Blogginlägg från 2023-10-29

Olle grävde djupt i sin sångkatalog

OLLE UNENGE
Svalbo Café 29 oktober 2023
Konsertlängd: 18:10-19:31 (81 min)
Min plats: Inomhus sittande på en stol ca 3 m från ”scenen”.

OLLE UNENGE HAR MÅNGA STRÄNGAR på sin så kallade karriär. Under namnet Ollie Tullamore för han traditionen vidare med rötter i den irländska musiken, som en del av Olle Unenge & Orkestern ger han ut egna nyskrivna sånger på svenska, senast albumet ”Sånger från långsamheten”, och som soloartist vill Olle gräva djupare i sin dignande sångrepertoar med både egna och andras låtar. Som på söndagskvällen på genuint intima Svalbo Café, utan mikrofon, exploderade i en på bristningsgränsen blandad kompott som helt saknade röd tråd men blev en succé i både sång, musik och avslappnat mellansnack.
   Med sin noggrant stämda akustiska gitarr till komp framförde Olle ett generöst antal sånger som förekommit under hela hans karriär men har hamnat i bakvattnet. Från de inledande coverlåtarna till några egna låtar och den absolut naturliga finalen med den irländska dängan ”Star of the County Down”.
   Att gräva djupt i sin stora säck av repertoar har varit en dröm för Olle men också en utmaning där både spontana mellansnack och udda låtval förvandlades till en positivt spretig men underhållande kväll.
   Det började med låtar av Simon & Garfunkel, Jesse Fuller, givetvis Bob Dylan, instrumentala ”Angie”, Bert Jansch, Big Bill Broonzy, en ovanlig Evert Taube-låt och ”The Galway shawl” innan den första egna originallåten dök upp, en underbar Ola Magnell-hommage, ”Öhr, Småland”. (Se officiell setlist nedan).
   Fortsatte med ”Pensionerade hippies och tatuerade sexpack”, från det egna albumet med samma namn och faktiskt kvällens enda låt från Olles tre utgivna album i eget namn, Olles svenska tolkning av "How Can a Poor Man Stand Such Times and Live?", irländska ”Willy rambler”, en skotsk sång, allvarliga ”Farväl vackra Sara”, en komisk sång om livet i Viby Strand och den redan nämnda finalen med ”Star of the County Down”.
   Blandningen visste inga gränser och blev, även för mig som har följt Olle Unenges musikaliska karriär länge, länge på nära håll, en härlig överraskning som effektivt lyste upp oktobermörkret.



/ Håkan

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.