Blogginlägg från 2013-04-25

"Block out the sirens of this lonely world"

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 25/4 2013.

CHIP TAYLOR
Block out the sirens of this lonely world
(Trainwreck/Rootsy)

Den en gång löpande-band-låtskrivaren Taylor har ju blivit alltmer personlig på sina skivor. Och nya skivan slår något av rekord i personlighet och den här gången slår han i botten där svårmod och förvirrade känslor möts. Skivan föddes i kaoset efter Utöya-massakern 2011 då Chip precis befann sig i Halden och fick uppträda på en minnesstund för offren.
   Det och mycket annat som Chip upplevt i New York och pÃ¥ turnéer i USA och Europa handlar mÃ¥nga texter pÃ¥ skivan. Producerat av den norske pianisten Göran Grini och inspelat i en studio i Halden. Allvarliga texter, pratiga lÃ¥ngsamma melodier och ömsinta arrangemang som ändÃ¥ sprider ett visst hopp via Chips känslofulla framförande och hela skivans homogena sound.

/ HÃ¥kan

"Dags att tänka på refrängen"

GYLLENE TIDER
Dags att tänka på refrängen
(Elevator/Capitol/EMI)

Gyllene Tider har mer än nio liv. Mot alla odds och mot alla regler i musikbranschen dyker gruppen upp med jämna mellanrum och populariteten (inklusive kreativiteten) består. Innan Gyllene Tider gjorde sitt första lyckade comebackförsök 1996 kunde ingen popgrupp som spelade hitinriktad musik för ungdomar ha en längre karriär än några år. Och ännu mindre göra comeback många år senare i en värld där de var borta, glömda och bortglömda.
   Halmstad-bandet är undantaget som bekräftar regeln. När de nu gör sin tredje allvarliga comeback verkar det bli succé igen. Och nu har de inte oddsen emot sig. Däremot vill jag inte utropa nya skivan till att vara den där totalt helgjutna skivan. Men den är klart bättre än förra comebackskivan "Finn 5 fel" frÃ¥n 1994.
   Den skivan var en lite orolig balansgÃ¥ng mellan Per Gessles solokarriär (som Ã¥ret före hade slagit till hÃ¥rt med "Mazarin") och ett tillfälligt Ã¥terförenat GT. Nu är skivan genomgÃ¥ende en GT-produkt med all den energi, orgelsound och mÃ¥nga starka lÃ¥tar som Gessle och det här bandet kan skaka fram.
   Det är när Gessle kommer ner pÃ¥ jorden han är som bäst, sjunger pÃ¥ svenska och inte har större krav pÃ¥ sig än att tillverka nÃ¥gra klipska texter och starka refränger med eller utan allsÃ¥ngsambitioner. I en tid när alla popharmonier redan tycks vara använda sÃ¥ känns GT ändÃ¥ rätt fräscha.
   Nya skivan inleds förvÃ¥nansvärt friskt, ungdomligt och högljutt med "Det blir aldrig som man tänkt sig". Uppfriskande och överraskande energi frÃ¥n ett band vars medlemmar fyllde 50 för flera Ã¥r sedan. Och igenkänningsfaktorn, den pipiga orgeln, finns där och pÃ¥ nästan alla andra lÃ¥tar pÃ¥ skivan.
   Försmakssingeln "Man blir yr" var inte den hitknockout jag trodde det skulle vara. "Oh-oh-oh"-kören är lite väl lättköpt och hela lÃ¥ten har ett kortare bäst före-datum än Per Gessles hitlÃ¥tar brukar ha. Ingen ny "GÃ¥ & fiska"-klassiker med andra ord. Men risken/chansen är ju ändÃ¥ att det blir sommarens stora allsÃ¥ngsklassiker pÃ¥ alla GT:s sommarkonserter.
   Influenserna och de rent stulna sekvenserna i Gessles lÃ¥tar och GT:s sound är ju ocksÃ¥ nÃ¥got som tillhör det här konceptet. "Singel", handlar inte om skivformatet (överraskad?), är en mix av Gary Glitter-trummor och Familjen Addams. "Chikaboom" är en rip-off av de där typiska T Rex-rytmerna innan tempot ökar och blir energisk 60-talsgarage.
   En GT-Ã¥terförening ska väl i princip vara mycket eko och igenkänning. Men allra bäst är det när nostalgin blandas med nya harmonier som pÃ¥ lÃ¥tarna "Allt jag lärt mig om livet (har jag lärt mig av Vera)", "Jag tänker Ã¥ka pÃ¥ en lÃ¥ng lÃ¥ng lÃ¥ng lÃ¥ng lÃ¥ng resa", "Anders och Mickes första band" och den avslutande titellÃ¥ten. Där sjunger Gessle motsägelsefullt "Det fÃ¥r inte ta slut" och "Det är inte dags att tänka pÃ¥ refrängen". Om Ã¥tta Ã¥r kommer nästa Gyllene Tider-skiva?

/ HÃ¥kan

"Naughty boy"

demo
MICKEY JUPP
Naughty boy

Förutom några småprofilerade uppträdanden på pubar i Cumbria som duo med Legend-kollegan Mo Witham har Mickey Jupp under de senaste åren ägnat tid åt kreativt arbete som låtskrivare. Han har sedan dokumenterat sitt material i ett flertal olika demosammanhang. Han har alltså regelbundet skrivit ett stort antal nya låtar och jag har i olika omgångar skrivit om nyproducerade demolåtar med Mr Jupp, "The Govnor of the Sarfend Sound" som han också ibland kallas.
   Första demorecensionen med Jupp gjorde jag i mars 2009, nya lÃ¥tar presenterades i maj 2010 som sedan gavs ut pÃ¥ skiva som "Favourites", i mars 2011 "släppte" Jupp ännu en demolÃ¥t, "I'm gonna end up in a home" och strax efter i samma mÃ¥nad kom nästa demoalbum, "Favourites too".
   Och nu presenterar Mickey Jupp ännu en generös samling demolÃ¥tar, 16 stycken, som har samlingstiteln "Naughty boy". Förklaringen till titeln förklarar Mickey sÃ¥ här: "The fact that over the years I haven't exactly been a saint had something to with it!".
   NÃ¥gra fÃ¥ lÃ¥tar pÃ¥ demoskivan härstammar frÃ¥n 2007, 2008 och 2009 men de flesta är producerade mellan 2011 och nu. Den färskaste lÃ¥ten skrevs och spelades in i januari i Ã¥r, "Song for Holly".
   Vi ska inte ta till nÃ¥gra överdrifter om en nypÃ¥född Mickey Jupp för han har inte skrivit nÃ¥gra nya stora melodiska mästerverk. Det mesta gÃ¥r i traditionella hjulspÃ¥r med mÃ¥nga Ã¥teranvända eller lÃ¥nade (rock'n'roll/blues)rytmer. Däremot är han en fyndig, ofta rolig och intressant textförfattare. Vemod och en pÃ¥taglig loserkänsla är ett genomgÃ¥ende tema i hans texter som levereras i avskalade men fullt fungerande inspelningar. Gitarr och/eller elpiano med nÃ¥gra nedtonade elektroniska trummaskiner i bakgrunden.

Här är samtliga låtar:

The doggie song
Typisk boogiewoogie med samplat(?) hundskall. Han körar sig själv snyggt på den här låten och många andra på skivan. Han tycker själv att han har tappat gitarrtekniken men piano kan han spela än.

A cuddle and a coffee
Akustisk gitarr och Sex, drugs & rock'n roll i texten. En smånätt rytm med en självbiografisk(?) text om 60-talet.

Someplace else
Rena Fats Domino-pianot i en långsam blues/shuffle.

Searching for Andromeda
En tung bluespianolåt.

Alice my Alice
Sklivans äldsta låt från 2007. En snabb pianolåt.

Party gene
En ryggt skumpande Jupp-låt med akustisk gitarr och rolig text.

Somewhere south
Pianolåt med en lätt karibisk takt.

The woman I love has left the building
Snabb pianorock'n'roll.

I know nothing
Snygg poplåt med en akustisk gitarr i musikalisk huvudroll.

Learning to swim
Ännu ett typiskt Fats Domino-piano. En ledsen barsång. "I'm down in my sorrow/But my sorrow is learning to swim" som texten går.

The barmaid song
Akustisk gitarr i en låt med trygg rytm.

The boogiest woogie
En inte överraskande pianoboogielåt. Hårt svängande med orgel(!) som omväxling.

Trying to unlike you
Mycket vemod i en långsam låt med akustisk gitarr.

Denial
En kort parentes till låt där Mickey körar sig själv.

I ain't broke no law
Snabb pianolåt där titeln på skivan förekommer i texten: "I've been a naughty boy/but I never broke no law...."

Song for Holly
En ren och skär kärlekslåt där Mickey visar att hans röst stått sig bra genom åren. "I wrote a song about you" sjunger han kärleksfullt.

Inte för att jag förstår hur det går till men tydligen beställer man Mickeys demoskiva "Naughty boy" via Paypal som är knutet till Mickeys egen e-post: mickeyjupp@hotmail.co.uk. Priserna för Skandinavien/Europa inkl porto är 1CD £10, 2CDs £15, 3 CDs £20, 4CDs £25.

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.