Blogginlägg

MAXI12" #1: MICKEY JUPP

Postad: 2018-05-14 07:57
Kategori: Maxi12"



MICKEY JUPP
Switchboard Susan
Anything you do
Cheque book
Daisy Mayes

(Line Records, 1981)

EFTER 36 FANTASTISKA MAXISINGLAR HAR VI nått nummer ett på min favoritlista där (trumpetfanfar!) Mickey Jupp med fyra fantastiska låtar, en oerhört stark röst och ett explosivt kompband har ockuperat topplatsen. Skivan beskrivs på omslaget som ep (extended play record) och spelas på 45 varv och har ett underbart liveinspelat sound. Det är ingen traditionell liveskiva, samtliga låtar är inspelade utan publik i The BBC-Studios 1978, och utgiven första gången 1981 i enbart Tyskland.
   1978 kan i någon mån beskrivas som kulmen på Mickey Jupps långa och tämligen mödosamma karriär med många nystarter och comebackförsök. Efter åren i gruppen Legend runt 1970, följt av flera års anonym paus, en kort comeback 1975 med ett eget storband och den sporadiska singeln "Nature's radio" 1977 skulle han enligt planerna få sitt stora genombrott som sångare, låtskrivare och artist på det då prestigeladdade och heta skivbolaget Stiff.
   Med facit i hand var nog 1978 Mickey Jupps mest händelserika år i hans långa karriär. Exempelvis genomförde han två relativt långa turnéer med band. I mars-april 1978 agerade Jupp uppvärmare på den exakt en månad långa turnén runt England med Elvis Costello & the Attractions som precis hade släppt sitt andra album "This year's model". Jupp kompades då av Mick Grabham, gitarr, Ron Telemacque, trummor, och John Gordon, bas.
   Hösten 1978, under oktober-november, var Jupp med kompband en del av den legendariska paketturnén "Be Stiff" runt England. Då med ett helt nytt kompband, den fasta konstellationen Oval Exiles, som tillsammans med Jupp döptes om till The Treatment och innehöll Pete Gosling, gitarr, Mac Poole, trummor, Vic Young, bas, och ibland Geraint Watkins, keyboards.
   Turnén avslutades i USA men Jupp, som hatade/hatar att flyga, hoppade demonstrativt av det spektaklet. Stiff hade ofta en ambition att förvirra och lägga ut dimridåer så när Jupp och bandet spelade in sin version av Devo-låten "Be Stiff" fick kompbandet namnet The Cable Layers...
   I maj 1978 försökte Stiff väcka liv i Jupps oregelbundna karriär med en tillbakablickande samlingsskiva, "Mickey Jupp's Legend", med 14 gamla Legend-låtar plus "Nature's radio". Förvisso goda recensioner men ingen större kommersiell respons. Men nästa seriösa albumprojekt, "Juppanese", skulle väl ändå skaka liv i skivköparna med hjälp av producenterna Nick Lowe och Gary Brooker med Rockpile i kompet på halva skivan.
   Mickey Jupp var och är ingen lätt man att samarbeta med. Inspelningen av "Juppanese" blev en turbulent liten historia och jag har tidigare också berättat historien om hans kanske mest kända låt, "Switchboard Susan", som började vara aktuell 1978.
   Musikerna som nämns på omslaget till BBC-ep:n är fövisso spännande och intressanta namn (Legend-trummisen Bob Clouter, basisten Dave Bronze och gitarristen Ian "Chuck" Duck) men när jag forskar närmare i ämnet ifrågasätter jag den uppgiften. När jag gräver djupt, läser Mike Wades bok, Mickey Jupp-biografin "Hole in my pocket" (rekommenderas varmt!), och följer Jupps steg kronologiskt 1978 blir jag alltmer skeptisk.
   Tre av ep:ns låtar, "Cheque book", "Dusty Mayes" och "Anything you do", är identiska med de tre BBC-inspelningarna på "Live at the BBC"-albumet (2004). Enligt det informativa och trovärdiga cd-häftet är det just Grabham, Telemacque och Gordon som mycket logiskt kompar Mickey på de inspelningarna som är daterade 29 juni 1978, bara några månader efter Costello-turnén. BBC-albumet har en version av "Switchboard Susan" men inte samma som på ep:n.

SEDAN "SWITCHBOARD SUSAN" SPELADES IN första gången med Rockpile i kompet och Nick Lowe som producent har Mickey Jupp velat och vacklat kring låtens arrangemang. Låten skrevs som en ballad, gjordes om till en rocklåt i Rockpile-stuk på "Juppanese"-inspelningarna som Mickey då helt förkastade men på den här live-ep:n har den kvar sitt rätt-i-ansiktet-arrangemang. Till saken hör att när låten togs upp igen 1979 inför nästa Jupp-album, "Long distance romancer" (titeln hämtad från en textrad i just "Switchboard Susan") var låten återigen en ballad.
   Av de övriga tre spåren på BBC-ep:n är två gamla Legend-låtar från den gruppens legend(!)omspunna album "Legend" som fick tilltalsnamnet "Red boot" efter den stinkande röda skon på omslaget.
   Jag får stöd i mina teorier av den engelske Mickey Jupp-experten Paul Moules att det är fel kompband som genom åren har fått credit för de här BBC-inspelningarna. Han har analyserat soundet på låtarna och skriver följande: "I’ve just listened back to the tracks and the drums and guitar don’t sound like Bob or Ian. Bob’s drumming has always been really laid back and the drumming on the first 3 tracks tend to motor and push along."
   Ep:ns fjärde spår tillhör mina all-time-favourites med Mickey Jupp, "Daisy Mayes". En låt som inte fanns tillgänglig på skiva någon annanstans förrän den tillsammans med övriga ep-låtar släpptes på cd-box-samlingen "Kiss me quick, squeeze me slowly" (2014). Första versen plus refrängen på "Daisy Mayes" har en helt oförglömlig spännande inledning...
   She keeps a hotel – but no one comes to stay
   She keeps a dog as well and it scares folks away
   She keeps the coffee hot - the door is open just in case
   But I have seen a loaded gun – above the fire place

   Daisy Mayes – come down off your mountain
   Daisy Mayes – don’t just sit there countin’
   How many people pass you by?
   But wonder why?


...medan bandet pumpar på för livet.
   Gitarristen Mick Grabham spelade med Procol Harum i fem år fram till 1977. Sedan spelade han i engelska bandet Bandit och hade ett eget band där bland annat basisten John Gordon var medlem. Gordon hade några år tidigare spelat temporärt i Sunderland-bandet Highway. Trummisen Ron Telemacque hade erfarenhet från bandet The Equals och sångaren Eddy Grants solokarriär innan han hamnade bakom Jupp.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (396)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (216)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (35)
Minns (105)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Maj 2018 >>
Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30 31      

Per Magnusson 12/08: Hej Håkan, det skall bli spännande att följa din topplista gällande det bästa fr...

Tuffe Tom 24/07: Hej Håkan! Håller med om att Damn...kan vara höjdpunkten ihop med Hard Promis...

Mikael 18/06: Jag är helt enig med dig. Detta är Springsteens masterpiece! Helt oöverträffad i...

Lise-Lotte Andersson 12/06: Hej, Var på Bristol i Södertälje och såg Steve Gibbons kommer inte ihåg vilket ...

Bubbert 17/05: Det stämmer väl inte riktigt att Neil Young skrev den mycket personliga sången ”...

Mikael 7/05: Jag tycker nog du underskattar albumet "George Harrison", som jag tycker är ett ...

Jesper Larsson 27/04: Bra recension. Den konserten skulle man ha varit på! Briljant band som jag aldri...

Mikael Löwengren 26/04: "Det vi aldrig skulle få" var ursprungligen tänkt till bonus-CD:n på den norska ...

Marcus Wensby 18/04: Denna platta (som jag själv kallar "Den blå stolen") är ju helt fantastisk! Gil...

Stefan 12/04: Hej! Bilden ovan är med största sannolikhet från någon konsert på Glädjehuset...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.