Blogginlägg från 2013-04-15

Tomas hade publiken i sin hand

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 15/4 2013.

TOMAS ANDERSSON WIJ
Clarion Hotel, Örebro 13 april 2013
Konsertlängd: 20:07-21:55 (108 min)
Min plats: Stående ca 15 m från scenen.

Jag har aldrig upplevt någon artist eller grupp uppträda inför en så skötsam, lyssnande och respektfull publik som Tomas Andersson Wij gjorde i närmare två timmar på Clarion Hotel. Aldrig har hotellfoajén varit så tystlåten och städad och Tomas hade publiken i sin hand från första till sista låt.
   Förra året fastnade jag plötsligt för Tomas Andersson Wijs senaste skiva "Romantiken". Albumet är lite mer arrangerat och stundtals uppsluppet men i Örebro uppträdde han ensam. Vilket betydde att arrangemangen var basic akustisk gitarr vilket i sin tur betydde att det senaste albumet var underrepresenterat i lördagskvällens repertoar.
   Bara en låt ("Sturm und drang") från den senaste skivan och i övrigt hämtades låtar från nästan samtliga album han har gjort. Med hjälp av publikens önskningar plockade han fram gamla godsaker som "De gröna vagnarna" och "Trummorna och musiken" mot slutet av konserten.
   Tomas målar sina låtar med få färger och ensam på scen, visserligen med hjälp av fyra olika gitarrer som han bytte mellan nästan varje låt, blev nyanserna i musiken ännu färre. Och de sparsmakade röda och blå strålkastarna gjorde inga underverk för att visuellt lätta upp stämningen.
   Men det här skulle inte bli en konsert motsvarande ett hederligt lördagspartaj utan en föreställning med välformulerade texter och intressanta mellansnack med en och annan komisk poäng. Och inte minst tjugo låtar av väldigt hög kvalité fast aktualiteten i materialet alltså var satt på undantag.
   Tomas är väl inte poet i ordets rätta mening men känslan är att han har valt varje ord med guldvåg som han senare snillrikt har format till tämligen vardagliga historier. Som han dessutom sjöng med full personlig ackuratess. Det hördes om inte annat när han långsamt tolkade Carolas "Evighet", populär hos schlagervännerna i publiken, som blev stor poesi i hans mun.
   Detsamma gällde texten han hade skrivit till den amerikanska låten "Cycles", "Vågor", som Tommy Körberg i vanliga fall sjunger. Orden är naturligtvis viktiga för journalisten Andersson Wij även när han skriver sångtexter. Som sångare och artist är han fortfarande inte helt bekväm i rollen som scenperson men i lördagskväll var han på hemmaplan när applåderna dånade redan innan han gick upp på scen, allsång och handklapp hjälpte till att förlösa stämningen och en viss spontanitet mot slutet när publiken önskade vilt ur hans rika låtkatalog.

/ Håkan

Singlar#22: THE DAMNED

THE DAMNED: New rose (Stiff, 1976)

DET ÄR SVÅRT ATT VÄRJA SIG FÖR KOMBINATIONEN NICK LOWE och The Beatles. En kombination/koppling "Made in heaven" om ni frågar mig. Det är på b-sidan av den engelska punkgruppen The Damneds debutsingel som en cover på Beatles kanske bästa singel "Help" dyker upp. På originalet, 19 juli 1965, stavas låttiteln med ett utropstecken(!) men så respektlösa och anarkistiska som de engelska punkarna var runt 1976 skippade de helt enkelt det sista tecknet.
   The Damned var pionjärer. Det första punkbandet som gav ut ett album, "Damned Damned Damned" i februari 1977, första punkbandet som låg på försäljningslistorna i England, första punkbandet som fick medverka på tv, första punkbandet att turnera med en stor etablerad artist (Marc Bolan/T Rex) och det första engelska punkbandet som fick möjlighet att åka till USA. Men till Örebro kom de aldrig. En konsert var planerad, 30 oktober 1977, men turnén ställdes in.
   Gruppen bildades i januari 1976 då tre medlemmar, Brian James, gitarr, Rat Scabies, trummor, och Captain Sensible, bas, som senast hade spelat i gruppen Subterraneans tillsammans med Nick Kent, mötte sångaren Dave Vanian (vars riktiga namn var Dave Letts).
   James och Scabies (Chris Miller) hade ännu tidigare spelat tillsammans i London S.S. och Rot och Sensible (Ray Burns) hade spelat gitarr i Johnny Moped.
   Den numera legendariska franska musikfestivalen Mont de Marsan 21 augusti 1976, arrangerad av Marc Zermati och Larry Dubais som drev skivbolaget Skydog, fick underrubriken "First European Punk Rock Festival". Där spelade en mängd engelska namn som Hammersmith Gorillas, Sean Tyla, Larry Wallis, Count Bishops, Nick Lowe, Roogalator, Eddie & the Hot Rods - och The Damned.
   Resan till Frankrike startade kollektivt på Victoria Coach Station och The Damned hamnade av en händelse på den buss som Stiff-chefen Jake Riviera hade hyrt. Redan efter första set på punkfestivalen kom Riviera fram till The Damned och frågade om de ville göra en skiva på oberoende Stiff med Nick Lowe som producent. Vilket givetvis besvarades med ett jakande svar. Damned var ju punk och ville inte göra skiva på något stort skivbolag.

I SEPTEMBER 1976, NÄR STIFF PRECIS HADE premiärsläppt sina fyra första singlar med Nick Lowe, The Pink Fairies, Roogalator och Tyla Gang, skrev The Damned kontrakt med skivbolaget och gick in i Pathway Studios i London för att spela in debutsingeln "New rose" med Lowe som producent. "...for Leather Nun Productions" som det mystiskt och oförklarligt står efter Lowes namn på etiketten. Rivieras dåvarande presstalesman Glen Colson har uttalat sig om Lowe/Damned i Will Birchs bok "No sleep till Canvey Island":
   "Nick Lowe made The Damned into magic. Anything that he touched turned to gold, not in sales terms, but in magic terms. He'd walk in, if there were no lyrics, he'd make it happen in five minutes. He'd go in the toilet and come out with lyrics. Nick was the man who was gonna do it".
   "New rose", skriven av Brian James, med The Damned är allmänt förklarad som den först utgivna punksingeln. Släpptes 22 oktober, en dryg månad innan Sex Pistols (indragna) "Anarchy in the UK"-singel på EMI.
   Listplaceringen var visserligen blygsam (65:a) men "New rose" var ändå ett stort genombrott. 2:43 (fast det står "1.99" på etiketten) av furiös energi. Efter inledningsrösten "Is she really going out with him?" (direkt knyckt från introt till Shangri-Las "Leader of the pack", 1964) kommer trumintrot på fem sekunder innan det maniska gitarriffet som ÄR låten blir det genomgående temat, melodin och energin. Då hösten 1976 gick det väl bara att jämföra "New rose" med någonting som fanns med på amerikanska The Ramones debutalbum som hade släppts samma vår.
   B-sidan är inte direkt mindre intensiv. Återigen ett hetsigt intro, "one-two-three-four", innan det rastlösa tempot och de snubblande textraderna nästan tar död på Beatles underbara original. Och efter blott 1:42 är det slut och över.

A-sidan:


B-sidan:


/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.