Tidigare blogginlägg

God Jul: Weeping Willows

WEEPING WILLOWS: Christmas in prison

/ Håkan

God Jul: The Men

THE MEN: Happy new year forever (TMI, 2023)

DET ÄR INTE BARA DET JOHN LENNON-inspirerade skivomslaget som lockar mig att lyssna på en singel med det skånska bandet The Men. Jag har följt det r&b-osande bandet på flera album tidigare, ”This way” (2013) och ”Sunburst” (2017) och coverskivan ”The Men” (2015), att jag känner mig bekant med deras häftiga sound.
   ”Happy new year forever” är kanske mer inriktad på nyår än julmusik men är ändå en fräsch paus i allt det smeksamt trevliga till jul. Musikaliskt är The Men lokala kollegor till Wilmer X men spelar mycket skitigare garagerock och har ingen ambition att bli favoriter hos alla. Men låten är stark och slagkraftig med en final som avslutas med kaos.

/ Håkan

"This is all the snow you get"

"This is all the snow you get" (Ella Ruth Institutet, 2023)

”THIS IS ALL THE SNOW YOU GET” är ett juldubbelalbum av traditionellt mönster. En form som uppstod första gången hösten 1963, Phil Spectors ”A Christmas gift for you”, och sedan har fått många efterföljare i just Sverige. Kjell Andersson skapade Parlophone-albumet ”Glitter, glögg och rock'n'roll” 1979 och skivbolaget Record Station försökte sedan kopiera mönstret med ”Tip tap” 1987.
   Och nu gör det lilla skivbolaget Ella Ruth Institutet samma försök med dubbelalbumet ”This is all the snow you get”, 24 låtar med 24 olika artister som har skrivit huvudsakligen exklusivt låtmaterial med mer eller mindre julkänsla.
   Spotify har i år meddelat mig att jag har lyssnat på musik i 18 olika genrer och den här mäktiga samlingen kan stryka under på den beskrivningen ty musikaliskt är det musik inom en rasande mängd olika genrer.
   Skivorna inleds och avslutas på ett elegant och nästan klassiskt sätt med Henrik Meierkords instrumentala cellotoner. I finalen får han hjälp av gitarristen Pelle Osslers suggestiva twang-klanger i en låt som hämtat några strofer från traditionella julsånger. Däremellan pendlar musiken på albumet mellan country, ömsint pianomusik, americana, stökig rock, powerpop, avskalad pop, doistade gitarrersinger/songwriter-sånger, poprock, psykedelia och faktiskt blues. Ingen helhetskänsla där inte men underhållningen är fantastisk och spännande. Jag har fått många favoriter bland artister jag tidigare aldrig har hört talas om.
   Frida Franzén sjunger ömsint till komp av piano och akustisk gitarr. I gruppen Sörensens IF sjunger Jacob Sörensen med en stockholmsk stämma som påminner om David Ritschard. Liten Falkeholm sjunger vackert i Svart Smultron och det låter som Malena Jönsson sitter bakom pianot.
   Ganska etablerade H SELF sjunger med grov stämma en mörk och vemodig jullåt. Och mycket etablerade EP:s Trailerpark gör en fin jullåt skriven av Eric Palmqwist som håller samma höga kvalitetsnivå som gruppens aktuella album som återfinns på min årsbästalista (publiceras nästa vecka på Håkans Pop!).
   Karlstads Filip Finaldos djupa röst gör avskalad pop till vemodiga stråkar. Gruppen Flykten gör mäktig powerpop av den gamla traditionella jullåten ”Let it snow”. Jag vill jämföra Rebecka Sandbergs tuffa poprock med Lolita Pop. Förre Wilmer X-basisten (1983-1990) Stefan Björk uppträder under namnet Björken och nynnar och sjunger lågmält till tramporgel och akustisk gitarr.
   Till bjällerklang och steelguitar gör J.R Dalfort country. En gammal låt (2001) med Lars Bygdéns Thousand Dollar Playboys passar perfekt in på den här samlingen. Och gotländska gruppen Dekadensen, med tre bröder, bidrar med en personligt udda originallåt.
   Av det övriga materialet framträder Green Line Travellers allra mest med tanke på att det är David Ritschard som sjunger och hans fru Agnes Odén spelar fiol. Och Pelle Ossler bjuder tillsammans med sin dotter Sole på en suggestivt krystad nästan instrumental ”Stilla natt”.


RED SIDE:
Henrik Meierkord: "Winter In Europa II" (Henrik Meierkord)
The Satchel Kid: "Don't Stand Under the Mistletoe" (Michael McGowan)
Frida Franzén: "När bara julen är över" (Frida Franzén)
Daniel Hollow: "An Inlaw Christmas" (Daniel Hollow)
Sörensens IF: "Snö över O'Connell Street" (Jacob Sörensen)
Svart Smultron: "Tindra ungar" (Liten Falkeholm)
H. Self: "Silent Heart" (Henric Hammarbäck)
EP´s Trailerpark: "Christmas Moment" (Eric Palmqwist)
Lilla Monsunen: "Gott nytt slut" (Christin Holm Gatica)
OSSLER / SOLE: "Stilla natt" (Franz Gruber/Joseph Mohr)
Filip Finado: "Pale Like the Moon" (Filip Magnusson)
Dead In Love: "A Nightmare Before Meditation" (Jennifer Lander/Dan Andreasson)

GREEN SIDE:
Flykten: "Let It Snow" (Sammy Cahn/Jule Styne)
Rebecka Sandberg: "Nu är det jul igen (så fly för ditt liv)" (David Sandberg/Rebecka Sandberg/Robin Sandberg)
The Green Line Travellers: "Christmas Tradition" (Daniel Björkander)
Everett Parker: "Christmas We Got" (Daniel Börjesson)
Björken: "X-mas Lullaby" (Stefan Björk)
J.R Dalfort: "Behind Santas Mask" (Johannes Rydbo)
Alcohorses: "Little Friend (A Winter That Never Ends)"
The Thousand Dollar Playboys: "A Very Special Christmas" (Lars Bygdén)
John Henry: "Angels Should Sing" (Ika Weinz)
Dekadensen: "Vit jul" (Henric Carlén/Håkan Carlén)
Sam Therapy & King Dice: "Merry Christmas Baby" (Lou Baxter/Johnny Moore)
Meierkord/Ossler/Andersson: "Das Ende" (Henrik Meierkord)

/ Håkan

"A very special Christmas 2"

A very special Christmas 2 (A&M, 1992)

En uppföljare är en uppföljare och den andra upplagan i “A very special Christmas”-serien kan inte riktigt mäta sig med premiärskivan som kom fem år tidigare. Totalt sett är det på artistsidan ett inte fullt lika starkt startfält och stjärnglansen har uppenbart falnat något i jämförelse. Dessutom är det ju på låtsidan en del upprepningar, listan på kända jullåtar är ju trots allt begränsad. Ändå finns det några intressanta toppar på skivan som ingen bör missa.
   Duetten mellan Ronnie Spector och Darlene Love är exempelvis en unik kombination. Båda var färgstarkt inblandade i Phil Spectors klassiska julskiva ”A Christmas gift for you” (läs om den skivan imorgon på denna sida!) men Johnny Marks klassiska jullåt ”Rockin’ around the Christmas tree” fanns inte med på den skivan. Men här osar det hett om två av Spectors favoritsångerskor i en produktion av Danny Kortchmar och Jimmy Iovine, där den senare ännu en gång är samordnare för hela skivan.
   Charles Browns närvaro i duett med Bonnie Raitt tillhör också en av skivans unika möten. ”Merry Christmas baby”, låten som Bruce Springsteen gjorde på den här seriens första skiva, ligger nära Browns hjärta. Som medlem i Johnny Moore’s Three Blazers sjöng han nämligen på originalet från 1947 och gör nu, tillsammans med alltid skönsjungande Raitt, om den insatsen. Brown är ju dessutom kompositör till ”Please come home for Christmas” som på den här skivan framförs konventionellt av Jon Bon Jovi.
   Julskivor handlar väldigt ofta om klassiska och traditionella jullåtar men Tom Petty har till den här skivan specialskrivit en jullåt, ”Christmas all over again”, som i en härlig inramning av klockor och 12-strängad elgitarr får fram den typiska julkänslan. I en produktion där Jeff Lynne är inblandad .
   I slutet på låten läser Petty direkt från önskelistan att han vill ha ”a new Rickenbacker guitar, two Fender Bassmans, Chuck Berry songbooks, and a xylophone”.
   Sinead O’Connors bidrag med Bob Dylans ”I believe in you”, från hans ”Slow train coming”-skiva, har också en intressant historia. Sinead skulle året efter, 1993, medverka på Dylans 30-årsfirande som artist med just den låten. Men två veckor innan medverkade hon på amerikansk tv där hon efter att ha sjungit ”War” rev sönder ett fotografi av påven John Paul II så hon var inte så populär i USA just då. Så till en buande Dylan-publik bytte hon låt och sjöng även då en mycket arg version av ”War” innan hon gick av scenen och hamnade i Kris Kristoffersons öppna armar.
   Rapfunk a la Run D.M.C. är givetvis inte min traditionella kopp te men jag kan ändå inte låta bli att ryckas med i deras grymt svängiga ”Christmas is”.
   Tevin Campbell gör en mäktig och fin ”O holy night” men i övrigt är det på skivan inte mycket att hänga i julgranen, om uttrycket tillåts. Och bottennivån siktas, inte alls överraskande, när Michael Bolton klämmer ur sig ”White Christmas”.

Innehåller:
1. Christmas All Over Again - Tom Petty 4:14   
2. Jingle Bell Rock - Randy Travis 3:59   
3. The Christmas Song - Luther Vandross 4:29   
4. Santa Claus Is Coming To Town - Frank Sinatra/Cyndi Lauper 2:37   
5. The Birth Of Christ - Boyz II Men 2:49   
6. Please Come Home For Christmas - Jon Bon Jovi 2:53   
7. What Christmas Means To Me - Paul Young 2:53   
8. O Christmas Tree - Aretha Franklin 3:34   
9. Rockin’ Around The Christmas Tree - Ronnie Spector/Darlene Love 2:47   
10. White Christmas - Michael Bolton 3:39   
11. Christmas Is - Run D.M.C. 3:19   
12. Christmas Time Again - Extreme 5:06   
13. Merry Christmas Baby - Bonnie Raitt/Charles Brown 4:32   
14. O Holy Night - Tevin Campbell 2:45   
15. Sleigh Ride - Debbie Gibson 3:12   
16. What Child Is This? - Vanessa Williams 4:10   
17. Blue Christmas - Ann & Nancy Wilson 3:47   
18. Silent Night - Wilson Phillips 3:03   
19. I Believe In You - Sinead O’Connor 5:39

/ Håkan

God Jul: Tom Petty

TOM PETTY & THE HEARTBREAKERS: Christmas all over again

/ Håkan

God Jul: Wilmer X

WILMER X: Jorden runt i jul/Nya planer för jul (Universal)

LJUV JULMUSIK KAN OCKSÅ GÖRAS med häftiga rock'n'roll-riff och det stolta skånska bandet Wilmer X gör givetvis allt för att spräcka upp det traditionellt mjuka och trevliga jultemat på två Nisse Hellberg-låtar enligt välkänd modell producerad av Chips Kiesbye.
   Bland alla fullmatade album med jullåtar kommer Wilmer X och sätter ned foten.
   ”Jorden runt i jul” kanske inte presenterar något överraskande nytt Wilmer-sound men är en fartig låt med en klar hitkänsla som balanserar någonstans mellan ruskigt effektiv rockmusik och melodistark powerpop. En klockren hit i mina öron.
   B-sidan ”Nya planer för jul” är långsammare och lite mer bluesig där Jalle Lorensson gör ett tacksamt munspelssolo mitt i låten. Kanske lite mjukt dansbandsvänligt men med text och sång hamnar Nisse som vanligt på rätt sida.

/ Håkan

God Jul: Pete & the Poets

PETE & THE POETS: Merry Christmas

/ Håkan

God Jul: John Cougar Mellencamp

JOHN COUGAR MELLANCAMP: I saw mommy kissing Santa Claus

/ Håkan

”Glitter, glögg & rock’n’roll”

”Glitter, glögg & rock’n’roll” (Parlophone/EMI, 1979)

Med Phil Spector som modell samlade skivbolagsmannen Kjell Andersson alla sina artister på svenska EMI till ett julalbum med både traditionella låtar och specialskrivet material, både rock, Svensktoppen, pop och instrumental musik. Givetvis ett tålamodskrävande ojämnt innehåll men också med så många raritetsstämplade spår att den borde finnas hemma hos varje skivsamlare.
   Här finns exempelvis två Ulf Lundell-inspelningar som inte finns någon annanstans. ”God Jul (är det nån hemma)” är en tämligen traditionellt bluesbaserad helt egen låt men som nog borde innehålla McKinley Morganfield bland låtskrivarna ty låt, arrangemang och melodi doftar väldigt mycket Muddy Waters.
   Hela den här skivan är inspelad under oktober och november 1979 och släpptes 28 november samma år. På låten kompas Lundell av det årets turnerande kompband med bland annat Janne Anderson och Yngve Hammervald på gitarr med den senare som överraskande solist.
   Lundells andra låt, ”Snart kommer änglarna att landa”, avslutar hela skivan och får här sin premiär i hans diskografi men skulle snart bli en av hans mest slitstarka och mest klassiska låtar. Som exempelvis final under åtskilliga turnéer år och decennier framöver. Under hela 80-talet, inte alls under 90-talet men dök överraskande upp igen som slutlåt på 2001 års konserter.
   Versionen på det här albumet är däremot unik och enligt skivetiketten på den julröda vinylskivan är det ingen speciell artist som framför den. Låttiteln ackompanjeras bara av låtskrivarnamnet U Lundell men sjungs av författaren som också spelar akustisk gitarr tillsammans med Peter O Ekberg och en kör som består av nästan alla artisterna som medverkar på skivan. Monica Forsberg sjunger till och med några versrader själv mycket känslosamt och inspelningen andas värme och gemenskap och den fina texten omfamnar verkligen lyssnaren.
   Nu var det inte just den här versionen på den här skivan som skulle göra låten så känd i fortsättningen ty nästan två år senare, 2 september 1981, spelade Lundell in samma låt igen på ett mycket proffsigare sätt med ett nytt band, där flera medlemmar hämtats från The Radio (med bland annat Jan Bark som det så strikt står på skivomslaget), och gav ut den på singel 2 december, lagom till julen.
   En annan klassiker som specialskrivita till den här skivan är Magnus Lindbergs ”Snön den faller vit”. Just för att den helt saknar den där gemytliga julkänslan och egentligen bara andas ångest:

   Ljus i alla fönster
   färg i alla mönster
   och den lyser över allt
   men på gatan är det kallt, kallt, kallt

   Och butiker fylls av kärringar
   som springer runt och bär på små paket
   och utanför försöker barnen
   att se ut som om dom inget vet
   Och är du ensam då
   och du känner hur ensamheten smakar
   - och det smakar bara skit

   Snön den faller vit
   så vit, så vit

En så stark och typisk Magnus Lindberg-låt som gjordes mitt emellan två album, ”Som natt och dag” och ”Röda läppar”. För att låten inte helt skulle försvinna som en liten del på julskivan släpptes låten också på en Lindberg-singel till våren 1980, då som b-sida till ”Tiden bara rinner iväg”.
   Gyllene Tider hade våren 1979 skrivit kontrakt med EMI och ägnade hösten åt att spela in sin första skiva och skulle först två veckor efter den här julskivan hade släppts göra sin debut på EMI med singeln ”Himmel No 7”. Så gruppens medverkan på julskivan var deras riktiga EMI-premiär.
   Dels kompar gruppen Niklas Strömstedt på hans julkryddade poplåt ”Da’n efter da’n” och dels framför de själva sin egen ”24:e december”, en dämpad singer/songwriter-typisk låt med fin Crosby Stills Nash & Young-influerad kör. Även deras låtar är unika och gavs inte ut på annat sätt.
   Lundells manskap figurerade även på flera andra låtar på skivan. Gitarristen Yngve Hammervald gjorde en ”Albatross” (Fleetwood Mac)-liknande instrumental version av ”Stilla natt”, Janne Anderson Pop sluggar sig igenom en punkrockig ”Rudolf med röda mulen” och hela Lasse Lindbom Band gjorde en svensk version (med text av Per Gessle) av Roy Woods mästerliga jullåt ”I wish it could be Christmas every day” som då döpts om till ”Om jag bara fick en elgitarr till jul”.
   I övrigt gjorde Monica Forsberg, Lalla Hansson och Björn Skifs tämligen konventionella versioner av traditionella jullåtar. Och Peter O Ekberg tog upp ”Run, Rudolph, run” i en svensk version.
   På den här skivan gjorde även Anne-Lie Rydé färgstark debut som sångerska i den nya gruppen Extra som först året efter skulle debutera i eget namn. Här gör gruppen ett Lene Lovich/Nina Hagen-influerat framträdande. Anne-Lie skulle några år senare göra solodebut.
   Omslaget på ”Glitter, glögg & rock’n’roll” är också en historia. Där har (nästan) alla artisterna samlats för ett fotografi, taget av Torbjörn Calvero som presenteras med en Coca Cola-liknande logotype. Med Ulf Lundell sittande framför som en liten pojke och en blonderad Per Gessle strax till vänster om granen med en Halmia IK-halsduk om halsen.

Innehåll:
1. The Eminents - Ser du stjärnan i det blå
2. Ulf Lundell - God Jul (är det nån hemma?)
3. Niklas Strömstedt & Gyllene Tider - Dan före dan
4. Janne Andersson Pop - Rudolf med röda mulen
5. Magnus Lindberg - Snön den faller vit
6. Gyllene Tider - 24:e December
7. Monica Forsberg - Nu tror du på tomten igen
8. Extra - In i säcken
9. Yngve Hammervald - Stilla Natt
10. Lasse Lindbom Band - Om jag bara fick en elgitarr till jul
11. Janne Andersson Pop - Spår i snön
12. Lalla Hansson - Sjömansjul på Hawaii
13. Peter O.Ekberg – Spring, Rudolf , spring
14. Björn Skifs - Midnatt råder
15. Snart kommer änglarna att landa

/ Håkan

"Tip tap"

Tip Tap (Record Station, 1987)

Sedan Phil Spector till julen 1963 gav ut sin klassiska julskiva, ”A christmas gift for you”, med skivbolagets artister vill varje skivbolag med självaktning ge ut sin egen producerade julskiva. Det finns flera exempel genom tiderna och trenden har också spridit sig till Sverige. 1979 gjorde svenska EMI sin variant, ”Glitter, glögg och rock’n’roll”, och åtta år senare försökte lika svenska Record Station att upprepa den framgången med ”Tip tap” men lyckades väl musikaliskt sådär.
   På skivomslagets framsida fanns en skäggprydd tomte i solglasögon, en lätt ironisk passning till Phil Spector, och bland skivspåren trängdes de flesta av skivbolagets kända artister men också närbesläktade namn från andra bolag. Ibland under pseudonym och ibland under helt egna namn.
   Det börjar hemligt med The Jacko Family som framför ”Tip tap rap”, en mix av olika julsånger i raptempo elva år innan Petter gör debut. 80-talsinspirerat syntblås i en catchy melodi och uppenbart att det är Ratata-duon Mauro Scocco och Johan Ekelund, som producerat skivan, som ligger bakom pseudonymen. Och låtskrivarna har fått namnen Leo Topko och Johnny Oakland. Topco Music heter Scoccos förlag… Dessutom hade den här låten redan figurerat på Ratatas ”Se dig inte om”-singel 1986.
   Förutom sin egen ”Blå jul”, med gnällig röst, har Scocco tillsammans med Johan Kinde skrivit ”Den spanska grisen” som Östen Warnerbring framför i ett latinamerikanskt och soligt sound med synttrumpeten i högsta hugg.
   Pugh Rogefeldt har skrivit ”Farfar” som Monica Zetterlund sjunger. I ett arrangemang som påminner om en evergreen från 30-talet i en något modernare skrud och Pugh körar i bakgrunden. Låten fick i år oväntad aktualitet då Svante Thuresson spelade in den för sin ”Cool jul”-skiva.
   Orup gör religiös ironi av ”Herregud”, programmerad soul med trio i kören och tidstypiskt syntblås. En karriärledig Tomas Ledin gör en oväntat anspråkslös ”Visa din kärlek” i ett programmerat himmelskt arrangemang och Anna Nederdal sjunger med sedvanligt sval stämma ”Den stjärna jag höll.
   Ytterligare en rapinspirerad låt dyker upp mot slutet när Björn Skifs och Anders Glenmark möts i ett Mats Ronander-liknande arrangemang på ”Tomtens klagan”. Glenmark har skrivit musiken och Ingela Forsman har skrivit den fyndiga texten.
   Freda och Mikael Rickfors är skivans bästa ögonblick. ”Glädjetåg” är visa, rock och psalm på en gång och Basse Wickman-skrivna ”December” är fantastisk Rickenbacker-pop. Basse har för övrigt givit ut en demoversion av ”December” som bonuslåt på ”Gränsland”-albumet 1988.
   På ”Tip Tap” möts olika generationer av artister och det är skivans stora positiva intryck. Däremot har arrangemangen ett daterat sound som är svårt influerat av 80-talets syntiga och uppsvällda ljudbild.
   På en skiva som jag 1 december 1987 i Nerikes Allehanda lätt sågade med orden ”låtarna är skrivna med vänster hand, inspelade för döva öron med ett magert resultat av funkbagateller och naiva texter”.

The Jacko Family – Tip Tap Rap 1:57   
Orup – Herregud 3:58   
Mauro Scocco – Blå Jul 3:49   
Freda' – Glädjetåg 3:56   
Tomas Ledin – Visa Din Kärlek 2:42   
Anna Nederdal – Den Stjärna Jag Höll 2:27   
Mikael Rickfors – December 3:30   
Monica Zetterlund – Farfar 4:03   
Anders Glenmark, Björn Skifs Och Kockar Som Rockar – Tomtens Klagan 4:04   
Östen Warnebring – Den Spanska Grisen 3:34

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.