Blogginlägg från 2024-09-15

Lysande irländsk folkmusik på scen i Örebro

Foto: Carina ÖsterlingAndy Irvine i mitten omgiven av Quilty-medlemmarna.

Setlist (Tack Olle Unenge!):



ANDY IRVINE & QUILTY
Teaterscenen, Wadköping Örebro 15 september 2024
Konsertlängd: 19:01-19:51 och 20:13-21:19 (50+66=116 min)
Min plats: På en stol efter högra kanten, ca 4 m från scenen.

EN AV TIDERNAS MEST INTENSIVA KONSERTHELGER avslutades i folkmusikens tecken på söndagskvällen med den 82-årige irländske legendaren Andy Irvine plus den svenska gruppen Quilty. De spelade både var och en för sig och tillsammans i en föreställning med många traditionella sånger på programmet.
   Ni ser konsertens officiella låtlista här ovan fast publikjublet på slutet tvingade fram ännu en oannonserad extralåt, ”Sally Brown” som framfördes acapella. Dessutom är de tre Andy Irvine-låtarna som inleder andra avdelningen, med honom ensam på scenen, anonyma på låtlistan men blev de båda Irvine-låtarna ”My heart's tonight in Ireland” (ett önskemål från arrangören Olle Unenge), ”A prince among men (Only a miner)” och Planxtys ”The blacksmith” med blixtrande teknik av Irvine. Det gick ett sus genom den 100 personer stora publiken när den sistnämnda låten presenterades.
   Övriga låtar var huvudsakligen traditionella låtar med irländskt ursprung i fräscha versioner med gruppmedlemmarnas suveräna skicklighet på sina instrument som föregicks av små presentationer och förklaringar.
   I samband med kvällens svenska utvikning ”Slängpolska”, ett önskemål från Irvine, berättade bandet att de skulle äta surströmming tillsammans. Och Irvines repertoar från Makedonien och Rumänien representerades av ”Kopanitsa”. Publiken engagerades att sjunga med i några sånger, ”Leave her Johnny” och avslutningen ”Sally Brown”. Vi fick också höra den ruskiga historien bakom sången ”2 Sisters”.
   En generös konsert med många kvalitativa insatser på en mängd olika instrument men även på sång var killarna på scen alldeles lysande.

Andy Irvine, sång/mandola/harmonica
QUILTY
Dag Westling, sång/gitarr/five-string banjo/tin whistle
Gideon Andersson, Irish bouzouki/mandolin/bodhran/sång
Esbjörn Hazelius, fiol/sång/gitarr
Staffan Lindfors, kontrabas/sång

/ Håkan

Förtrollande eftermiddag under vinrankan

Bilder: Carina Österling
GÖRAN SAMUELSSON
Restalundsvägen 35, Örebro 14 september 2024
Konsertlängd: 15:08-16:40 (92 min)
Min plats: Mest stående på gräsmattan till vänster om scenen.

LIVE AT HEART I ALL ÄRA men på lördagseftermiddagen var det skönt och helt befriande att för några ögonblick lämna stirrandet i det tjocka programbladet tillfälligt bakom sig. Mitt i festivalens intensiva överdos av korta tidspressade konserter fick vi möjlighet att ägna oss åt ”riktig” musik utan tidsbegränsning.
   Genom mig och mina kamrater Olle Unenge och Janne Rindars försorg kunde vi presentera Göran Samuelsson på en för honom ovanlig breddgrad. Tillsammans med sina tre akustiska gitarrer, ljudanläggning och tekniska pinaler hade han tagit bilen från sitt kära Västra Ämtervik för att underhålla ett 40-tal nyfikna och på förhand inte så initierade konsertbesökare på öster i Örebro.
   I familjen Liedner/Rindars trädgård, bland dignande äppelträd, fanns de perfekta förutsättningarna denna eftermiddag. Bra miljö, ännu bättre sensommarväder och en artist på absolut bästa humör gjorde upplevelsen till något mycket personligt och underhållande.
   Efter 18 hela album bakom sig har Göran en enorm låtkatalog bakom sig, lika dignande som äppelträden, att välja från och under trädgårdens vinranka blev han en historieberättare av rang som underhöll på hög nivå i den ena anekdoten efter den andra. De kanske delvis ska beskrivas som skrönor men var så personligt framförda att de nästan tog uppmärksamheten från det musikaliska. Bara mellansnacken, bland annat om farfar, Ola Magnell, norrmän och ”Hans Villius", gjorde eftermiddagen alldeles förtrollande.
   Däremellan presenterade han programenligt en portion sånger från sin rika repertoar, låtar som hade stor variation med som vanligt poetisk finurlighet och en melodisk elegans som gjorde konserten lång och imponerande.
   Från sin väldigt detaljerade låtlista, se bild nedan, med inprickade mellansnack fick vi höjdpunkter som inledande ”Längtans ö”, vackra ”Mandelblom och sjödoft”, den till Ola Magnell kopplade ”Himlens gyllne limousin”. bestämda ”Vilsna själar” till finalen ”Dom som byggde landet”, konsertens enda icke-original. Till extralåten, klassikern ”Sjösättningsrap” med ritschratsch-lådan på plats, som fick mig att nostalgiskt tänka tillbaka på Packmopedsturnén, som Göran styrde i 30 år, där den nästan alltid avslutade konserterna.



/ Håkan

Live at Heart 2024: Lördag

LIVE AT HEARTS AVSLUTNINGSKVÄLL har genom åren blivit en halvmesyr och jag tycker nog att det blev något liknade i år, festivalens 15-årsjubileum, men där fanns till slut några höjdpunkter soim bör uppmärksammas.
   För det första var jag under dagen lite förhindrad och upptagen av andra engagemang, som exempelvis den tämligen privata konserten med Göran Samuelsson vars detaljer snart kommer att publiceras, som gjorde att middagen fick vänta och vi kom inte ut på festivalen förrän det var dags för 20:00-konserten på ett välfyllt Frimis.



BRO MESA, Frimis 14 september 2024
Det är i mina öron märkligt hur countrymusiken i år har fätt ett mäktigt genombrott över hela världen och sedan finns det olika sätt att spela country. Jag är väl inte riktigt överens med exempelvis Taylor Swift i den bedömningen. Då är väl Bro Mesa i sammanhanget ett tydligare och mer traditionellt sätt att spela country. Tre cowboyhattar i bandet och en sångare, Joakim Hildingsson, som höll upp stämningen i den övervägande unga publiken som kanske mest väntade på Oscar Zia lite senare på kvällen.
   Bro Mesa, från Kristinehamns, har jag i många år uppfattat som en rätt typisk americana-inspirerad grupp som sjunger på både svenska och engelska. Det jag hörde på Frimis stora scen under lördagskvällen var ofta ren country som dessvärre, i sina mest smekande stunder, gränsade till svängig dansbandspop. Däremot var det roligt att se ungdomar så fullständigt förlora sig i countrymusik med dans och allsång som följd.




MEADOWS, Örebro Slott/Borggården 14 september 2024
Efter 15 år som medverkande artist varje år på Live at Heart, som Meadows har, kan man inte vänta sig några stora överraskningar men att uppleva en konsert på Borggården var ju fantastiskt fast den kylslagna lördagskvällen gjorde sig påmind.
   Med akustisk gitarr och stundtals ett kompband med steelguitar, bas och sång bjöd Meadows, eller sångaren och låtskrivaren Christoffer Wadensten som han heter till vardags, på både sedvanlig singer/songwriter-pop och visor. En Dylan-låt ibland, ”I shall be released”, men allra bäst blev det i framträdandets sista låt när han fick hjälp av publiken som gjorde körinslaget till något mycket vackert.



LES GORDONS, Coco Thai 14 september 2024
Den Örebro-baserade gruppen, som gjorde sin överraskande debut på Live at Heart 2014, är tillbaka efter fem års paus och populariteten finns uppenbart kvar kunde jag se och höra på Coco Thai sent i lördagskväll. Ungdomar, som jag misstänkte inte hade upplevt bandet för tio år sedan, gav sig hän i den stundtals dansanta poprockmusiken.
   Det jag minns bäst från 2014 var en oerhört gitarrbaserad poprock med djupa rötter i 60-talet. Nu, 2024, var Les Gordons en typ av uppgraderad poprock där de tio år äldre medlemmarna fortfarande levererade catchy låtar, lite tuffare än jag minns, men det var en pigg comeback.

Alla bilder: Carina Österling
WALDEMAAR, Coco Thai 14 september 2024
Det var inte svårt att på lördagskvällen stanna kvar på Coco Thai ty Waldemaar är både imponerande och intressant som rockgrupp och det hade jag nöjet att överraskande få uppleva under förra årets Live at Hearts.
   Frontmannen och sångaren längst fram, Martin Bengtsson, hade hundra procent scenutstrålning och närvarokänslan var uppenbar under det hela 30 minuter långa uppträdandet. Och han gav stundtals teatral rockmusik ett ansikte och med sina rötter i den världen var det inte så konstigt. Bandet gav honom en underbar uppbackning och med ytterligare en gitarrist, Axel Nyström, blev soundet både fetare och mer uttrycksfullt.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...