är svårt att skaka av sig. Så engagerande är nämligen en majoritet av hans tio låtar och framförande som arrangerats sparsamt med akustisk gitarr, ibland piano och några sträva emotionella fiolklanger.
   Bobby har gästat Live At Heart under tvÃ¥ Ã¥r, vid ett tillfälle spelade han i Nikolaikyrkan, och nu har han under fyra kvällar mycket passande spelat in sin nya skiva i Forshaga Kyrka. Där har den extrema akustiken och den högtidliga miljön samsats med Bobbys ofta intensiva stämma, nakna arrangemang och mÃ¥nga vemodiga och vackra melodier pÃ¥ ett alldeles naturligt och fint sätt.
   Inte överraskande har Bobby sina musikaliska rötter bland de klassiska amerikanska lÃ¥tskrivarna och sÃ¥ngarna. Robert Bengtsson, Bobbys riktiga namn, har med all säkerhet adopterat sitt artistnamn frÃ¥n Townes Van Zandt och ibland kan man pÃ¥ skivan göra jämförelser med Johnny Cashs sista tid i livet fast med ungefär hundra gÃ¥nger starkare röst.
   Hela "My dead town" präglas av ett ambitiöst självförtroende och ibland saknar jag det musikaliskt nedstämda och jordnära. Men pÃ¥ sista lÃ¥ten. "Letter 44", fÃ¥r jag den där spruckna, bittra, djupt vemodiga och personliga sÃ¥ngen. PÃ¥ en skiva som innehÃ¥ller fler höjdpunkter.
   "That ain't why" mixar pÃ¥ ett osedvanligt sätt balladformen med storslagen styrka. Och rösten förmedlar känslor lÃ¥ngt bortom alla tvivel. Rymden, luftigheten och pianot i kyrkan (som spelas av Tobias Svensson) gör "Oh lord" till en perfekt sÃ¥ng anpassad kyrkans miljö. Duetten "Frozen tears" med Johanna Boes är kryddad av ett vackert fiolspel av Therese Lien Evenstad. Den lite lugnare pianoballaden "City sky", ocksÃ¥ stÃ¥r ut bland alla välartikulerade sÃ¥nger, framförs med kraftfull stämma. Johnny Cash-vibrationerna i "Ride the black train" likasÃ¥.
   Efter förra Ã¥rets fina debutskiva är "My dead town", som släpps just idag pÃ¥ Record Store Day, en spännande fortsättning pÃ¥ Bobby Sants karriär som nu pekar uppÃ¥t pÃ¥ allvar.

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.