Blogginlägg från 2013-02-04

Singlar#52: T. REX

T. REX: Metal guru (T. Rex, 1972)

INNAN T. REX BLEV EN SÄKER KASSASUCCÉ UNDER ÅREN 1970-73, då gruppen också blev en betydande del av den pågående glamrocktrenden, var jag välinformerad om gruppens bakgrund. Jag hade följt Marc Bolans tidiga utveckling under Tyrannosaurus Rex-åren "på nära håll". Som 15-16-åring sommaren 1968 fastnade jag för Tyrannosaurus Rex och deras minst sagt udda sound. Sångaren och låtskrivaren Marc Bolan sjöng nästan sluddrande och hans poetiskt komplicerade texter var omöjliga att identifiera. Vilket snarare ökade än minskade nyfikenheten i en tid när simpel pop med Gary Puckett, Don Partridge och Equals regerade.
   Det här som hände under de tidiga 70-talsåren med Bolan, T. Rex och deras musik var ju något helt annat, mycket mer elektriskt och, framförallt, så oerhört mycket mer kommersiellt.
   Jag var först inte helt bekväm med den utvecklingen. Min gunstling Marc hade ju på sätt och vis sålt sig till den skivindustri han en gång motarbetade. Och den rabiata ickeelektriska linjen hade ju helt ändrat karaktär till något tungt, rockigt och till en viss del galen idoldyrkan. Singlarna var ju helt okej, "Ride a white swan", "Hot love", "Get it on", "Jeepster", "Telegram Sam" är ju alla klockrena hits med en hitmässig personlig profil, men albumen "T. Rex" och "Electric warrior" var lite för elektriskt tunga för min smak.
   Marc Bolans produktivitet var under de här åren påtaglig. Han skrev, spelade in och turnerade med en otrolig intensitet och ovannämnda kvalitetsrad av singlar fortsatte med "Metal guru" som jag tycker slår allt som Bolan och T. Rex producerade i övrigt.
   Från januari 1972 hade T. Rex en egen skivetikett, genom EMI, och den där blå/röda etiketten med Bolans karaktäristiska kalufs som logotype blev ju under några år en kvalitetsstämpel som generöst (ofta två låtar på b-sidan) bjöd på singlar i en rasande och regelbunden fart. OK, han kunde aldrig överträffa "Metal guru" men singlarna fortsatte vara intressanta.
   I maj 1972, när "Metal guru" släpptes, hade Bolan fortfarande kvar banden till 60-talet på T. Rex-skivorna. Producenten Tony Visconti hade en gång på 60-talet upptäckt Tyrannosaurus Rex (och för övrigt också David Bowie nästan samtidigt) och följde med Bolan in i det elektriska 70-talet. Bolans musikförlag Wizard Artists Ltd hade ju namnmässigt rötterna i Bolans 60-tal, "The wizard" hette Bolans första solosingel under sitt just tagna artistnamn i november 1965.

FRÅN ATT UNDER MÅNGA ÅR VARA DEL I EN DUO, Steve Peregrin Took var hans kompanjon under Tyrannosaurus-tiden och Mickey Finn under det tidiga T. Rex, var Bolan nu sedan några år tillbaka ledare för ett helt rockband med Mickey Finn, percussion, Steve Currie, bas, och Bill Legend, trummor. Legend hette egentligen Fyfield i efternamn och härstammade från Southend och gruppen Legend där Mickey Jupp var ledare. Han döpte helt enkelt om sig till Legend samtidigt som han började spela med Bolan. I kören på "Metal guru" återfinns Howard Kaylan och Mark Volman, en gång frontmän i den amerikanska popgruppen Turtles, som hösten 1972 ska introduceras som duon Flo & Eddie.
   Inför inspelningen i mars 1972 av "Metal guru", som i sanningens namn inte har någon intelligent text, och det kommande "The slider"-albumet fick Bolan en rekommendation av Elton John om en studio strax utanför Paris, Château d'Hérouville. Elton hade precis avslutat inspelningen av sitt senaste album, "Honky Chateau", där.
   Bolan och T. Rex var som sagt mycket produktiva i studion under de här åren så det var inte så överraskande att de två låtarna på singelns b-sida var outtakes från "The slider"-inspelningarna. "Thunderwing" är full av tunga körer, karaktäristisk elgitarr och de typiska gungande T. Rex-rytmerna. "Lady" har en mer akustisk och nästan engelsk lantlig prägel som jag närmast vill jämföra med Ronnie Lane's Slim Chance.

A-sidan:


B-sidorna:
"Thunderwing"


"Lady"


/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.