Blogginlägg

"Forever endeavour"

RON SEXSMITH
Forever endeavour
(Cooking Vinyl)

Kanadensaren Ron Sexsmith var en gång i slutet på 90-talet en av mina största nya favoriter. Hans tre första skivor, som jag då uppfattade det, var av en så stegrande fantastisk kvalité att jag helt fångades av hans låtskrivande, vemodiga stämma och allmänt sympatiska utstrålning. Även på konsert var han i allra högsta grad imponerande.
   Hans första tre skivor, som toppades av 1999 Ã¥rs allra bästa skiva "Whereabouts", var alltsÃ¥ inte hans tre första skivor. Fick jag reda pÃ¥ dÃ¥ och skickade efter den allra första debutskivan "Grand opera lane" frÃ¥n 1991. Direkt frÃ¥n Kanada faktiskt. Inget bortglömt mästerverk direkt.
   Fastnaglad i min Sexsmith-filosofi att varje skiva bara skulle bli bättre och bättre gick jag in i väggen. Varken bokstavligen eller bildligt talat men min tro pÃ¥ kanadensarens förmÃ¥ga att hela tiden skriva fantastiska lÃ¥tar fick sig en törn. Först kom den pÃ¥ förhand omÃ¥ttligt hajpade Steve Earle-producerade "Blue boy" och tryckte ner mig i skorna. Sexsmith var plötsligt en vanlig människa och gjorde en vanlig skiva med höjdpunkter och svackor som vem som helst.
   NÃ¥ja, Sexsmith fanns med pÃ¥ mina Ã¥rsbästalistor bÃ¥de 2001, 2002 och 2004 men intresset planade med tiden ut nÃ¥got för att glöda till lite 2011 med albumet "Long player late bloomer" som visade att han var en liten bit pÃ¥ väg tillbaka.
   När jag inför nya skivan "Forever endeavour" läser att han har Ã¥terförenats med den producent som stod bakom den där fantastiska 90-talstrilogin, Mitchell Froom, växer förväntningarna märkbart. Och visst är det en personligare, bättre och genomgÃ¥ende mer intressant Sexsmith som levererar igen.
   "Nowhere to go but down" sjunger Ron i första lÃ¥ten och han är sig sÃ¥ välkommet lik. Ser pÃ¥ världen med vemodiga, lite ledsna ögon men har en fantastisk känsla att fÃ¥nga de smÃ¥ ögonblicken med fin poesi och vemodigt vackra harmonier.
   Froom har uppenbart givit tillbaka Sexsmith tron pÃ¥ sig själv och pÃ¥ nÃ¥got sätt har han växt ikapp sin egen gamla storhet och gjort en mogen skiva med övervägande starka lÃ¥tar. Homogent lÃ¥tskrivande igen och han framför lÃ¥tarna väldigt enkelt, sparsmakat och utan krusiduller. Men Froom har sedan dekorerat singer/songwriter-sÃ¥ngerna pÃ¥ ett alldeles utsökt sätt som lyfter bÃ¥de material och framförande. Med väldigt känsligt blÃ¥s och översvallande strÃ¥kar har Froom givit sÃ¥ngerna en klapp i ryggen utan att dränka varken Sexsmith eller den ursprungliga känslan i materialet.
   Inledningen pÃ¥ skivan är helt magisk. Fram till Ã¥ttonde lÃ¥ten, den lätt poppiga "Back of my hand", har skivan en väldigt genomgÃ¥ende kvalité som jag inte har hört frÃ¥n Sexsmith pÃ¥ 14 Ã¥r. En ensam trombon, nÃ¥gra mariachi-trumpeter eller New Orleans-inspirerade arrangemang kan inte dölja Sexsmiths kvalitéer som klassisk lÃ¥tskrivare och ödmjuk sÃ¥ngare.
   Sedan mattas energin nÃ¥got, kanske även hos mig som lyssnare, och vi fÃ¥r nÃ¥gra mer mänskliga lÃ¥tar som gÃ¥r pÃ¥ i tämligen förväntade hjulspÃ¥r.
   Totalt sett är det inte samma starka lÃ¥tmaterial som pÃ¥ "Other songs" och "Whereabouts" men Sexsmith lider givetvis av problemet att försöka överträffa sig själv hela tiden. Men han fÃ¥ngar ofta kärnan i lÃ¥ten snabbt och i den virvlande värld vi just nu lever i är det en fördel.
   Vi är pÃ¥ väg till vÃ¥ren men i Ron Sexsmiths värld är det ofta höst, just den känslan i avslutande "Autumn light", men det hindrar inte att hans nya album kan bli en lÃ¥ngkörare i den allt ljusare framtiden.

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.