Blogginlägg

Hög magisk nivå på konserten

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 10/10 1999.

RON SEXSMITH
Södra Teatern, Stockholm 8/10 1999

I det musikaliskt minst sagt brokiga 90-talet är det Ron Sexsmith som målar med de vackraste och mest innerliga färgerna. För den som till äventyrs inte känner till den ödmjuke och ofta lågmälde
kanadensaren kan jag berätta att han sedan 1995 gjort tre osedvanligt bra skivor. Med ett jämnstarkt material som låter tala om sig alltmer.
   Efter två tidigare svängar till Sverige har ryktet om hans unika förträfflighet växt. Och han får nu betraktas som en stjärna, åtminstone i de initierade kretsarna.
   Men det var en anspråkslös och sympatisk herre som tog emot på ett utsålt (400 personer) och ljuvligt stilfullt Södra Teatern i fredagskväll. Inbjudna till ett samkväm, en audiens, ville den högtidliga atmosfären i den gamla teaterlokalen vid Mosebacke torg aldrig riktigt spricka ut i en reservationslös hyllning. Publiken tackade artigt efter varje låt, lyckades utan större besvär få tillbaka Ron för en handfull extralåtar men den gränslösa hysterin ville aldrig riktigt infinna sig.
   Ändå är jag övertygad om att majoriteten av publiken, inklusive Plura från Eldkvarn och Lars Winnerbäck, lämnade konserten mer än tillfredsställd. Trots kanadensarens nästan blyga framtoning finns det gränslöst självförtroende i Rons sånger. Ett material som på konserten aldrig sviktade och gjorde upplevelsen än mer imponerande.
   Han turnerar för att marknadsföra senaste albumet, otroligt starka "Whereabouts", men valde att göra nästan lika många låtar från förra skivan, lika underbara "Other songs". Tillsammans med några låtar från debutskivan blev det en scenrepertoar av sällan skådad styrka.
   Med ett litet band, Don Kerr, trummor, och Tim Vesely, bas, som lyhört och elegant förstärkte Rons mästerliga låtar. Som när de spelade cello respektive dragspel gav några låtar än mer emotionellt djup.
   Även när Ron satte sig vid den svarta flygeln och ensam framförde några låtar, bland annat den helt överraskande Springsteen-covern "Factory", var det hög magisk nivå på konserten.
   Det var ingen stor show, Rons gester var små och kommentarerna var anspråkslöst tillbakadragna, men innehållsmässigt var det en av de starkaste konserterna jag upplevt.

Ron Sexsmiths låtar (ej i ordning):
Secret heart
Lebanon, Tennessee
Speaking with the angel
Heart with no companion
First chance I get
Wastin´ time
Thinking out loud
Strawberry blonde
Thinly veiled disguise
Nothing good
Pretty little cemetery
Clown in broad daylight
Honest mistake
April after all
Still time
Right about now
Riverbed
Feel for you
In a flash
The idiot boy
One grey morning
Every passing day
Seem to recall
Factory (Springsteen)
?? ("this is a real old one")

/ Håkan

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.